Vuxna påverkar barnens syn på vad som förväntas av en tjej respektive en kille mer än man tror.

Det menar jämställdhetskonsulent Malin Gustavsson som vill få vuxna att förstå vikten av att inte generalisera kön.

-Först då kan världen bli jämställd, säger hon.

JÄMSTÄLLDHET Könsroller sitter djupare rotat inne i var och en än vad man kan tänka sig. Det säger ålänningen Malin Gustavsson, konsult i jämställdhet och mångfaldsfrågor och projektanställd på Folkhälsan i Helsingfors. I veckan föreläste hon om könsroller för föräldrar, dagis- och skolpersonal och andra intresserade.

-I en nyproducerad undervisningsfilm om just genus och könsroller som Folkhälsan distribuerar finns en scen där mannen i familjen köpt gardiner. Både jag och Malin kände att gardinköp av en familjefar inte kändes speciellt övertygande. Det kändes otänkbart i dagens samhälle, säger Petra Berg, ungdomsarbetare på Folkhälsan.

-Och vi jobbar ändå med jämställdhet och könsroller, säger Malin.

Förändra redan som barn

Alla människor har nämligen förutfattade meningar, en bild av vad som förväntas, önskas och krävs av en kvinna respektive en man, förklarar Malin. Seminariet är ett sätt att försöka förändra dessa bilder.

Att man vänder sig till dagis- och skolpersonal beror på att de där kan nå vuxna som har barn eller arbetar med barn.

-Vi kan ju inte göra hembesök, säger Malin.

Undersökningar visar att redan när barnen är små behandlas de olika beroende på om de är flickor eller pojkar.

-Forskaren och neurologen Markku Hyppärä har undersökt fosters och spädbarns hjärnor och konstaterar att det inte finns någon som helst skillnad på en flickas och pojkes hjärna när de ligger i magen. När barnet föds börjar de dock förändras åt olika håll. Det är omöjligt att säga vad som skapar skillnaderna, men vi vet att olika stimulans ger olika utveckling.

Olika bemötande

Hon ger exempel på hur man bemöter en nyfödd tjej genom att säga: "vilken söt klänning" medan man bemöter killen genom att berömma hans tuffa sjörövartröja.

-Man har gjort experiment och klätt samma barn i rosa kläder och i blå kläder och studerat hur barnet blivit bemött och märkt stora skillnader. Det är många små saker som man inte tänker på som formar barnen.

Bland de som arbetar med barn är kunskapen varierad.

-Efter seminariet inser de flesta att detta är viktiga grejer som man måste göra något åt. Man har förstått att man kan påverka barnen genom att baka in dem i könsroller. Att de faktiskt formar deras världsbild.

Se värdet som person

Det viktigaste för att ändra barnens världsbild och deras förutfattade meningar är att ändra inställningen hos oss vuxna, säger Malin. När vi själva inser vårt värde som människa, inte vårt värde som kvinna eller man, kan vi i vår tur föra det vidare.

-Kön spelar roll. Men det borde inte göra det. Förr i världen hade vi ett klassamhälle där bara de rika och välbärgade fick rösta och utbilda sig. Det samhället har vi lyckas ifrågasätta, varför kan vi inte göra samma sak med könsroller?

Hon menar att man måste hitta nya roller som inte är knutna till kön. Som exempel säger hon att mannen traditionellt haft som uppgift att försörja familjen men att rollen i dag inte är lika självklar.

-Då är det lätt att tappa greppet. Man måste hitta en ny livsuppgift. Se värdet i sig själv.

Inte generalisera kön

Att förändra inställningen till kvinnligt och manligt är dock inte alldeles lätt. Ett sätt att göra det är att ständigt diskutera det och vara vaksam på vad man egentligen säger när man säger något.

-Jag arbetar också med projektet "Kärlek börjar inte med bråk" som utgår från just uttrycket att kärlek börjar med bråk. Vad säger man egentligen med ett sådant uttryck? - Jo att det som kille är okej att slå en flicka för att visa kärlek och att tjejer ska vara beredda på att kärlek gör ont om det kommer från pojkar. Eller vilket budskap vill vi ge våra barn då vi säger så?

