II slutet av juni tog landskapsregeringen ett beslut som väckte känslor av både lättnad och oro.
Ms Ejdern flyttas nästa år från den södra linjen till den norra linjen, och alla som någon gång satt sin fot på den här färjan från 1978 vet var känslan av lättnad respektive oro uppstod.
Sottungas starke man Björn Rönnlöf närmast jublade i tidningen när beskedet kom att man snart slipper båten. Han sa att man från den södra skärgårdens sida länge skrivit och påtalat vikten av det här. Bland annat för att äldre tvingats stå på däck då Ejdern saknar hiss.

I norra skärgården, mottagare av Ejdern, var tonläget desto mer dämpat. En Facebook-grupp uppstod snabbt där frågorna kring den nedkörda färjan hopade sig.
Kommundirektören John Wrede på Brändö instämde i kritiken och krävde motiveringar av landskapsregeringen.
Båda reaktioner är lätta att förstå.
Att en färja av Ejderns standard överhuvudtaget tillåts trafikera en åländsk linje 2017 är och förblir en gåta.
Som ålänning tvingas man nästan sänka blicken i skam när man ser hur entusiastiska, långväga turister kliver ombord för att ta del av den unika åländska skärgården under en trevlig sjöresa – bara för att få tränga in sig i ett hörn i Ejderns nedre ”salong” under vattenlinjen.
Jaha, ni trodde att lunchen skulle avnjutas ombord?
Janå, det finns mat på Kökar om tre timmar.
Ålands landskapsregering döljer inte ens något av det här.
Tvärtom säger man i en kommentar –Ålandstidningen den 6 juli – att sommarens beslut att flytta runt färjorna mellan linjerna fattats av ”rättviseskäl”. Alla måste få lida lika mycket.
Det enda rimliga vore i stället att sätta punkt för den här flyttcirkusen och omgående fasa ut och ersätta Ejdern med ett modernare, värdigare tonnage.
Som det ser ut nu finns dock endast vaga löften om att det här kan ske någon gång när kortruttsutopin blivit verklighet i en avlägsen framtid. Det är så man från landskapets sida jobbar med skärgårdstrafiken i dag. Storslagna visioner målas upp. Fantasirika trafiknät med enorma konstruktioner som ska revolutionera allt i ett slag någon gång utlovas.
Det är fint att drömma.
Men vad skärgårdstrafiken och de flesta andra områden också behöver är stegvis förbättring och förändring i det lilla.
Situationen med Ms Ejdern är ett typexempel där sådan nu är påkallad.

Niklas Lampi