Intresset för maten i historien har för Ulrica Söderlind till Åland. Hon har varit med och grävt ut sjökrogen Kofsan väster om Stockholm och har gett ut en bok om det. Nu vill hon veta mer om den sjökrog hon tror funnits på Rödhamn sedan sen medeltid. Trots visst lokalt åländskt motstånd har hon redan gjort intressanta fynd.

FORSKNING Intresset för mat har Ulrica Söderlind från Stockholm haft sedan hon var liten. Efter att ha utbildat sig till kock och jobbat i restaurangbranschen ett antal år råkade hon ut för en arbetsplatsolycka som satte stopp för den karriären. I stället för att bli sjukpensionerad kastade hon sig in i studier och forskning.

Hittills har det resulterat i en doktorsexamen i ekonomisk historia och nu ska det bli en till, i arkeologi vid Uleåborgs universitet. Fast Ulrika inte har närkontakt med finska språket.

-Jag blev snabbt antagen som doktorand där, de tycker att mitt ämne, sjökrogar, är intressant inte minst ur tvärvetenskaplig synpunkt, säger hon.

Som handledare fungerar professorerna Eero Jarva och Tapani Toivonen.

Kapell eller krog?

Ulrika har redan länge arbetat med marinarkeologi på Åland och jobbat i team med Marcus Lindholm och Harry Alopaeus när det gäller kartläggningen av Bockholmsvraket. Hon har också fått landskapsmedel för sin undersökning av sjökrogen på Rödhamn, och då handlar det om den krog hon anser fanns på Rödö innan krogverksamheten flyttade över till Gloskär.

-Den flyttningen gjordes av praktiska skäl, det fanns ingen brunn på Rödö, säger hon.

Och det är här, när det gäller att tolka den ruin som finns på Rödö, som Ulrica hamnat på kollisionskurs med lokala åländska forskare. De anser att ruinen är rester av ett kapell men Ulrica tolkar resterna som den första krogen i området.

-Det skulle vara en sensation om det är ett kapell. Byggnaden är inte kvadratisk, som alla sjöfararkapell är, den har haft mer än ett rum och den har ingen bogårdsmur runtom, som alla nordiska sjöfararkapell har, säger hon.

Därför har det blåst motvind i hennes åländska forskning.

- Man har till exempel hävdat att jag inte har doktorerat och de säger att jag inte kan göra utgrävningar. Jag måste säga att jag blev chockerad över de beskyllningar som kastades ut mot mig i fjol i offentligheten, säger hon.

Inte undersökt

I fjol var det också strul med hennes tillstånd för utgrävning på Rödhamn. Först fick hon det, sedan drogs det tillbaka, och så fick hon slutligen tillbaka tillståndet efter det att miljövårdsbyrån gett klartecken.

-Det är som om de tror att jag tänker skada lämningarna med vett och vilja. Det gör väl ingen seriös arkeolog, påpekar hon.

Allt strul har gjort att hennes fältarbete försenats och den här sommaren har hon bara katalogiserat och arkiverat material.

Av erfarenhet från undersökningen av krogen Kofsan vet hon att lämningarna runt en sjökrog kan vara mycket givande. Ändå har man inte undersökt de fynd som finns under vatten vid stränderna nära krogen.

-Jag måste säga att jag inte förstår resonemanget för fynden på havsbotten mår inte särskilt bra ute vid Rödhamn. Det ständiga suget från färjsvallet nöter på fynden. Fast ibland är det bra med svallet för det tar fram föremål ur bottenlagret, säger hon.

Ristningarna som hon hittat under bortröjda enbuskar pekar på långväga kontakter och tidig datering. Ett polskt namn och årtalet 1601 förbryllar lite för just då var Sveriges och polens kontakter dåliga.

-Men jag antar att människor då som nu levde sitt vanliga liv med resor och handel trots dåligt politiskt klimat, säger hon.

Söker svar

Ulrica Söderlind har beskyllts för att inte kunna ge "konkreta svar" om historiska frågor. Hon fick en uppsats till Åländsk Odling refuserad med den motiveringen. Fast hennes texter publiceras i arkeologiska facktidskrifter i Sverige - och i Georgien.

-Det är ju så med forskning. Under vissa perioder när man undersöker platser och fynd så ger materialet mer frågor än svar. Men sen, när man hunnit fundera, resonera och jämföra så klarnar bilden. Men man får lov att ha tålamod, resultat får man inte bara genom att knäppa med fingrarna, säger hon.

Hon leder också ett arkeologiskt pilotprojekt som ska ge utbyte mellan Sverige och Georgien, det finansieras av antingen Swedish Research Liks program eller av Svenska institutet.

- Det är därför jag har Nikoloz Tskvitinidze från Tiblisi med på Åland i sommar. Han är arkeolog och en skicklig tecknare. Dessutom är hans språkkunskaper ovärderliga när det gäller att tolka inskrifter, säger hon.

- Dessutom har Åland inga kostnader för hans arbete, påpekar hon.

Tyvärr har teamets arbete störts av krigssituationen i Georgien och av att Nikoloz fick en inkallelseorden. Nu har han fått förlängt uppehållstillstånd från Sverige.

