Få känner till att den åländska bondearmén var den armé som tog flest krigsfångar under kriget för Kumlingeslaget har blivit bara en fotnot i historien. På bilden spelas Robert Liewendahls pjäs om Kumlingeslaget, kanske är det dags för en ny uppsättning nästa år, när 200-årsminnet av slaget firas?

VARJE ÅR ÄR historiskt och det av två orsaker. Varje nytt år händer det saker som gör att året blir historiskt och varje år kan man också fira minnet av någonting som hände för ett bestämt anta år sedan. Det kommande året, 2008, är inget undantag.

Redan nu har planeringen av hur 200-årsminnet av Finska kriget ska firas kommit lång. Firandet kommer att fortsätta 2009. Om det kan man läs mycket i senaste nummer av Skärgård som Åbo Akademi ger ut.

MÅNGA JUBILEER kan kännas krystade och oengagerade. Framlyftandet av Finska kriget känns inte om ett sådant jubileum, det känns tvärtom. Som ett angeläget ämne för det är väldigt många människor idag som har väldigt dimmiga begrepp om vad som hände 1808-09 och vad händelserna hade för konsekvenser.

I Sverige lyfter man fram jubileet som året då riket sprängdes och det är intressant. Många svenskar vet väldigt lite om "den östra rikshalvan" och många har en något skamsen attityd. Man ser på historien med moderna glasögon och tycker att det är "skämmigt" att Sverige varit en kolonialmakt. Men då glömmer man att alla länder i alla tider har haft ambitionen att vidga sina gränser och territorier, hela Europas äldre historia handlar om den ambitionen. Naturligtvis tänkte de svenska kungarna på samma vis som övriga europeiska kungar.

Att skämmas retroaktivt är en dålig idé. En mycket bättre idé är det att ta reda på hur det egentligen var för 200 år sedan. Det ska nog jubileumsåret lyckas med att lyfta fram.

I FINLAND HAR de nu aktualiserade åren hamnat i skymundan av andra skäl. Inställningen till 1808-09 var mycket kluven bland äldre historieskrivare. Skulle man lyfta fram de realpolitiska fördelarna med att bli en del av Ryssland och glömma bort att stora delar av landets bildade överklass svek sina gamla lojaliteter? Skulle man kanske se händelserna som starten för Finlands utveckling mot självständighet?

Svaren på frågorna skiftar och i de moderna historieböckerna för skolan är "rikets sprängning" ingen stor händelse. Kanske för att man i Finland, även här av koloniala skäl, vill glömma att Finland under mer än 600 år var en del av det svenska riket. Inte en koloni utan en likvärdig rikshalva.

Faktum är att Finlands ledande herrar - jo, det var män som agerade - 1808 valde att gå från en herre till en annan, på vinst och förlust. I fråga om det kan jubileumsåret förhoppningsvis lysa upp några dunkla vrår i närhistorien.

FÖR ÅLANDS DEL är händelserna 1808-09 intressanta. Den åländska befolkningen ville på inga villkor bli ryska undersåtar och därför beväpnade sig bönder och skärgårdsbor för att kämpa emot den ryska invasionen.

Få känner till att den åländska bondearmén var den armé som tog flest krigsfångar under kriget för Kumlingeslaget har blivit bara en fotnot i historien. Länge tog det också innan Kumlingeborna fick resa minnesstenen på Fälberget. 1908 ville man resa stenen till hundraårsminnet men de ryska myndigheterna sade nej. Först tolv år senare, 1920, kom stenen på plats.

Ur identitetssynpunkt är det åländska agerandet intressant. Det fanns en klar tudelning av opinionen 18008. Den överväldigande majoriteten av folket kunde inte tänka sig annan herre än Sverige och en minoritet bestående av ett tunt bildat skikt, präster, tjänstemän och det fåtal adelsfamiljer som fanns, hade nåtts av budskapet att Ryssland skulle vara mycket bättre för karriärmöjligheternas skull.

Om man flyttar den historiska klocka framåt till tidigt 1900-tal så kan man se liknande grupperingar i fråga om återföreningstanken.

Låt oss hoppas att 2008 blir ett upplysningens år i fråga om händelser i det förflutna.

Den infekterade situationen kring Brexit är en direkt följd av vår dubbla digitala verklighet där poltik bedrivs med nya och oerhört potenta verktyg direkt riktade mot känslocentrum.

Runar Karlsson (C) ger i bästa fall uttryck för stor okunskap och i värsta fall en usel människosyn när han uttalar sig om sambandet mellan våldtäkter och invandring.

Det är med en trött suck man tar del av vissa nyheter eftersom de inte är några nyheter utan bara ett gammalt omtugg av åsikter som funnits i evinnerligheter. Som den som framförts av Sannfinländarnas ungdomsförbund, Finsk ungdom, om vilka som är äkta finländare och vilka som inte är det.

Fortfarande hänger ändringen av självstyrelselagen när det gäller Ålands framtida finansiering i luften. Risken är att den inte avgörs förrän en domstol behandlat frågan.

För många är det mest effektiva sättet att bekämpa klimatförändringen att se över sitt eget sparande.

När man inte längre respekterar olika åsikter breder fanatismen ut sig.

Åsub har utvecklat en modell för att analysera hur de klimatpåverkande utsläppen påverkas av den ekonomiska utvecklingen. Ett viktigt verktyg för framtiden.

För de flesta av oss är det en bra idé att avstå från alkohol en månad per år. De studier som gjorts visar på tydliga hälsoeffekter.

Slutet på fjolåret bjöd på ett par rapporter om hur illa det står till med jämställdheten, kvinnors mänskliga rättigheter och våldet mot kvinnor i världen.

Ännu en olycka har inträffat i fjällvärden, i den norska Tamokdalen. Fyra personer är försvunna och troligen bortsopade av en lavin. Man kan se olyckan som ännu ett exempel på det ökande antalet olyckor i samband med vad som kallas äventyrsturism.

Sommarens torka och vinterns storm visar att klimatförändringarna inte längre är ett hot utan en verklighet vi redan nu måste anpassa oss till.

Stormen Alfridas framfart över Åland förskräcker.

Den hårda stormen kom som en hårdhänt påminnelse om hur sårbart vårt elektrifierade samhälle är. Den visade även med skrämmande tydlighet på Ålands radios bristande krisberedskap.

Fler ledare