I torsdags röstade EU-parlamentet om ökad öppenhet om hur påverkansarbetet från företag och organisationer ser ut. Reglerna går ut på att parlamentarikerna ska vara tvungna att offentliggöra när de har möten med lobbyister.
Fast hur de enskilda parlamentarikerna röstade i denna grundläggande fråga om transparens förblir hemligt. EPP-gruppen som samlar konservativa och kristdemokrater, drev igenom att de enskilda rösterna inte skulle behöva redovisas.
Att lobbyingarbete fungerar visar de enorma summor som olika intressenter årligen lägger ned på påverkansarbetet. Lobbying är en del av yttrandefriheten och en legitim del av allt politiskt arbete. Men det är samtidigt demokratiskt viktigt att budskapens avsändare går att identifiera. EU-parlamentariker är inte mer korrupta än andra, men de utsätts för en orkan av information och propaganda i en salig blandning och en skicklig lobbyist vet hur man förpackar sin partsinlaga så att den ser mest relevant ut.
Enligt Corporate Europe Observatory representerar storföretag 70 procent av lobbyisterna i Bryssel.
Det spelar med andra ord stor roll vilka personer vi låter representera oss i Bryssel. Något vi kan påverka i år den 23-26 maj då det är val till EU-parlamentet.
De normalt sett 751 parlamentarikerna har ett enormt inflytande över livet i unionens 27 medlemsländer. På grund av Brexit kommer parlamentet en tid att bestå av 701 ledamöter. 27 av Storbritanniens sammanlagt 73 platser omfördelas mellan övriga medlemsländer, medan de andra 46 platserna hålls i reserv för eventuella utvidgningar av unionen i framtiden.
Trots EU:s stora betydelse för våra vardagsliv brukar EU-valet inte engagera väljarna alls i samma grad som de nationella valen. Vid senaste EU-valet 2014 hamnade valdeltagandet i Finland på blygsamma 40,9 procent.
Årets val är dramatiskt. Unionen står inför flera utmaningar. Den 29 mars lämnar Storbritannien EU, såvida inte något extraordinärt inträffar i det brittiska parlamentet. Brexit är en unik händelse. Inget medlemsland har tidigare lämnat EU. Ingen vet ännu vad konsekvenserna blir.
EU står inför ett vägval. Sedan 2014 har medlemsländerna glidit isär än mer i olika uppfattningar om ekonomi och skatter, sociala frågor, invandring och synen på demokrati, rättsväsende och yttrandefrihet.
Många länder skakas av interna motsättningar. I Frankrike demonstrerar hundratusentals gula västar mot regeringen. I Ungern växer protesterna mot högerstyret, medan man i Grekland demonstrerar mot vänsterregeringen.
Och över alla dessa nationella motsättningar hänger den verkliga ödesfrågan: klimatförändringen. Ska vi rå på den och ha en chans att närma oss Parisöverenskommelsens tvågradersmål krävs det samarbete över alla gränser.
Valet till EU-parlamentet den 23–26 maj blir en gigantisk opinionsmätning och temperaturmätare på hur svårt det kommer att bli att genomföra förändringar framöver.

Petter Lobråten