-Jag hoppas han får stanna så han hinner följa med på ett tvärvetenskapligt symposium i Norge där vi tänkt presentera resultat från Rödhamn, säger Ulrica.

FAKTA

ULRICA SÖDERLIND

Yrke: fil.dr i ekonomisk historia, fil.mag i marinarkeologi vid Stockholms universitet samt doktorand i arkeologi vid Uleåborgs universitet. Undervisar vid ekonomisk-historiska fakulteten vid Stockholms universitet

Aktuell med: undersökning av sjökrog på Rödhamn

Specialintresse: mat, både laga, utforska och skriva om, sitter i styrelsen för Grythyttans måltidsmuseum

Publicerade böcker i urval: Skrovmål, om kosthåll och matlagning i den svenska flottan från 1500-tal till 1700-tal (doktorsavhandling, publicerad av Carlssons förlag 2006. Nobels middagar, 2005, Smaker från förr, om 1700-talets gastronomi, På krogen med Linné, om sjökrogen Kofsan väster om Stockholm, 2008

På gång: att starta en marinarkeologisk utbildning i Georgien bara läget där stabiliserar sig.

Under augusti månad ställer Margareta Svensson ut sina abstrakta akrylmålningar i blandteknik på Finströms bibliotek. När hon skapar fokuserar hon på det som faller henne in, vilket resulterar i en hel del fantasi och lekfullhet.
– Det kan bli vad som helst.

I kväll hålls en föreläsning på Ålands konstmuseum om hur teman som berör homo- och bisexuella samt trans- och queerpersoner gestaltats i konsten under historien. Ted Chikasha, konsthistoriker och intendent vid Eckerö post- och tullhus, visar publiken hur hbtq-frågor symboliserats i både antikens måleri och nutidens fotokonst.
– Mycket hbtq-konst har tyvärr skuggats genom åren.

Spotify är Pride-aktuella, norråländska punkbandet Hemoglobins senaste steg på vägen mot målet att nå fler lyssnare med de samhällskritiska texterna.
– Och vi vill locka fler unga till låtskrivande, säger sångaren och gitarristen Lukas Lantz.

I dag inleds den 19:e upplagan av musikfestivalen Katrina Kammarmusik. 333 år har förflutit sedan kompositören Johann Sebastian Bach föddes, och tillsammans med ett stort antal kvinnliga tonsättare och musiker ur musikhistorien, bland andra den åländska pianisten Alie Lindberg, utgör han temat för årets Katrinafestival.

Första gången Alexandra Sjöblom såg någon elddansa var under en resa till Thailand. Hon började öva på egen hand med ett kvastskaft utan eld hemma på Åland, och i dag, några år senare, uppträder hon på både festivaler och möhippor med sin glödande dans.
– Eld är något som både fascinerar och trollbinder många människor.

I kväll öppnar utställningen ”Pplats” på Fotocentrum Peri i Åbo. I samband med vernissagen släpps även onlinepublikationen med samma namn. Både utställningen och magasinet har låtit vem som helst bidra med material som beskriver relationen till ön som plats.
– Lite senare i höst tar vi också publikationen och utställningen till Åland, säger Nayab Ikram, som fungerar som kurator.

Felicia Lindbäck har under två års tid hunnit hitta sitt plagg i sömnadsdjungeln – spetsklänningen. I sin lilla ateljé i huset på Bergö, Finström skapar hon med inspiration från haute couture-modet och gör aldrig något hon måste.
– Ju mindre styrd jag är, desto bättre blir mina prestationer.

Åländska Julia Carlsson, som tidigare gått under artistnamnet ”Julia Clara” och skrivit svävande solomusik med elgitarrslingor, synthar och stämmor i lager, har lagt den egna musiken på is ett tag. Nu fokuserar hon i stället på framtidens stora musiknamn genom jobbet på det Stockholmsbaserade skivbolaget Amuse.

I dag inleds den traditionella Vikingamarknaden i Kvarnbo, Saltvik. De åländska vikingarna har några svettiga förberedelsedagar i bagaget, och den senaste tidens torka medför eldningsförbud även för dem, men de ser fram emot att ta emot gäster i dag – särskilt då man erbjuder nya matmenyer i år. 

I år är det 50 år sedan fartyget ms Irma försvann spårlöst någonstans norr om Åland. Elva personer fanns ombord, men bara en har hittats. Nu skriver finlandssvenska Cecilia McMullen en dokumentation av den tragiska olyckan.
– Många ålänningar har en relation till händelsen.

I år pågår performancekonstprojektet Nordic Islands Action in Nature – ett samarbete mellan fem konstnärsdrivna organisationer i Norden. Åland Action Art är en av dem, och åländska Ursula Sepponen deltog i projektträffen på Färöarna förra veckan.
– Jag tror verkligen att projektet har utvecklingspotential.

Den svenska inredningsarkitekten och möbeldesignern Johanna Moe var residenskonstnär på Källskär förra veckan. Ålandstidningen ringde henne för att prata om ytterskärgården, intryck och den kala kollektivtrafiken i Stockholm.
– Min konst handlar på många sätt om omsorg och att skapa platser för människor.

Se Ålandstidningens fotograf Hülya Tokur-Ehres bilder från ”Back to the 60's - The big reunion”.