Prästen och psykoterapeuten Maria Sundblom Lindberg säger i en intervju i Kyrkpressen att ”kompromiss” borde vara julens ledord.
Inte alltid är det lätt att sammanfoga de förväntningar olika människor har på julfirandet. För en är det viktigt att minnas julens budskap, för en annan är det enda heliga på julafton Kalle Anka vid 16, en tredje förespråkar ett minimalistiskt tänk kring julklapparna medan en fjärde spenderar halva lönen på gåvor – och så vidare. Inget synsätt är mer rätt än ett annat, var och en måste själv få välja sin väg. Men visst bjuder julen på ett utmärkt tillfälle att öva sig i givande och tagande – och då pratar vi inte om det som ligger inslaget under julgranen.
De senaste åren har några politiska frågor bidragit till upplevelsen av en ökande grad av polarisering i det åländska samhället. Den kanske mest uppenbara är kortrutten, en annan kommunreformen. Det är frågor som väcker känslor och där de olika sidorna har liten eller ringa förståelse för den andra sidans argument. Kunde politikerna ha kompromissat sig till lösningar som accepterades av en bred majoritet? Kanske inte. Men som det är nu har stora pengar lagts på utredningar och upphandlingar som inte verkar leda någon vart.
Sedan har vi förstås schismen mellan stad och landsbygd som blir särskilt tydlig i frågan om den gemensamma räddningsmyndigheten. Här verkar känslomässiga argument ha styrt mer än vilka fördelar en gemensam räddningstjänst i praktiken skulle kunna medföra.
Mats Knutson, inrikespolitisk kommentator vid Sveriges television, skriver i en analys att en viss grad av polarisering är en naturlig byggsten i en pluralistisk demokrati. En inte ringa del av politiken handlar om just konflikter mellan politiska motståndare, där de olika parterna försöker skapa stöd för sin linje.
SOM-institutet i Göteborg har i en studie, genom att utgå från vilka frågor de olika partiernas sympatisörer rangordnar som viktigast, försökt mäta graden av partipolitisk polarisering i Sverige de senaste tio åren. Mats Knutson konstaterar att invandringsfrågan har haft en hög grad av polarisering under hela den aktuella perioden, medan polariseringen inom miljö/klimat och lag och ordning har ökat mest under samma tid.
Mats Knutson skriver: ”I en tid med fler riksdagspartier än någonsin tidigare och ibland oklara majoritetsförhållanden krävs ofta beslut över partigränserna. Men med allt mer polariserade väljare och partier blir det allt svårare för partierna att kompromissa för att träffa gemensamma uppgörelser.”
Även i det lagstiftande parlamentet på Åland har antalet representerade partier blivit fler. 1995 var antalet partigrupper i lagtinget sex, 2007 blev de sju och efter höstens val åtta. Centern sitter å andra sidan, med tunga positioner som lantrådets, vice lantrådets, finansministerns och ordförandeskapet i finansutskottet, på en maktdominans av på Åland sällan skådat slag.
För gemene man och kvinna är det samtidigt svårt att, genom att läsa regeringsprogrammet, få klarhet i vad som är regeringslinjen i andra frågor än den om självstyrelsen.
Just nu verkar partierna i landskapsregeringen stå en bra bit från varandra i flera stora frågor och det kommer att krävas mycket puts för att täcka sprickorna i fasaden, sprickor som oppositionen dessutom kommer att göra allt för att slå in kilar i.
Redan under regeringsförhandlingarna slog regeringssonderaren Veronica Thörnroos (C) fast att partierna hon förde samtal med led av för låg kompromissvilja. Såvida det inte endast var Liberalerna hon åsyftade verkar det inte bättre än att man inte rått bot på åkomman än.
Genom att kompromissa och skapa en balans mellan egna och andras behov ökar sannolikheten att fler blir nöjda med slutresultatet – vare sig det gäller jultraditioner eller politik.

Annika Kullman