Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten.
I dag: Gustaf Widén, författare och journalist.

Kommentarer

Tack Gustaf Widén, för i

Tack Gustaf Widén, för i Gräsrots ögon en av de mest relevanta ledare som nån'sin har skrivits i Ålandstidningen! Hänvisar i samband därmed till en nyhetsartikel under rubriken: ”Bokade bilar som uteblir ... ” Alltså, att det fortfarande finns bilägare som uppenbarligen anser sig ha rätt att utan avbokning utebli från ”sin” plats i skärgårdstrafiken – det får dem att framstå som bortskämda barnrumpor. Också denna trafiken möjliggörs via landskapskassan. Med beaktande av denna trafikens per resenär iögonfallande kostnader, i praktiken finansierade av gemene skattebetalande ålänning, borde ju i rimlighetens namn straffavgiften för okynnesbokningar stå i relation till just kostnaden för ”skärgårdens landsvägar”, som vissa nyttjare slentrianmässigt kallar dem. Ett rejält svidande i plånboken bör negligerade bokningar givetvis medföra! Frågan är, hur många bokade – och tomma – platser bör egentligen finnas på färjornas bildäck innan dessa ”landsvägar” kan anses vara liksom lagom framkomliga? Utgår naturligvis ifrån att den överväldigande delen resenärer i fråga är förankade i verkligheten och tar fullt ansvar för sina bokningar. (Forts följer)

(Fortsättning) Dessvärre blir

(Fortsättning) Dessvärre blir först och främst alla dessa vuxna resenärer lidande av att ovan nämnda barnrumpor tydligen inte vet vad ansvar är överhuvudtaget. Niklas Karlman, biträdande chef vid landskapets infrastrukturavdelning, han å sin sida upprepar i hänvisad artikel begreppet sena bokningar – men vad menar han att en sen bokning är – räknat i timmar, eller dygn? Vidare konstaterar han, citat: ”... att det ofta finns plats att boka just före avgång, sannolikheten att få en plats är som störst sex eller två timmar före avgång.” Ja, vad säger man? Man får dock inte glömma att tjänstemannen Karlman är Landskapsregeringens förlängda arm, förpliktigad att för närvarande utföra trafikminister Mika Nordbergs påbud. LR som sådan då? Jo – förutom dess aningslöshet angående skärgårdsmiljön – LR, den förväntar sig tydligen kunna undgå kritik också för sitt bokningskaos via ett ”ekonomiskt förfarande” som kännetecknar USA:s president Donald Trump. LR:s ekonomiska förfarande – det utgörs tydligen av ”Kortrutten”, det ... på bekostnad inte minst av åldringsvården!

Värd en kommentar är också

Värd en kommentar är också Widéns påpekande,citat: "Döv för opinionen låter man planeringen rulla på, förmodligen med en utdragen juridisk process som följd." Man kan verkligen undra, hur många gånger ska dagens Landskapsregering (LR) egentligen få misslyckas med sitt kännspaka velande angående den åländska allmänhetens väsentligheter – innan dess (LR:s) juridiska skäppa "får" anses vara fylld till brädden?

Kommunreformen har aldrig varit mer osäker än just nu. Samtidigt skärper regeringsblocket tonen mot alla som ifrågasätter den. Det är knappast rätt val.

Historien ger oss visserligen lärdomar. Men den kan också missbrukas politiskt för att styra politiken i önskad riktning.

Sommarens torka skördar nu offer bland de åländska jordbrukarna. Flera aviserar att de lägger av eller drar ned rejält på produktionen. Vill Åland fortsätta ha ett jordbruk och främja klimatsmart närodlad mat behövs det konkreta stödåtgärder utöver lånelöften.

En för alla kommuner gemensam räddningsmyndighet kan förbättra kvalitet och likabehandling.
Men viktigast är frågan ändå som ett symboliskt samarbetsprojekt.

Klarar EU den växande nationalismen och populismen? Riskerar EU att stupa på invandringen? Eller kommer majoriteten i de europeiska länderna att i ett skarpt läge inse att de globala utmaningarna, till exempel terrorism, klimathot, migration och en allt äldre befolkning, tacklas bäst tillsammans?

Att kommunreformen säkerställer en mer jämlik tillgång till service är välkänt. Men hur möjligheterna att finansiera en sådan kan förbättras har blivit hängande i luften.

Talar de stora globala trenderna vi just nu ser för eller emot en positiv ekonomisk utveckling för Åland? För vår viktigaste bransch sjöfarten är svaret i bästa fall tudelat.

Det finns de som tror att populistiska politiker kan neutraliseras om de får delta i beslutsfattandet. Man tänker att de inte är så farliga, att det de säger bara är en massa ord utan vikt.

Ekonomisk sett lönar det sig att födas som man. Denna gamla sanning bekräftas av Åsubs jämställdhetsbilaga, som publicerats i samband med landskapsregeringens budgetförslag.

Det är inte konjunkturen som är det stora problemet för Åland, utan den åländska ekonomins oförmåga att generera tillväxt oavsett om det råder goda eller dåliga tider.

En sak som man inte lägger tillräcklig vikt vid när man diskuterar jämställdhet är ekonomi. Att det är helt livsviktigt för flickor och kvinnor att ha en utbildning som gör att de kan försörja sig i livet.

Viking Lines agerande kring minnesmonumentet över grundarna Gunnar och Ellen Eklund väcker frågor. Oavsett vad som ligger bakom beslutet att dra in finansieringen framstår det utåt som att Viking Line anammar en allmän tradition av att marginalisera historiens kvinnor.

Kanske vi borde använda Alla helgons dag till att tänka på tidens obevekliga gång och på hur allt förändras.

Fler ledare