Ska Mariehamns energi flytta hela verksamheten till Neptunigatan eller ska Högskolan på Åland få bygga sitt planerade campus där? Som Ålandstidningen skrivit fusioneras Mariehamns energi och Mariehamns elnät vid årsskiftet. De två bolagen ska flytta ihop och planen just nu är att Mariehamns elnät flyttar från Tekniska verken och till Mariehamns elnäts tomt på Neptunigatan.
Enligt Jörgen Pettersson (C), ordförande för Mariehamns elnät, är det här det bästa och mest ekonomiska alternativet för bolagen. Enligt honom kostar det ”tiotals miljoner euro” att flytta den infrastruktur som finns på tomten i dag. Inte heller att låta verksamheterna fortsätta på varsin plats skulle på sikt bli billigare än det nuvarande förslaget, som innebär renoveringskostnader på två miljoner euro.
Högskolans rektor Jonas Waller håller inte med. Han kallar det ”ett skandalöst missbruk av en av Mariehamns mest attraktiva tomter” att Mariehamns energi huserar på Neptunigatan.
Han tycker att det både är bättre för Mariehamn och hela Åland om högskolan får bygga ett campus där. Dessutom menar han att högskolan och Mariehamns energi båda ryms på tomten.
Stadsstyrelsen verkar däremot stå på elbolagens sida och har beslutat att inte, i egenskap av ägare, lägga sig i den planerade flytten. Tre ledamöter valde att reservera sig mot beslutet.
Jonas Waller och de övriga kritikerna har flera poänger. Historiskt har det funnits goda anledningar till att Mariehamns energi varit placerat vid vattnet. Verksamheten har tidigare varit beroende av olje- och koltransporter samt även vatten för kylning. Men i dag behöver verksamheten inte längre vara placerad vid vattnet, utan skulle åtminstone i teorin kunna flyttas till en mindre attraktiv plats i staden.
Det går därmed att fråga sig, vilket Jonas Waller gör, om det inte finns bättre användningsområden för tomten. Det borde åtminstone utredas mer noggrant vad det skulle kosta att flytta Mariehamns energi så att den här kostnaden kan vägas mot fördelarna med en flytt och mot hur mycket en försäljning av tomten skulle inbringa. Om tomten är så attraktiv som Jonas Waller vi få det till kanske en försäljning till högstbjudande kan finansiera hela flytten?
Dessutom bör både elbolagen och Mariehamns stad fråga sig vad som är den optimala platsen för verksamheten i framtiden. Vi står inför en omställning mot mer förnyelsebar energi, där Åland eventuellt blir ett testområde för smarta nät och ny teknologi inom energiområdet. Med allt det här i åtanke, är då Västerhamn det bästa stället för Mariehamns energi eller borde verksamheten flyttas någon helt annan stans?
Tyvärr har den debatt som borde styras av fakta och väl underbyggda kalkyler förpestats av väl mycket känslor och politik. Att kalla Mariehamns energis placering för ett ”ett skandalöst missbruk” är exempelvis ett märkligt uttalande, både med tanke på att verksamheten trots allt huserat där sedan 1950-talet och att inte heller de övriga tomterna på den aktuella strandremsan används till speciellt spännande saker.
Är det till exempel mindre skandalöst att Lotsberget fortfarande står tomt och att de övriga verksamheterna längs strandremsan består av reningsverk, varv, diverse kajer och övergivna nöjesparker? Mariehamns energis tomt används åtminstone till något, det är mer än man kan säga om många andra tomter runt Mariehamns inlopp.
Det är sant att kabelrullar inte har så stor nytta av sjöutsikt, men det går även att fråga sig om hela högskolans framtid verkligen står och faller med om studenter och lärare har fin utsikt. Och om nu sjöutsikt är så viktigt för ett framtida campus finns det andra möjliga tomter, både i Mariehamn och andra kommuner.
Det är också fel att beskylla Mariehamns energi för att inte ta tillräcklig hänsyn till högskolans planer och vad som är bäst för hela Åland. Det är orimligt att kräva att Mariehamns energi ska sitta och räkna på vilka fördelar ett campus på tomten skulle innebära och väga det mot bolagets egna behov.
Mariehamns energis uppgift är att bedriva verksamheten med utgångspunkt från bolagets bästa inom ramen för koncernens, det vill säga Mariehamns stads, bästa. Om det bästa för staden är att finns något helt annat på den aktuella tomten är det rimligtvis upp till ägaren, det vill säga Mariehamns stad, att bestämma det, inte elbolagen.
Den aktör som ska se till hela Ålands bästa i det här sammanhanget är landskapet och högskolan, som är en myndighet underställd landskapsregering. Om högskolan kommer fram till att ett sjönära campus har enorma fördelar bör den inleda förhandlingar med fastighetsägare som har sådana tomter, exempelvis Mariehamns stad. Att i förväg gå ut och berätta vilka planer man har för och hur stor nytta man har av en tomt som någon annan äger är sällan en bra förhandlingstaktik.
Fredrik Rosenqvist