Den åländska bokmässan överlever sig själv varje år och i år var den piggare än på länge. Men det är viktigt att nya krafter arbetar för att den ska förnyas och utvecklas.

Hur vi benämner varandra tycks bli allt mer knepigt. Det har förts diskussioner om rasismen i Tintin-albumen och i Pippi Långstrump och nu har turen kommit till hur man kallar ursprungsbefolkningen i norr.

En gemensam litterär kanon –en lista på bokklassiker som alla bör känna till –är ett utmärkt verktyg för att motverka den samhällskulturella oro vi lever i.

Trots att Viking Line lyckades ta passagerare från Tallink under sommaren ser det estniska rederiet ändå ut att bli den stora vinnaren 2017. Nu måste Viking Line börja träffa rätt innan Tallinks försprång blir ointagligt.

Åland behöver vårda kontaktytorna till Sverige, inte montera ned dem.

Inför nästa år vill Föglö satsa mer på kommunikation och marknadsföring, vilket antagligen är en bra idé.

Regeringsansvaret har fått luften att gå ur Sannfinländarna.

Nordisk offentlighet utmärks av åsiktskonformism och snabba vändningar. Risken för dikeskörningar är störst när alla springer åt samma håll.

Om inget förändras talar mycket för att Åland bör gå den väg Djupsund rekommenderar. Avvakta i väntan på en ny regering.

Paradispapprens avslöjande uppgifter om skattesmitande företag och privatpersoner sätter ljuset på vårt allt skörare samhällskontrakt.

Det är viktigt att komma ihåg vad som hänt, för historien kan upprepa sig. Inte identiskt med vad som hänt tidigare men i ny skepnad. Här har Finland och Ryssland diametralt olika syn på vad som är värt att minnas och belysas.

Riksdagsgruppen Blå framtids utmaningar är desamma som nykomlingen Åländsk demokratis: Att bygga upp en ny partiorganisation från noll och att nischa sig som ett populistiskt högerparti när andra partier vill vara med och dela på kakan.

Den gemensamma överenskommelsen hänger löst. Samtidigt har landskapet förpassats till en läktarplats.

Fler ledare