Få känner till att den åländska bondearmén var den armé som tog flest krigsfångar under kriget för Kumlingeslaget har blivit bara en fotnot i historien. På bilden spelas Robert Liewendahls pjäs om Kumlingeslaget, kanske är det dags för en ny uppsättning nästa år, när 200-årsminnet av slaget firas?

VARJE ÅR ÄR historiskt och det av två orsaker. Varje nytt år händer det saker som gör att året blir historiskt och varje år kan man också fira minnet av någonting som hände för ett bestämt anta år sedan. Det kommande året, 2008, är inget undantag.

Redan nu har planeringen av hur 200-årsminnet av Finska kriget ska firas kommit lång. Firandet kommer att fortsätta 2009. Om det kan man läs mycket i senaste nummer av Skärgård som Åbo Akademi ger ut.

MÅNGA JUBILEER kan kännas krystade och oengagerade. Framlyftandet av Finska kriget känns inte om ett sådant jubileum, det känns tvärtom. Som ett angeläget ämne för det är väldigt många människor idag som har väldigt dimmiga begrepp om vad som hände 1808-09 och vad händelserna hade för konsekvenser.

I Sverige lyfter man fram jubileet som året då riket sprängdes och det är intressant. Många svenskar vet väldigt lite om "den östra rikshalvan" och många har en något skamsen attityd. Man ser på historien med moderna glasögon och tycker att det är "skämmigt" att Sverige varit en kolonialmakt. Men då glömmer man att alla länder i alla tider har haft ambitionen att vidga sina gränser och territorier, hela Europas äldre historia handlar om den ambitionen. Naturligtvis tänkte de svenska kungarna på samma vis som övriga europeiska kungar.

Att skämmas retroaktivt är en dålig idé. En mycket bättre idé är det att ta reda på hur det egentligen var för 200 år sedan. Det ska nog jubileumsåret lyckas med att lyfta fram.

I FINLAND HAR de nu aktualiserade åren hamnat i skymundan av andra skäl. Inställningen till 1808-09 var mycket kluven bland äldre historieskrivare. Skulle man lyfta fram de realpolitiska fördelarna med att bli en del av Ryssland och glömma bort att stora delar av landets bildade överklass svek sina gamla lojaliteter? Skulle man kanske se händelserna som starten för Finlands utveckling mot självständighet?

Svaren på frågorna skiftar och i de moderna historieböckerna för skolan är "rikets sprängning" ingen stor händelse. Kanske för att man i Finland, även här av koloniala skäl, vill glömma att Finland under mer än 600 år var en del av det svenska riket. Inte en koloni utan en likvärdig rikshalva.

Faktum är att Finlands ledande herrar - jo, det var män som agerade - 1808 valde att gå från en herre till en annan, på vinst och förlust. I fråga om det kan jubileumsåret förhoppningsvis lysa upp några dunkla vrår i närhistorien.

FÖR ÅLANDS DEL är händelserna 1808-09 intressanta. Den åländska befolkningen ville på inga villkor bli ryska undersåtar och därför beväpnade sig bönder och skärgårdsbor för att kämpa emot den ryska invasionen.

Få känner till att den åländska bondearmén var den armé som tog flest krigsfångar under kriget för Kumlingeslaget har blivit bara en fotnot i historien. Länge tog det också innan Kumlingeborna fick resa minnesstenen på Fälberget. 1908 ville man resa stenen till hundraårsminnet men de ryska myndigheterna sade nej. Först tolv år senare, 1920, kom stenen på plats.

Ur identitetssynpunkt är det åländska agerandet intressant. Det fanns en klar tudelning av opinionen 18008. Den överväldigande majoriteten av folket kunde inte tänka sig annan herre än Sverige och en minoritet bestående av ett tunt bildat skikt, präster, tjänstemän och det fåtal adelsfamiljer som fanns, hade nåtts av budskapet att Ryssland skulle vara mycket bättre för karriärmöjligheternas skull.

Om man flyttar den historiska klocka framåt till tidigt 1900-tal så kan man se liknande grupperingar i fråga om återföreningstanken.

Låt oss hoppas att 2008 blir ett upplysningens år i fråga om händelser i det förflutna.

Som svenskspråkig ska du läsa lagen på finska för att du ska veta vad som gäller. Det är Social- och hälsovårdsministeriets senaste grundlagsvidriga svar till landskapsregeringen gällande uppdagade brister i specialomsorgslagen.

Alternativen för sophantering i Misekommunerna blir allt färre. Det är både principiellt illa och motverkar förbundets själva syfte.

Stödformerna för näringslivet har varit många under pandemin. I många fall har vägen från ansökan till utbetalning varit imponerande snabb men är det rätt typ av stöd som utbetalas och vad medför snabbheten?

President Donald Trump vägrar att garantera att han kommer lämna över makten fredligt och värdigt om han förlorar mot Joe Biden. Det är den värsta av väldigt många attacker mot både de amerikanska institutionerna och värdigheten som borde omfatta hans ämbete.

Lanseringen av streamingtjänsten Disney+ blev ytterligare en påminnelse om att Ålands roll på nätet är långt ifrån självklar. Som ålänning kan du inte räkna med att kunna ta del av nya internetbaserade tjänster.

Den stora kinesiska dataläckan som avslöjades förra veckan är en akut påminnelse om hur viktigt det är att värna privat information på internet.

Amorellas grundstötning var aldrig i närheten av att bli en katastrof, men den torde ändå få många ålänningar att hålla andan. Det sista Viking Line behövde nu är ytterligare problem.

Ålands framtid är ett av Ålands mest progressiva partier gällande självstyrelsen. Ändå har partiet mer eller mindre varit tyst den senaste tiden. Det är underligt att när den åländska självstyrelsen gång efter annan har körts över av regeringen i Helsingfors bemöts det av tystnad från ett parti som utsett sig själv till självstyrelsens främsta försvarare.

”Största möjliga frihet åt största möjliga antal” skrev John Stuart Mill när han förklarade sin ståndpunkt att samhället ska göras så fritt som möjligt för var och en att fatta beslut, så länge denna frihet inte inskränker någon annans frihet eller skadar någon annan. Det är en fin hållning till livet, till medmänniskor men framför allt till hur staten – det offentliga – bör förhålla sig till individen – det privata.

Ålandstidningen berättade i onsdagens tidning att finländsk polis på uppdrag av den åländska polisen utfärdat böter enbart på finska. Det är ett brott mot gällande lagstiftning och ur ett självstyrelseperspektiv fullständigt oacceptabelt.

Det låter otroligt att det bara råkade sig att ÅMHM:s styrelse sänkte samtliga förslag som myndighetschefen Susanne Perander lade fram under det senaste styrelsemötet.

Landskapsregeringen har äntligen formulerat en vision för framtiden. En storskalig satsning på havsbaserad vindkraft ser regeringen som ett framtida inkomstben för landskapet. Men det är lång, lång väg dit.

Fler ledare