Terrorattentat i Stockholm i fredags, som skördat fyra dödsoffer och skadat många, är det samtalsämne som helt dominerat helgen. Många har tagit till brösttoner och hävdat att ”Sverige blir sig aldrig likt igen” efter händelsen. Men det är nog att ge händelsen för stor betydelse, det inträffade kommer att glömmas och tonas ner – utom för dem som är direkt drabbade. Men snart är stockholmarna tillbaka i sin vardagslunk igen och fortsätter med sina liv, så som livet alltid går vidare efter dramatiska händelser.
Men det inträffade bör leda till ett uppvaknade för politiker och väljare. Alltför länge har man talat om att Sverige är ett tryggt och säkert land att bo i. Men det är en illusion, inget land är idag tryggt när det gäller hotet från terrorism. Attentat inträffar överallt, i Paris, Berlin, Ankara och S:t Petersburg slår man till och det finns inga garantier för att Sverige skulle vara extra säker. Snarare tvärtom.
Det har under våren börjat talas om alla de IS-krigare som varit en vända till Syrien och återvänder hem till Sverige och som man har noll koll på. Kulturminister Bah-Kuhnke, som haft frågan på sitt bord, har i intervjuer verkat oerhört förvirrad om vad det gäller ansvarsfrågan.
Men det är ingen hemlighet att just Sverige har terrorister som exportvara. I Europa är det bara Belgien som överträffar Sverige i fråga om personer som stridit för IS och liknade grupper. Siffran 300 personer har nämnts och hur många av dem som återkommit till landet som radikaliserade islamister vet ingen med säkerhet. Att de finns där är dock helt säkert.
Eftersom terrorismen hela tiden muterar och byter ansikte och taktik är individerna svåra att kartlägga. Tidigare handlade det ofta om ganska stora om än löst sammanfogade nätverk som planerade och utförde terrordåd. Men idag verkar tendensen gå mot att enskilda individer tar initiativ och utför vansinnesdåd utan att tillhöra specifika nätverk. Det gör dem svårare att kartlägga eftersom enskilda mycket lättare hamnar ”under radarn” när säkerhetspolisen kartlägger.
Den här gången agerade polisen dock snabbt och beslutsamt och man lyckades, genom att studera filmerna från övervakningskameror i tunnelbanan, ett av de få ställen där de är tillåtna, snabbt identifiera en person som var intressant. Det gör att frågan om övervakningskameror på offentliga platser garanterat kommer att bli het igen.
Hittills har ju en högljudd minoritet alltid lyckats stoppa alla förslag om fler kameror på offentliga platser med att peka på ”skyddet av den personliga integriteten”. Men om man ställer det skyddet mot ökad säkerhet så borde valet vara ganska enkelt. Både i Danmark och Storbritannien har man ökat antalet övervakningskameror utan att den typen av debatt uppstått så det borde vara möjligt att göra även i Sverige. Situationen idag ställer frågan om integritet i centrum. För vem är det som hotar integriteten i det öppna samhället av nordisk modell, är det staten eller är det våldsamma terrorister?
Inte för att fler övervakningskameror hindrar terrorattentat, det gör de inte. Den stora betydelsen de har, och det visar bilderna från tunnelbanan nu, är att de hjälper till med att kartlägga avvikande beteenden och att gärningsmännen snabbare kan gripas och på så vis hindras från att begå fler brott.
Egendomligt är det att man inte inser att fler övervakningskameror på offentliga platser även i Göteborg och Malmö skulle kunna ha en dämpande effekt på alla skjutglada galningar som rör sig på gator och torg. Inte kan det väl vara så att deras personliga integritet är viktigare än allmänhetens säkerhet?
Man får hoppas att det nu inträffade har en inverkan på debatten och att fler står upp för ökad säkerhet i vardagen. För det som hände i fredags i Stockholm kan hända igen och igen och då gäller det att beredskap finns för snabb handling. Annars ger vi terroristerna trumf på handen genom att inte ge polisen de verktyg de behöver för att motarbeta terrorismen nu och i framtiden.
Benita Mattsson-Eklund