Broar, färjfästen, tv-licens, organisationen av tillsynen av brandskyddet och sänkt åldersgräns i kommunalval. Det saknas inte frågor som landskapsregeringen på senare tid engagerat sig i och lyft fram som viktiga.
Samtidigt finns en fråga som fått anmärkningsvärt lite uppmärksamhet med tanke på vilka effekter den långsiktigt kan få för samhällsutvecklingen. Det handlar om uppdateringen av hela självstyrelsesystemet, en reform som knappt berörts i den politiska diskussionen sedan Ålandskommittén i juni lämnade över sitt slutbetänkande.
Till bilden hör att tidtabellen för revisionen håller på att bli väldigt tajt.
Om en ny självstyrelselag ska vara på plats 2022 måste Finlands regering sannolikt redan i början av juni 2018 lägga fram en proposition. Det blir annars svårt att hinna få den genom sittande riksdagen. Det betyder i klartext att landskapet nu har ett fönster på ett antal månader att påverka regeringsförslaget i en riktning man från åländsk håll anser att är riktig. Frågan är bara – vilken riktning är det?
Och ännu mer kritiskt: hur får man fram den?
Den åländska positionen är visserligen nedtecknad, i det remissvar som landskapsregeringen i september gav till Ålandskommitténs slutbetänkande. Den går i stora drag ut på att Åland ställer sig bakom rapporten, med några justeringar.
Men i högen på justitieministeriet, som ska sammanställa allt och nu ta fram ett underlag för regeringen Juha Sipilä, ligger även 39 andra remissvar. Påtagligt många av dem är starkt kritiska till betänkandet. I flera fall ifrågasätts hela grundidén med den nya lagen – tanken om ett mer flexibelt system där Åland lättare ska kunna ta över nya områden.
Hur justitieministeriet kommer att hantera det här vet i nuläget ingen.
Men mot bakgrund av alla invändningar från även tunga ministerier är det inte orimligt att anta att det kommer att bli en diskussion om vissa justeringar till det kommittén nu föreslagit.
Av dessa skäl föreslog landskapsregeringen framsynt att man vid justitieministeriet skulle tillsätta en arbetsgrupp, där man från åländsk sida skulle få in några namn. Allt för att Åland skulle kunna bevaka frågans framfart. Men det avslogs av ministeriet.
Man ville i stället ha en beredning som tjänstemännen håller i. Ett besked som med ens reste allvarliga frågor kring landskapets möjligheter till fortsatt intressebevakning av frågan.
Så vad händer nu?
I praktiken är landskapsregeringen nu därför i stället hänvisad till att via kontakter, riksdagsmannen och annan informell bearbetning försöka ligga på så gott det går.
Hur pass mycket kraft lägger regeringen bakom den här insatsen?
Hur ska man hinna få in utrymme för politik och samtal innan den finländska regeringen avger sitt förslag om eventuellt bara några månader? Ett förslag som troligen kommer att ligga mycket nära det slutgiltiga utkast till ny självstyrelselag som Ålands lagting sedan om några år får ta ställning till.

I den löpande landskapspolitiken syns eller hörs det i dag inte mycket om det här.
Men låt oss hoppas att det här bara är en missvisande och felaktig bild, och att det bakom kulisserna nu arbetas för fullt med frågan.
Den nya självstyrelselagen kan komma att påverka det åländska samhället på ett betydligt mer genomgripande sätt än både nya färjfästen och tv-licensens framtida utformning.

Niklas Lampi