En sak som Malin upplever som problematisk är att generalisera kön. Att säga: "Var tysta ni pojkar där bak", trots att tre av dem inte sagt ett ord. Eller att säga att alla tjejer är tysta och snälla. Det ger inte utrymme för individualitet, säger hon.

-Man kan inte generalisera på det där sättet. Det är som att säga: "Alla långa personer måste sätta sig ned". Vi vuxna som rör oss bland barn och ungdomar borde se till varje person i stället. Säga Pelle, Olle, Lisa och Anneli.

Erbjuda alla möjligheter

Malin vill dock inte att världen ska svängas uppochner.

-Man ska kunna blanda. En tjej ska kunna få vara prinsessa om hon vill, men hon ska samtidigt kunna få vara vild, fäktas och prata högt. Att man som vuxen visar att världen erbjuder alla möjligheter för alla människor!

-För alla kan vinna på ett jämställt samhälle.

När kommer världen att bli helt jämställd?

-Det är upp till oss. Vad har egentligen hänt på 100 år?

-Först då vi erkänner att kön spelar roll - och gör oss av med värderingen av kön - kan samhället bli jämställt.

En tredjedel av Ålands nationaliteter finns representerade i utställningen ”Mångkulturella Åland i folkdräkt” på Kulturhistoriska museet. Bakom projektet står fotografen Tetiana Tymoshenko och stylisten Irina Bendukidze-Fisun.
– Folkdräkterna har en historia att berätta, säger de.

Med sin biografi ”Min ljusa stad” vill Ulrika Gustafsson återupprätta den åländska författaren Sally Salminen.

– Hon har blivit så orättvist behandlad och förminskad, säger hon. 

Efter framgångarna med ”Bränn alla mina brev” vill författaren, kolumnisten och poddmakaren Alex Schulman satsa än mer på sina böcker.

– Egentligen skulle jag vilja avveckla de andra sakerna, säger han. 

Franciskusfesten på Kökar 40-årsjubilerar i sommar. Årets tema är ”Det som förenar oss”.
– Det är så stort att en del av världen varje år kommer till Kökar. Det är riktiga samtal, på djupet, om viktiga saker, säger projektledaren Katarina Gäddnäs.

Vilhelm Mobergs komedi ”Marknadsafton” har 90 år på nacken men sätts fortfarande upp på teatrar i Sverige.
Nu är det Ålands tur. På fredag är det premiär för Kappsäcksteaterns version av pjäsen.

Genom att måla självporträtt har Guy Frisk tagit sig vidare när han kört fast i skapandet. Nu ställer han första gången ut några av sina introspektioner.

I sin nya roman ”Frihetens pris” återvänder Sonja Nordenswan till den värld och den tid hon skildrade i sin förra bok ”En sång ur kylan”.
–  Men det är ingen fortsättning utan en helt fristående berättelse, säger hon.

Sex kvinnor och fyra män trängs ihop på en flotte av en antropolog som hoppas på våld och sex när drifterna tar över. Men inget blir som han tänkt sig. Om detta experiment handlar Marcus Lindeens omtalade dokumentär ”Flotten” som Verafestivalen visar lördag kväll.

I sin nya roman ”Märket” återvänder Carina Karlsson till häxprocessernas 1600-tal och bondmoran Lisbeta, Per Skarps hustru, som avrättades för trolldom.
Nytt material och missnöje över långfilmen ”Djävulens jungfru” sporrade henne.

I Helsingfors går operan ”Jää”, som bygger på Ula-Lena Lundbergs roman ”Is”, för fulla hus. Själv tillbringar hon andra vintern i Diktarhemmet i Borgå.
– Det är en väldigt intressant episod i mitt liv det här, säger hon.

Anette Gustafsson är dubbelt utställningsaktuell just nu. Dels på Ålands konstmuseum, dels på Galleri Skarpans där hennes utställning ”Elefanten i rummet” öppnar i kväll.

Lasse Harkkalas detaljrika akvareller påminner om sagoboksillustrationer. Fantasin ges fritt spelrum och drömmens logik råder.
– Jag låter betraktarna hitta på historierna själva, säger han.

Färgsprakande och fullt av energi, men kanske inget för de minsta barnen, tycker vår recensent om ”Alice i underlande”t