Vad är det som riktigt gäller kring tidtabellen?
Står man fast vid att val till kommunfullmäktige i de nya kommunerna ska hållas redan 2019? Eller kommer allt att vara klart först 2023?
Beskeden kring det här är nu inte kristallklara.
I ett utkast till lagförslaget om kommunreformen, som Camilla Gunell (S) la ut på sociala medier och sedan drog tillbaka, står tydligt att läsa att Åland senast 2023 består av fyra kommuner.
Samma uppgift bekräftas av flera källor.
Men ansvariga ministern Nina Fellman (S), som höll i lagutkastet, tillbakavisar allt och säger att inget ändrats.
Varför hon gör så är oklart, men det mesta talar för att ministern snart kommer att få dra tillbaka sin dementi.
Skälet är kalendermässigt. Endast ett och ett halvt år återstår till valet.
Att man under den här perioden skulle hinna få allt klart är väldigt osannolikt.
Till att börja med har lagförslaget ännu inte ens lagts. När det väl händer ska det ut på remiss och sedan gå genom gängse behandling i lagtinget.
Därefter – om allt godkänns –ska en av Ålands större offentliga reformer någonsin även vandra genom lagstiftningskontrollens olika instanser, och sannolikt invänta en analys från högsta domstolen, vilket i sig tar tid.
Säg då att man i den bästa av världar ändå skulle hinna passera alla dessa hållplatser under 2018, var skulle vi stå då?
Jo i ett läge där de nya kommunerna alltså skulle ha mindre än ett år på sig att formas, skriva nya avtal med allt och alla, etablera sig och komma igång med verksamheten. Allt för att sedan snabbt hinna kalla folket till ett helt nytt val i ett helt nytt sammanhang hösten 2019.
Även på demokratiska grunder kunde ett sådant scenario ifrågasättas. Val förutsätter att både kandidater och väljare har en rimlig möjlighet att förhålla sig till vad de tar ställning till. Det måste finnas en sportslig chans att skapa en valrörelse kring frågor som berör och är kända.
Det är därför inte förvånande att man nu i det interna och fortsatta arbetet med kommunreformen av allt att döma dragit slutsatsen att man måste ändra tidtabellen något. Sannolikt så att lagförslaget ändå läggs nu med sikte på godkännande före 2019, men med den viktiga modifieringen att allt på marken och den nya kommunkartan inte kan eller kommer att vara på plats redan till valet.

Mer förvånande är då att ansvariga ministern förnekar något som framgår av fotograferade dokument, samstämmiga uppgifter och allmän logik. Handlar det om prestige?
Är det så svårt att medge att man tvingas frångå den tidigare väl optimistiska tidtabellen?
Var finns ens dramatiken i att tillstå att det inte alltid blir som det var tänkt?
Sådant händer ju hela tiden och överallt.
Mindre förvånande i sammanhanget är inte agerandet från Gunell; en rutinerad politiker som nu avslöjar rätt stora linjeändringar i regeringspolitiken på Facebook innan ens de egna lagtingsgrupperna fått informationen. Allt uppenbarligen bara för att den egna partikollegan ska framstå som handlingskraftig efter misstroendetjafset.
Kanske regeringen på allvar borde sättas sig ned och fundera på hur man kommunicerar med omvärlden? Som det ser ut nu går man från det ena självförvållade tumultet till det andra.

Niklas Lampi