Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten.
I dag: Ewa Danielsson, kommundirektör i Saltvik.

Kommentarer

Vill på inget sätt kritisera

Vill på inget sätt kritisera ledartexten, Långt därifrån! Men, dess rubrik väcker frågor angående hur jämställdhet bör beivras för att komma jämställhet till nytta. Hänvisar till en nyhetsartikel den 20 juli, under rubriken: ”Aktion under Miss Li för att lyfta ojämlikhet”. Där framkommer att Ålands Feministparaply under Rockoff ämnar, citat: ”... genomföra en aktion och ta ställning för jämlikheten genom att tillsammans gå och lyssna på Miss Li i rosa t-shirts för en jämställd festivalscen”. Ålands Feministparaply i all ära. Men – men hur är det egentligen med denna intresseföreningens förankring i verkligheten? Enligt föreningens Sofia Enholm verkar Dennis Janssons främsta uppgift vara att tillfredställa hennes intresseförenings behov av många fler kvinnor i rampljus. Och för just det ändamålet erbjuds, tillhands liksom, Citat: ”Vi har tillsammans i feministparaplyet suttit och skrivit ihop en lista på grymma tjejer som alla skulle kunna bokas till Rockoff.” ... ”grymma tjejer” (och senare i texen ”supercoola” tjejer). (Forts följer)

(Fortsättning) Dessvärre – om

(Fortsättning) Dessvärre – om staden fortsättningsvis ska förunnas möjligheten till sin smått enorma nytta av Rockoff – då vill det nog allt till att Dennis Jansson har sista ordet angående underhållning som Rockoffs gängse publik kan förväntas vara beredd att betala för. Enholm å sin sida, hon undrar vidare, hon, citat: ”Finns det några exempel på andra festivaler som lyckas balansera fördelningen mellan könen?” Apropå könsfördelning, åtminstone i Gräsrots ögon finns betydligt mer både besynnerliga och beaktansvärda ”festivaler” än Dennis Janssons Rockoff. Som mest iögonfallande ter sig Landskapregeringen och Lagtingts presidium: Lantrådet Katrin Sjögren, vice lantrådet Camilla Gunell, talman Gun-Mari Lindholm, första vice talman Veronica Thörnroos och andra vice talman Viveka Eriksson ... fem kvinnor i självstyrelsens topp ... i ensamt majestät på ”kuskbocken”. Kan den jämställdheten alls tänkas ha haft någon inverkan på heta drömmar om exklusiva vidlyftigheter som ”Kortrutt”, och modifieringar tillförda allas vårt åländska samhällsskick i största allmänhet?

Att Rederi Ab Eckerö säljer delar av sitt aktieinnehav i Alandia till Wiklöf Holding kan innebära att den omdebatterade hembudsklausulen försvinner på nästa bolagsstämma.

Sexuella trakasserier bland barn är mycket vanligare än man tror. Samtidigt är pornografin bara ett knapptryck bort.

Det finns från åländsk sida en både realistisk och nykter syn på det skärpta säkerhetsläget i Östersjön.

Debatten som förs om Ytternäs skolas beslut att ha mångkultur som tema i år visar att alla skolor borde följa efter.

Allt tyder på att mötet mellan försvarsministeriet och Åland var en framgång. Tyvärr såg ministern till att rubrikerna handlade om något annat.

”Turn on, tune in, drop out” - vilket ungefär betyder: tänd på, koppla upp dig mot alltet, slockna ut –den gamle drogromantikern Timothy Learys berömda ord beskriver ganska bra diskussionen inför den svenska valrörelsen och det allmänna debattklimatet på nätet.

#Metoo-rörelsen fungerade som en viktig ventil och helande kraft för många drabbade kvinnor, men om inte vittnesmålen får konsekvenser för förövarna kommer tyvärr övergreppen att fortsätta och debatten dö ut.

Det som behövs nu är politiskt mod att inse att den cementerade blockpolitiken har nått vägs ände.

Om någon ur Finlands regering borde svara på frågor från pressen under ett Ålandsbesök är det försvarsministern Jussi Niinistö (Blå).

När nästan ingen tid återstår tycks parterna fortfarande stå långt från varandra.

Landskapets kistor har åter fyllts på. Men att nu tömma dem vore en förhastad och riskabel strategi.

Efter fjolårets uppståndelse har metoo-debatten nästan dött ut. En tragedi eftersom många därmed tycks betrakta problemet som löst medan det i själva verket kvarstår.

Samtliga brunnar och dricksvattenautomater har försvunnit från Mariehamn, vilket varken är att göra invånarna, turisterna eller miljön en tjänst.

Fler ledare