Ledaren i Skaraborgsfalangen av Soldiers of Odin (SOO) sjunger en sång om att gasa ihjäl judar. Uppträdandet fångas på film och när han i december 2016 döms för hets mot folkgrupp har han uteslutits från medborgargardet.
Aftonbladets Lisa Röstlund och Erik Wiman granskar samma år under tre månader medborgargardet inifrån. Under falska identiteter deltar de i möten och patrulleringar i Sverige. De vittnar efteråt om öppen rasism och hat mot invandrare, media och politiker. Av 99 personer som reportrarna kommer i kontakt med under granskningen är 45 dömda för brott.
Även Yle nyheter, som tar del av inlägg från den slutna Facebookgruppen SOO Päällystö (SOO Befäl), dokumenterar under 2016 våldsbejakande och rasistiska inlägg från medlemmarna.
Ovanstående är bara tre exempel från medierapporteringen om medborgargardet de senaste åren. Samtidigt har ledare för organisationen konsekvent avfärdat påståenden om kopplingar till nazism eller högerextremism.
Den senaste tiden har Soldiers of Odin etablerat sig på Åland. Till Ålandstidningen (8.8) säger en företrädare, ”Tyr Torsson”, att potentiella medlemmar alltid kollas upp, de får inte vara våldsamma eller rasister. Han påpekar också att Soldiers of Odin Åland är fristående från de rikssvenska och finska organisationerna. På Ålandsgruppens hemsida bemöter han en kritisk kommentar med att man inte ska tro allt man läser.
Att skylla på medierna är tacksamt i sammanhanget, det är en taktik han inte är ensam om. Men frågan är om det är medierna som svärtat organisationens rykte genom att rapportera och granska eller om det är Soldiers of Odin som inte rensat leden på rötägg.
Polismästare Maria Hoikkala anser däremot inte att det faktum att Soldiers of Odin etablerat sig på Åland reser några varningsflaggor. Alla extra ögon och öron är välkomna enligt henne: ser man gardet som vilken annan grupp som helst, ”som fältare eller vanliga medborgare” är närvaron till och med positiv, säger Hoikkala. Inte heller Teijo Ristola, tidigare polismästare i landskapet och numera anställd vid polisen i Åbo, problematiserar medborgargardets varande eller bakgrund.
Han konstaterar visserligen att det kan vara skrämmande för en del medborgare att möta stora karlar i likadana kläder men också att det är svårt för polisen att förhindra medborgare att patrullera sina egna områden.
Soldiers of Odin vill genom sin närvaro öka tryggheten på gatorna. Det gör redan flera åländska organisationer som rör sig ute bland ungdomarna nattetid. Till skillnad från Soldiers of Odin är de öppna med vilka de är och de har ett nummer som ungdomar och föräldrar kan nå dem på.
Att folk engagerar sig och vill finna lösningar på problem – i det här fallet kriminaliteten och den upplevda ökande osäkerheten i samhället – är lovvärt.
Det som naggar den åländska gruppens trovärdighet i kanten är just valet av organisation. Istället för att bilda en egen förening fri från negativa associationer har de valt att bli medlemmar i ett nätverk som grundades av en högerextremist, den för misshandel dömde Mika Ranta.
De ser tydligen heller inga problem med att vara med i en organisation som bevisligen på andra håll har attraherat medlemmar som utåt sett inte sägs vara välkomna, men som ändå i många fall varit aktiva i organisationen. Men Mika Ranta är inte längre med, så då är allt lugnt. Eller?
Hur fristående Soldiers of Odin Åland än är och hur goda intentioner de än har bär de fortfarande en skamfilad organisations namn på ryggen av sina jackor.

Annika Kullman