Ända sedan arbetet med den nya självstyrelselagen inleddes har det funnits en enighet på hemmaplan. Ålands Framtid har visserligen markerat en del i olika skeenden.
Men alla övriga och speciellt de större partierna har ställt sig bakom det som landskapet fört fram i samtalen med Helsingfors. Det har ansetts vara viktigt att Åland kan visa upp en enad front utåt.
Frågan är dock hur det går nu.
Någon gång i början av hösten väntas regeringen Juha Sipilä avge sitt lagförslag till riksdagen. Klart är det ännu inte. Men allt som är känt tyder på att det som nu diskuteras är en mycket urvattnad version av det som en gång skulle stöpa om självstyrelsesystemet i grunden, med ramlagar enligt färöisk modell och större svängrum i ekonomin.
Redan när Ålandskommittén förra sommaren la fram sitt slutbetänkande stod det i och för sig klart att de ursprungliga åländska förhoppningarna inte skulle infrias. Men sedan dess har revisionen ytterligare dränerats på innehåll. I vintras tillsattes en gemensam arbetsgrupp på tjänstemannanivå för att praktiskt titta på de frågor som fortfarande var öppna. Man lyckades i någon mån parera den värsta kritiken från ministerierna som framkommit i remissrundan. Lika fullt tog man i slutförslaget ytterligare några steg bort från Ålandskommittén. Bland annat sades det nu att politiska diskussioner får avgöra om det enklare förfarande vid övertagande överhuvudtaget ska komma med. Och om så sker är de områden som kan tas över ännu färre. Med finns nu bara saker som begravningsväsendet och lagstiftningen kring för- och efternamn.

Ändå var tongångarna i våras försiktigt optimistiska och lantrådet Katrin Sjögren hoppades att man till sommaren skulle hitta en gemensam lösning.
Men när hösten nu snart är här har förhoppningarna dämpats betydligt. Lantrådet sa redan för någon månad sedan i en intervju med Ålandstidningen att det sitter hårt åt. Något genombrott har inte nåtts under sommaren. Snarare har det blivit allt tydligare att kritiken mot speciellt den så kallade residualen, det enklare förfarandet vid övertagande, är och förblir utbredd på ministerierna. Även det urholkade tjänstemannaförslaget anses av allt att döma gå för långt.
Utvecklingen gör att det blivit allt svårare att hålla skenet uppe. Hur man än lägger orden ser det ut som Åland är på väg mot en revision som i sak inte medför mycket nytt. Alltsammans sätter därför även press på den interna åländska sammanhållningen, som krävs för att förslaget överhuvudtaget ska klara kvalificerad majoritet i lagtinget efter riksdagsbehandlingen. En inte alltför vild gissning är att Ålands Framtid men kanske även Obundna kommer att säga nej till det här. Följer även Centern efter? Hittills har de stora partierna hållit ihop. Men om inget genombrott sker är det fullt möjligt att ett, kanske flera känner sig tvingade att stiga av.
I så fall är det onödigt för Sipilä att skicka förslaget till riksdagen.
Lagen blir inte lag om den inte även godkänns i lagtinget.

Niklas Lampi