Internetstiftelsen i Sverige, IIS, ansvarar för .se-domänen och driften av .nu-domänen. De kan beskrivas som kärnan i det svenska internet. Sedan år 2000 gör man årliga undersökningar av svenskarnas surfvanor. Resultatet torde vara överförbart på finländska och åländska förhållanden.
2017 års upplaga visar att bland vuxna användare är Facebook fortfarande störst och fortsätter att växa. Som vi vetat ett par år nu väljer barn och ungdomar hellre andra plattformar som Snapchat och Instagram.
Facebook har deklarerat att man just har ändrat på de algoritmer som styr vilken information som vi användare ser i våra flöden. Privat material, som inlägg från vänner och grupper man tillhör, prioriteras numera på bekostnad av delade artiklar från exempelvis traditionell nyhetsmedia. Facebook vill öka det personliga engagemanget för att ge sina kunder, annonsörerna, uppmärksammare publik.
Om nyhetsorganisationer, företag och offentliga sidor ska få spridning av sitt innehåll behöver de i princip köpa annonsplats – eller se till att innehållet är sådant som genererar väldigt mycket kommentarer och delningar, där den som delar också skriver en egen kommentar.
Mediabedömare befarar att omställningen mot nästan bara privat material kommer att leda till fler åsiktsbubblor och mindre exponering för nyheter, neutral information och alternativa perspektiv.
Facebook uppmuntrar med andra ord de inlägg som är mest explosiva, speciellt som man kommer att använda sig mer av verktyg som försöker förutsäga vilka typer av inlägg som kommer att generera mycket debatt.
Till skillnad från traditionell nyhetsmedia är det mesta av vad som sägs på Facebook omodererat. Om man inte lägger upp en bild på en ammande mamma är risken liten att fastna i plattformens artificiellt intelligenta övervakningssystem. Det krävs att någon anmäler ens inlägg för att det ska granskas, något som sällan sker i de stängda grupper där hat och fördomar avhandlas.
Det finns förvisso en hel del harmlösa intressegemenskaper på Facebook också, men de är inte problemet här.
Därför är det oroande att läsa i Internetstiftelsens undersökning att vuxna är betydligt sämre på källkritik än ungdomarna. I genomsnitt 44 procent av alla svarande anser att det mesta av informationen de tar del av på internet är pålitlig, 48 procent av männen, och 40 procent av kvinnorna. I åldersgrupperna 46 år och uppåt anser mer än hälften att det mesta av den information de tar del av på nätet är pålitligt. I de yngre åldersgrupperna ligger siffran på 35 procent.
På frågan var man lärt sig bedöma sanningshalten på nätet svarar 65 procent skolan. På andra plats med 36 procent, kommer ”från webben eller tidningsartiklar”. Media har alltså en viktig folkupplysningsuppgift här.
Frågan är om det inte skulle behövas ett slags kunskapslyft på bred front.
Petter Lobråten