Följetongen Igge Holmberg fortsatte förra veckan.
Denna gång poserar den socialdemokratiske lagtingsmannen med en hyllningstatuering till automatvapen och en beskrivning av AK-47:an som ”folkets röst”. Något som står honom fritt att göra som privatperson. Och något som inte skulle få någon att höja på ögonbrynen om han representerade någon gruppering till vänster om Vänsterpartiet där man odlar den här typen av vålds- och revolutionsromantik.
Men som tidigare handlar saken inte om det, utan om hur ställningstagandet rimmar med värdegrunden hos det parti han nu företräder. Ett parti där man annars har hög svansföring i frågor som dessa.
Riskerar man inte framstå som hycklare när man tolererar den här formen av yttringar i de egna leden, samtidigt som man annars är snabb med pekpinnarna mot andra? Hur ska Socialdemokraterna med trovärdighet kunna agera mot exempelvis hatretorik när egna företrädare gång på gång kommer undan med hatsymboler?
Ett annat parti som målat in sig i samma hörn är Obunden Samling.
Partiet pratat ofta om lag och ordning. Insändarna där obundna företrädare förfasar sig över våld mot kvinnor är återkommande. Men hur ska Obundna med trovärdighet kunna fortsätta att driva dessa frågor när man låter en ledamot som misstänks för kvinnomisshandel, Fredrik Fredlund, fortsätta företräda partiet och dess politik i lagtinget? Till och med brottsbelastade Sverigedemokraterna krävde snabbt en timeout, i väntan på dom, för sin riksdagsledamot Kent Ekeroth när han misstänktes för misshandel. Riskerar inte det stora engagemanget för polisen och samhällsfreden att framstå som skenheligt när man inte låtsas om elefanten i det egna rummet?
Främst är förstås dessa historier en fråga för de partier som nu berörs. Hur måna är de om att bli betrodda och tagna på allvar för sitt budskap? Bryr de sig om de väljargrupper som kanske röstade på dem i tron om att de stod upp för något annat?
Men i förlängningen rör de också tilliten till lagtinget och demokratin i stort.
Om inte ens lagstiftarna själva tror på sina regler och normer, varför ska då andra göra det?
Niklas Lampi