När Shylock begär ett skålpund kött ur Antonios bringa i William Shakespeares ”Köpmannen i Venedig” är det frågan om ironi, ett grepp som passade in i den tidens komedier. Shakespeare lekte med det faktum att Shylock är jude och spelade med de religiösa och sociala motsättningarna i 1500-talets Italien, och Europa i allmänhet för den delen.
Shylock är en ockrare. Han tar ut ränta på lån, och han utnyttjar människors svåra situationer för att tjäna pengar. Att gå till honom för att låna pengar anses vara att besmutsa sig med en verksamhet som borde vara förkastlig för hederliga människor.
Ändå är det det Antonio måste göra för att ha råd att fria till Portia. Antonio värderar frieriet så högt att han är villig att sätta sitt eget kött i pant hos en man han föraktar för att genomföra det.
Bör vi alltså se ner på Shylock?
I kristider dyker opportunisterna upp. Det är inte fallet på Åland ännu, och med god tur kan en så svår situation undvikas, men omkring oss finns flera exempel.
Den offentliga vården i Sverige har till exempel brist på ansiktsmasker och desinfektionsmedel. Inte för att dylika produkter inte skulle gå att få tag på, utan för att regionerna inte är villiga att betala de priser som entreprenörerna begär.
När de vanliga leverantörerna fått slut på sina lager har nämligen nya företag, ofta enskilda individer eller små bolag, stigit fram och begärt mångdubbelt högre priser. Dessa har, genom att riskera sina egna pengar, köpt in lager av sjukvårdsprodukter utan att veta om de någonsin kommer att lyckas sälja dem.
Det är frågan om helt normalt entreprenörskap: man satsar pengar på att en viss produkt kommer att ha efterfrågan i framtiden. Har man rätt tjänar man mycket pengar. Har man fel förlorar man allt.
Man kan ha moraliska invändningar mot sådant beteende. Det är lätt att instinktivt slå bakut och på ett emotionellt plan föredra att resurser fördelas på ett så kallat jämlikt sätt. Men det är varken möjligt eller att föredra.
En jämlik fördelning är inte ens teoretiskt möjlig eftersom en sådan förutsätter en allmänt omfattad definition av begreppet. En sådan finns inte.
Om man genom magi lyckades framställa en sådan definition skulle jämlikheten ändå vara bortkastad i praktiken eftersom individen värderar varor olika beroende på sina preferenser och sin situation.
En fördelning baserad på objektiva grunder är inte heller att föredra ur ett allmännyttigt perspektiv.
Genom att fördela förnödenheter på bred front är man slösaktig med resurserna. Det kan liknas med att släppa utsäde från ett flygplan: fröna fördelas säkert väl på odlingsmarken, men klippor, tak och landsvägar blir också besådda helt i onödan.
Låter man däremot prismekanismen styra kommer tillgången på förnödenheter snabbt att anpassas efter efterfrågan, och fler människor kommer att få det de behöver. Det beror på flera orsaker:
Människor kommer inte att köpa mer än de faktiskt behövs. Om priset på exempelvis vatten artificiellt bibehålls i en bristsituation kommer de som är först, det vill säga har kontakter, och har mage att ta mest att tömma butikshyllorna. När priset styr köper man enligt behov vilket ger mer åt andra.
Höga priser är ett incentiv att förändra beteende. Om man vanligtvis dricker mjölk till maten, men hamnar i en situation där mjölk blir väldigt mycket dyrare, kan man överväga att börja dricka vatten i stället. På det viset frigör man mjölk, och bidrar också till att sänka priset på den, för dem som behöver den mer, exempelvis barn.
Höga priser är också en signal till entreprenörer om vinstmöjligheter. Det finns ingen orsak för en extern aktör att transportera toalettpapper till de lidande åländska hushållen om denne inte kan ta ut en premium för besväret. Avsaknad av premium leder till avsaknad av papper.
Det kan tyckas kallsinnigt att resonera kring de ekonomiska sammanhangen i krissituationer. I verkligheten är det dock ett exempel på hur ekonomisk förståelse kan bidra till mer välstånd för alla.
I verkligheten är sammanhangen dessutom sällan låsta till det förenklade förhållandet köpare-säljare. Andra förhållanden spelar också in, som familj, vänskap, givmildhet och heder.
Trots detta förtalas opportunisterna och ockrarna, oftast helt oförtjänt. Det är dessa som skapar tillgång på varor när situationen är som svårast. De sammanför säljare och köpare i de mest omöjliga situationer världen över och bidrar till att betydligt fler överlever katastrofsituationer än annars hade varit fallet.
”Köpmannen i Venedig” är en komedi och följer därmed en annan logik än den världsliga. Därför får händelserna en annan upplösning – en mer emotionellt tillfredsställande kanske – än ett drama med verklighetsanspråk hade fått.
I den verkliga världen får man ibland betala ett högt pris för det man behöver. Det gäller speciellt i krissituationer.

Henrik Herlin