Den åländska riksdagsledamoten har en uppgift att fylla – att föra Ålands talan i Helsingfors. Oavsett vilken konstellation regeringen har i Helsingfors och vilken konstellationen är på Åland. I skrivande stund finns tre olika listor som konkurrerar om detta, listor vars innehåll i sak skiljer. En del talar inte aktivt om att samla Åland utan vill hellre representera olika väljargrupper. Vi får innerligt hoppas att orsaken till det är att vi befinner oss i starten av valrörelsen och att valplattformen inte är färdig. Allt annat vore olyckligt.
 
Nuvarande mandatperiod har präglats av konflikter mellan Åland och Finland. Sittande riksdagsledamot Mats Löfström har febrilt försökt påverka utgången i frågorna som berör Åland. Resultatmässigt finns det en del att önska men för att nå resultat krävs att båda sidor ska vilja nå förändring, något som starkt kan ifrågasättas gällande den avgående regeringen i Helsingfors. Detta till trots har Mats Löfström bra dialog med de finländska partierna och inte minst ett mycket starkt och stort kontaktnät runt om i Finland. Situationen med regeringen känner ålänningar till, så ingen skugga har fallit på honom. Stödet för Mats Löfström är starkt och han har en bra dialog med de olika väljarkategorier som återfinns i det åländska samhället, en dialog han upprätthållit under hela mandatperioden. Att Mats Löfström därför kommer att bli återvald är klart och i skrivande stund finns inget som tyder på motsatsen.
 
Vid sin sida har Mats Löfström Johan Ehn. Johan Ehn har liksom Mats Löfström ett stort kontaktnät i Helsingfors och han är en god pragmatiker. Högst troligen kommer Johan Ehn även att bli Mats Löfstsröms ersättare eftersom de står på samma lista. Däremot höjs några frågetecken om Johans Ehns kandidatur där han i omgångar låtit påskina att han ämnar lämna politiken. Det gör att kandidaturen och engagemanget känns osäkert, även om Johan Ehn med all önskvärd tydlighet påpekat sitt intresse för att vara Ålands representant i Helsingfors.
 
Efter nekade frierier till de övriga partierna i landskapsregeringen valde Socialdemokraterna att lansera en egen kandidat, Jessy Eckerman. Det är bra för demokratin då det skapar engagemang och kan leda till högre valdeltagande. Jessy Eckerman är Socialdemokraternas kandidat och deras framtidskvinna. En kompetent politiker med starkt engagemang. En politiker som Socialdemokraterna satsar hårt på för framtiden. Med tanke på hur Socialdemokraternas lista kom till är det därför rätt tydligt att kandidaturen mer ska ses som ett skyltfönster för Jessy Eckerman inför kommande lagtingsval, ett skyltfönster som tidigare använts av andra partier med mer eller mindre lyckat resultat. Däremot är det synnerligen olyckligt att Socialdemokraterna återigen gör misstaget och glömmer bort att riksdagsledamoten ska arbeta för hela Åland, inte bara för vissa grupper av individer vilket man lyft i sitt valprogram. Överlag missar man helt att lyfta Åland och självstyrelsen i det material man hittills presenterat. Det är förhoppningsvis en olycka i arbetet. För med goda kontakter in i det finländska socialdemokratiska partiet är det viktigt att de åländska Socialdemokraterna har hela Åland i fokus. Oavsett vilket parti eller vilken grupp man anses tillhöra ska den åländska riksdagsledamoten föra hela Ålands talan.
 
Slutligen finns även listan Alternativ för Åland bestående av Stephan Toivonen och Birgitta Johansson. Listan med ett mycket tvivelaktigt namn som för tankarna till Sverigedomkraternas slaskhink, Alternativ för Sverige. Ett parti som vid upprepade tillfällen påvisats ha kopplingar till nynazistiska organisationer. Namnvalet blir således synnerligen märkligt men i slutändan kommer listan inte att ha någon större inverkan på valet utan ska ses som ren marknadsföring av de partier individerna representerar.
Daniel Dahlén
daniel.dahlen@alandstidningen.ax

Daniel Dahlén