Få känner till att den åländska bondearmén var den armé som tog flest krigsfångar under kriget för Kumlingeslaget har blivit bara en fotnot i historien. På bilden spelas Robert Liewendahls pjäs om Kumlingeslaget, kanske är det dags för en ny uppsättning nästa år, när 200-årsminnet av slaget firas?

VARJE ÅR ÄR historiskt och det av två orsaker. Varje nytt år händer det saker som gör att året blir historiskt och varje år kan man också fira minnet av någonting som hände för ett bestämt anta år sedan. Det kommande året, 2008, är inget undantag.

Redan nu har planeringen av hur 200-årsminnet av Finska kriget ska firas kommit lång. Firandet kommer att fortsätta 2009. Om det kan man läs mycket i senaste nummer av Skärgård som Åbo Akademi ger ut.

MÅNGA JUBILEER kan kännas krystade och oengagerade. Framlyftandet av Finska kriget känns inte om ett sådant jubileum, det känns tvärtom. Som ett angeläget ämne för det är väldigt många människor idag som har väldigt dimmiga begrepp om vad som hände 1808-09 och vad händelserna hade för konsekvenser.

I Sverige lyfter man fram jubileet som året då riket sprängdes och det är intressant. Många svenskar vet väldigt lite om "den östra rikshalvan" och många har en något skamsen attityd. Man ser på historien med moderna glasögon och tycker att det är "skämmigt" att Sverige varit en kolonialmakt. Men då glömmer man att alla länder i alla tider har haft ambitionen att vidga sina gränser och territorier, hela Europas äldre historia handlar om den ambitionen. Naturligtvis tänkte de svenska kungarna på samma vis som övriga europeiska kungar.

Att skämmas retroaktivt är en dålig idé. En mycket bättre idé är det att ta reda på hur det egentligen var för 200 år sedan. Det ska nog jubileumsåret lyckas med att lyfta fram.

I FINLAND HAR de nu aktualiserade åren hamnat i skymundan av andra skäl. Inställningen till 1808-09 var mycket kluven bland äldre historieskrivare. Skulle man lyfta fram de realpolitiska fördelarna med att bli en del av Ryssland och glömma bort att stora delar av landets bildade överklass svek sina gamla lojaliteter? Skulle man kanske se händelserna som starten för Finlands utveckling mot självständighet?

Svaren på frågorna skiftar och i de moderna historieböckerna för skolan är "rikets sprängning" ingen stor händelse. Kanske för att man i Finland, även här av koloniala skäl, vill glömma att Finland under mer än 600 år var en del av det svenska riket. Inte en koloni utan en likvärdig rikshalva.

Faktum är att Finlands ledande herrar - jo, det var män som agerade - 1808 valde att gå från en herre till en annan, på vinst och förlust. I fråga om det kan jubileumsåret förhoppningsvis lysa upp några dunkla vrår i närhistorien.

FÖR ÅLANDS DEL är händelserna 1808-09 intressanta. Den åländska befolkningen ville på inga villkor bli ryska undersåtar och därför beväpnade sig bönder och skärgårdsbor för att kämpa emot den ryska invasionen.

Få känner till att den åländska bondearmén var den armé som tog flest krigsfångar under kriget för Kumlingeslaget har blivit bara en fotnot i historien. Länge tog det också innan Kumlingeborna fick resa minnesstenen på Fälberget. 1908 ville man resa stenen till hundraårsminnet men de ryska myndigheterna sade nej. Först tolv år senare, 1920, kom stenen på plats.

Ur identitetssynpunkt är det åländska agerandet intressant. Det fanns en klar tudelning av opinionen 18008. Den överväldigande majoriteten av folket kunde inte tänka sig annan herre än Sverige och en minoritet bestående av ett tunt bildat skikt, präster, tjänstemän och det fåtal adelsfamiljer som fanns, hade nåtts av budskapet att Ryssland skulle vara mycket bättre för karriärmöjligheternas skull.

Om man flyttar den historiska klocka framåt till tidigt 1900-tal så kan man se liknande grupperingar i fråga om återföreningstanken.

Låt oss hoppas att 2008 blir ett upplysningens år i fråga om händelser i det förflutna.

En genuint glädjande nyhet är att Svenska Akademien genom att välja in den finlandssvenska poeten Tua Forsström som medlem återställer ordningen från förr och återknyter de avklippta språkbanden mellan de två rikshalvorna.

Nya rön pekar på att insekternas biomassa minskar med 2,5 procent per år. I värsta fall kan 40 procent av alla arter dö ut under det här århundradet.

Att ersätta regnskog med palmoljeplantage är inte bra för miljön, men frågan om vi bör bojkotta palmoljan är trots det långt ifrån enkel att svara på.

Egendomligt är det hur suget efter modernitet går som en röd tråd genom alla diskussioner om bebyggelse i centrala Mariehamn. Så var det på stadsarkitekten Folke Wickströms tid och så är det för efterträdaren.

Även den åländska skolan kan dra nytta av tydligare regler och en mindre ängslighet i frågor om elevers rätt till studiero.

Vissa av reaktionerna på uppgörelsen om ett nytt ekonomiskt system för Åland slår nya bottenrekord i kunskap om självstyrelsen.

Skrinlägg förslaget om att låta 15-åringar köra riktiga bilar i upp till 60 kilometer i timmen. Säkerhetsriskerna för den omgivande trafiken är för stora.

Landskapsregeringen – uppbackad av ett enigt lagting – vägrade kompromissa ytterligare om självstyrelselagen och Ålands finansiering.
Det fick regeringen i Helsingfors, och de mäktiga tjänstemännen i Finansministeriet, att backa.
1–0 till självstyrelsen, och kanske en läxa att lära för framtiden.

Ömsen har gått ut med detaljerna kring sitt jätteprojekt i Mariehamns centrum, vilket innebär att hård press sätts på stadens politiker i arbetet med den nya delgeneralplanen.

Februari är årets kortaste månad, det vet vartenda skolbarn att månaden har 28 dagar. När det gäller att lämna yttranden om fyra lagar ger landskapsregeringen de åländska kommunerna en dryg månad för att avge remissutlåtanden om ändringar i sociallagen och den månaden är just februari.

Fotbollsklubben HJK:s anfallare Riku Riski blev känd internationellt när han i januari tackade nej till att delta i landslagslägret i Qatar. Han uteblev av etiska skäl, han ville hålla fast vid sina värderingar, och inte resa till ett land där tusentals migrantarbetare fått sätta livet till när de under omänskliga förhållanden byggt arenor för fotbolls-VM 2022.

Årets EU-val är återigen ett ödesval. Flera av de europeiska länderna skakas av inre strider, samtidigt som behovet av gränsöverskridande samarbete är större än någonsin.

Det pågår just ny ett högintressant spel om Ålands del i landskaps- och vårdreformen i Finland, där utgången framstår som synnerligen oviss.

Fler ledare