Hösten 2017 slog Ålands näringsliv larm om att industriföretag som har produktion på Åland lider av en stor konkurrensnackdel eftersom avgifter för bland annat vatten, avlopp och el är mellan 30 och 60 procent högre än i närregionerna. Näringslivsorganisationen efterlyste en ”rannsakan” av de strukturer som skapar de höga kostnaderna.
Knappt två år senare finns det ett växande missnöje bland de stora industriföretagen med att de diskussioner som förts hittills inte inneburit några konkreta resultat i form av sänkta avgifter och lägre kostnader. Avgifterna går ut över företagens vinster, men de går också ut över tillväxten eftersom företagen investerar i ny produktion utanför Åland i stället, om de har råd att investera alls.
I måndags granskade Ålandstidningen de åländska elbolagens ekonomi. Med tanke på de starka boksluten är det lätt att förstå industriföretagens frustration. Samtliga elbolag har de senaste åren gjort goda resultat och har välfyllda kassor, samtidigt som delar av den åländska tillverkningsindustrin går på knäna.
Dessutom säger granskningen inget om hur effektiva bolagen är, det vill säga om överskotten och kassorna hade kunnat vara ännu större om bolaget sköttes på ett bättre sätt.
Ålands elandelslag vd David Karlsson säger att hans egna jämförelser visar att elandelslaget inte tar ut högre priser än andra bolag i Finland efter att han dragit bort de stora kostnaderna för det åländska stamnätet som beror på att vi bor på en ö.
Det finns åtminstone två saker att anmärka mot det här resonemanget. Dels skulle de åländska elbolagen egentligen behöva ha lägre priser än i Finland för att kompensera för den höga stamnätskostnaden som vi inte kommer från, dels bör Ålands elandelslag kunna hålla lägre priser tack vare sin bolagsform.
Eftersom Ålands elandelslag inte behöver belasta sitt kassaflöde med att varje år betala ut en dividend till några aktieägare borde elpriset kunna hållas nere. Det är ju det som är själva vitsen med ett andelslag: att ägarna, det vill säga kunderna, får sin utdelning i form av lägre priser. Då duger det inte att vara nöjd med att klara av att hålla samma priser som vinstdrivande aktiebolag.
Faktum är att själva andelsbolagsformen kan vara en av orsakerna till att elpriserna inte är lägre än vad de är. Förvaltningsrådet för Ålands elandelslag består av 15 medlemmar, en representant från varje åländsk landsbygdskommun. Rådet utser i sin tur styrelsen. Hur bra är egentligen rådsmedlemmarna och styrelsen på att ställa krav på elandelslagets ledning – på att den ska vända på varje cent för att pressa ner elpriserna?
Risken med andelslag och ömsesidiga bolag är att den operativa ledningen blir för stark. Överskotten delas visserligen inte ut till skatteparadis, men i stället tenderar de att överinvesteras i den egna verksamheten och läggas på olika sidoprojekt som inte direkt gynnar andelsägarna.
De senaste åren har Ålands elandelslag haft kassa nog att bland annat investera i vindkraft i Finland genom Kanteleen Voima. Elandelslaget har dessutom under många år undersökt möjligheterna att investera i vindkraft på Åland, vilket andelslaget antagligen lär göra de kommande åren om det nya stödet till vindkraften godkänns. Så visst, elandelslaget har stora investeringskostnader, men vissa av investeringarna är helt självvalda.
Det sägs heller inte att de elmontörer från Finland och Sverige skrattade åt elandelslagets maskinpark och utrustning när de hjälpte till efter stormen Alfrida. Tvärtom var standarden i vissa avseenden betydligt högre än vad de är vana vid.
Som David Karlsson säger i Ålandstidningens granskning att en effektivisering av elandelslagets verksamhet inte skulle leda till någon större skillnad för elkonsumenterna eftersom en så stor del av den faktiska elfakturan består av saker utanför elandelslagets kontroll, som skatter och avgifter till Kraftnät Åland.
Men problemet för de åländska industriföretagen är att det finns så många, ofta ganska små, avgifter som är högre än i Finland och Sverige. Om en av dem sjönk skulle det inte göra så stor skillnad, men om samtliga gick ner marginellt skulle det helt säkert märkas.
Så det är absolut värt att försöka trimma exempelvis Ålands elandelslags verksamhet. Här kan ett sätt framåt vara att se över hur bolaget styrs – om det finns ett sätt att välja en styrelse som trycker hårdare på bolagets kärnuppgift, det vill säga att pressa ner elpriserna så långt det bara går genom att vända på varje cent och, för att ta ett exempel, inte ha en för stor kassa.
Inget av elbolagen gör ett dåligt jobb och det är förstås bra att de har en stabil finansiell situation, men alla verksamheter går alltid att trimma och effektivisera ytterligare.
Fredrik Rosenqvist