Enligt både Johannes Snellman och Stefan Rumander är det att ”de tycker olika i ett antal frågor” som gör att vd:n lämnar bolaget efter drygt 40 år i dess tjänst. Med tanke på hur tufft ÅCA har haft det de senaste fyra åren är det inte överraskande att Johannes Snellman slutar. Däremot är det lite förvånande att det sker nu.
För snart fyra år sedan blåste det rejält kring vd:n. Mjölkpriset hade rasat, Arla utmanade ÅCA om råvaran och bolaget blödde ekonomiskt. Sommaren 2015 krävde till och med hälften av andelsägarna att Johannes Snellman skulle avgå. Den dåvarande styrelsen, ledd av Trygve Sundblom, valde att backa sin vd, trots upproret i ägarleden.
Sedan dess har turbulensen inom bolaget fortsatt. Ett stort antal gårdar gick ur andelslaget och anslöt sig till Arla i stället. De ekonomiska resultaten har fortsatt att vara svaga och omsättningen inom styrelsen hög.
År 2016 hoppade tre tunga namn av styrelsen – Anders Ingves, Anders Å Karlsson samt Lotta Berner-Sjölund – och även Trygve Sundblom steg av som ordförande. Ole Blomqvist tog över som ordförande 2017, men blev bara kvar på posten i drygt nio månader, där han valde att kliva av efter att hans egen mjölkgård hotades av konkurs.
I stället tog Stefan Rumander och Frida Åkerblom över som ordförande respektive vice ordförande. Med förde de, får vi gissa, nya idéer för hur ÅCA kan få rätsida på sin ekonomi och kunna börja betala ett mjölkpris till bönderna som faktiskt går att leva på.
Ett område där det kan ha skurit sig mellan vd och den nya styrelsen är hur mycket ÅCA ska fortsätta satsa på ost jämfört med andra produkter. Som den gamle ostmästare Johannes Snellman är har han prioriterat den här produkten, vilket åtminstone vissa menar kan förklara varför ÅCA har gått så dåligt och drivit flera producenter till ruinens brant.
ÅCA har i dag flera ben att stå på, men det råder inga tvivel om att ostbenet är större än de andra. Ungefär tre fjärdedelar av all mjölk ÅCA tar in blir ost. Under vintern valde andeslaget till och med att köpa in mjölkråvara från Valio för att kunna upprätthålla exporten av förhållandevis billig ost som dessutom inte säljs under eget märke.
I fredagens Ålandstidningen säger Stefan Rumander att ÅCA har goda möjligheter att ”förstärka sin position bland hälso- och kvalitetsmedvetna konsumenter”. Det är svårt att veta exakt vad Stefan Rumander menar med det här, men gissningsvis anser han att nya produkter och nischer bör ges företräde över ost som säljs i utlandet och under andra företags varumärken.
Oavsett vad som ligger bakom skilsmässan mellan Johannes Snellman och ÅCA kan vi sannolikht vänta oss en kursändring för mejeriet framöver. Med tanke på att andelslaget kört på ganska länge i samma spår, utan att resultatet velat lyfta, kanske det inte är en så dum idé.

Fredrik Rosenqvist