Den nya lagen om barnomsorg och grundskola ligger för tillfället ute på remiss. Det är uttryckligen frågan om ett utkast eftersom landskapsregeringen vill kunna göra justeringar i enlighet med de kommentarer som kommer in från remissinstanserna.
Många och mångahanda är de föreningar, organisationer och politiska enheter som blivit ombedda att läsa igenom de 110 sidor som utkastet består av och återkomma med sina kommentarer. Utbildningsbyrån går alltså ut brett, med förhoppningen att kommentarer från exempelvis fackföreningar, prosteriet, skolor, Regnbågsfyren och Ålands multikulturella förening ska gå att sammanfoga till en koherent lagtext.
Det är kanske något överoptimistiskt, och vad resultatet blir vet vi alltså inte ännu. Hur som helst, ”A for effort” som amerikanarna brukar säga – ansatsen är god. Under intervjun som föranledde en artikel om lagen i gårdagens tidning poängterade ansvarig minister Tony Asumaa flera gånger att de gör det här för barnens bästa. Det finns ingen orsak att ifrågasätta den avsikten.
Ålandstidningen är, som sig bör, inte en remissinstans i frågan, men vi förbehåller oss rätten att kommentera några övergripande punkter.
Lagförslaget har tydliga centraliserande tendenser. Det är inte frågan om något maktövertagande från landskapsregeringens håll, men landskapet tar sig rätten att bestämma på områden där kommunen tidigare haft beslutanderätt. Det rör sig bland annat om att alla kommuner måste erbjuda avgiftsfri förundervisning, vilka tjänster som ska finnas i kommunen för att leda barnomsorgs- och skolfrågor, att barnomsorgen måste få tillgång till liknande psykolog- och kuratorstjänster som skolverksamheten har i dag, regler om elevhandledning och rätt till stöd för lärande, och vilka disciplinära åtgärder som får användas mot elever.
Alla dessa direktiv från landskapets håll är förstås kostnadsdrivande, vilket leder oss till nästa punkt.
Det är svårt att inte hålla med flera kommuners kritik gällande kostnadsestimaten i utkastet. Den inledande texten på utkastets första sida är illavarslande: ”Förslaget bedöms ha vissa ekonomiska följder för kommunerna som i någon mån kompenseras inom landskapsandelssystemet”. Vissa ekonomiska följder, i någon mån – det låter inte betryggande.
I utkastet noteras att en del kommuner redan har genomfört någon eller några av de åtgärder som lagförslaget påbjuder, och att det därför inte kommer att bli speciellt dyrt att genomföra alla. På aggregerad nivå stämmer det kanske. På kommunal nivå kan situationen vara en helt annan.
Landskapsregeringen säger att den i någon mån ska kompensera för de ökade utgifterna, men det är svårt för kommunala beslutsfattare att ta ställning till ett sådant uttalande när formuleringarna är vaga och kostnadsestimaten svajiga.
Det finns givetvis flera delar av lagförslaget som är glädjande. Till exempel ges vårdnadshavaren fortfarande en viktig roll i utkastet som ligger på remiss. På många ställen framgår det tydligt att barnets lärande sker på vårdnadshavarens ansvar. Grunden till detta ligger givetvis i det faktum att Åland precis som tidigare har läroplikt, inte skolplikt, vilket ger föräldrarna det avgörande beslutet för hur lärandet ska genomföras.
Distansundervisning tas nu upp i lagstiftningen, något som rimligtvis är till glädje för framför allt mindre kommuner som inte har möjlighet att rekrytera lärare för alla ämnen. Visserligen framställs möjligheten att ta emot och ge distansundervisning som ett krav som alla skolor måste uppfylla, men i praktiken kommer detta antagligen att kunna ordnas på mycket kostandseffektiva sätt och med gott resultat.
Kommunerna ges en större palett av främmande språk att välja mellan. I stället för tre ska de nu kunna välja mellan fem språk när de avgör vad som ska erbjudas i kommunens skolor.
Allt som allt finns det flera förbättringar med den nya lagen för barnomsorg och grundskola, men även tendenser till centralstyrning som kan leda till negativa ekonomiska effekter för kommunerna. Om utbildningsbyrån lyckas med föresatsen att faktiskt använda sig av många av de kommentarer som kommer in i remissrundan finns det goda möjligheter att skapa en väl fungerande lag. Om man inte gör det finns det en risk att intrycket av centralstyrning ytterligare stärks.

Henrik Herlin