Intresset för maten i historien har för Ulrica Söderlind till Åland. Hon har varit med och grävt ut sjökrogen Kofsan väster om Stockholm och har gett ut en bok om det. Nu vill hon veta mer om den sjökrog hon tror funnits på Rödhamn sedan sen medeltid. Trots visst lokalt åländskt motstånd har hon redan gjort intressanta fynd.

FORSKNING Intresset för mat har Ulrica Söderlind från Stockholm haft sedan hon var liten. Efter att ha utbildat sig till kock och jobbat i restaurangbranschen ett antal år råkade hon ut för en arbetsplatsolycka som satte stopp för den karriären. I stället för att bli sjukpensionerad kastade hon sig in i studier och forskning.

Hittills har det resulterat i en doktorsexamen i ekonomisk historia och nu ska det bli en till, i arkeologi vid Uleåborgs universitet. Fast Ulrika inte har närkontakt med finska språket.

-Jag blev snabbt antagen som doktorand där, de tycker att mitt ämne, sjökrogar, är intressant inte minst ur tvärvetenskaplig synpunkt, säger hon.

Som handledare fungerar professorerna Eero Jarva och Tapani Toivonen.

Kapell eller krog?

Ulrika har redan länge arbetat med marinarkeologi på Åland och jobbat i team med Marcus Lindholm och Harry Alopaeus när det gäller kartläggningen av Bockholmsvraket. Hon har också fått landskapsmedel för sin undersökning av sjökrogen på Rödhamn, och då handlar det om den krog hon anser fanns på Rödö innan krogverksamheten flyttade över till Gloskär.

-Den flyttningen gjordes av praktiska skäl, det fanns ingen brunn på Rödö, säger hon.

Och det är här, när det gäller att tolka den ruin som finns på Rödö, som Ulrica hamnat på kollisionskurs med lokala åländska forskare. De anser att ruinen är rester av ett kapell men Ulrica tolkar resterna som den första krogen i området.

-Det skulle vara en sensation om det är ett kapell. Byggnaden är inte kvadratisk, som alla sjöfararkapell är, den har haft mer än ett rum och den har ingen bogårdsmur runtom, som alla nordiska sjöfararkapell har, säger hon.

Därför har det blåst motvind i hennes åländska forskning.

- Man har till exempel hävdat att jag inte har doktorerat och de säger att jag inte kan göra utgrävningar. Jag måste säga att jag blev chockerad över de beskyllningar som kastades ut mot mig i fjol i offentligheten, säger hon.

Inte undersökt

I fjol var det också strul med hennes tillstånd för utgrävning på Rödhamn. Först fick hon det, sedan drogs det tillbaka, och så fick hon slutligen tillbaka tillståndet efter det att miljövårdsbyrån gett klartecken.

-Det är som om de tror att jag tänker skada lämningarna med vett och vilja. Det gör väl ingen seriös arkeolog, påpekar hon.

Allt strul har gjort att hennes fältarbete försenats och den här sommaren har hon bara katalogiserat och arkiverat material.

Av erfarenhet från undersökningen av krogen Kofsan vet hon att lämningarna runt en sjökrog kan vara mycket givande. Ändå har man inte undersökt de fynd som finns under vatten vid stränderna nära krogen.

-Jag måste säga att jag inte förstår resonemanget för fynden på havsbotten mår inte särskilt bra ute vid Rödhamn. Det ständiga suget från färjsvallet nöter på fynden. Fast ibland är det bra med svallet för det tar fram föremål ur bottenlagret, säger hon.

Ristningarna som hon hittat under bortröjda enbuskar pekar på långväga kontakter och tidig datering. Ett polskt namn och årtalet 1601 förbryllar lite för just då var Sveriges och polens kontakter dåliga.

-Men jag antar att människor då som nu levde sitt vanliga liv med resor och handel trots dåligt politiskt klimat, säger hon.

Söker svar

Ulrica Söderlind har beskyllts för att inte kunna ge "konkreta svar" om historiska frågor. Hon fick en uppsats till Åländsk Odling refuserad med den motiveringen. Fast hennes texter publiceras i arkeologiska facktidskrifter i Sverige - och i Georgien.

-Det är ju så med forskning. Under vissa perioder när man undersöker platser och fynd så ger materialet mer frågor än svar. Men sen, när man hunnit fundera, resonera och jämföra så klarnar bilden. Men man får lov att ha tålamod, resultat får man inte bara genom att knäppa med fingrarna, säger hon.

Hon leder också ett arkeologiskt pilotprojekt som ska ge utbyte mellan Sverige och Georgien, det finansieras av antingen Swedish Research Liks program eller av Svenska institutet.

- Det är därför jag har Nikoloz Tskvitinidze från Tiblisi med på Åland i sommar. Han är arkeolog och en skicklig tecknare. Dessutom är hans språkkunskaper ovärderliga när det gäller att tolka inskrifter, säger hon.

- Dessutom har Åland inga kostnader för hans arbete, påpekar hon.

Tyvärr har teamets arbete störts av krigssituationen i Georgien och av att Nikoloz fick en inkallelseorden. Nu har han fått förlängt uppehållstillstånd från Sverige.

-Jag hoppas han får stanna så han hinner följa med på ett tvärvetenskapligt symposium i Norge där vi tänkt presentera resultat från Rödhamn, säger Ulrica.

FAKTA

ULRICA SÖDERLIND

Yrke: fil.dr i ekonomisk historia, fil.mag i marinarkeologi vid Stockholms universitet samt doktorand i arkeologi vid Uleåborgs universitet. Undervisar vid ekonomisk-historiska fakulteten vid Stockholms universitet

Aktuell med: undersökning av sjökrog på Rödhamn

Specialintresse: mat, både laga, utforska och skriva om, sitter i styrelsen för Grythyttans måltidsmuseum

Publicerade böcker i urval: Skrovmål, om kosthåll och matlagning i den svenska flottan från 1500-tal till 1700-tal (doktorsavhandling, publicerad av Carlssons förlag 2006. Nobels middagar, 2005, Smaker från förr, om 1700-talets gastronomi, På krogen med Linné, om sjökrogen Kofsan väster om Stockholm, 2008

På gång: att starta en marinarkeologisk utbildning i Georgien bara läget där stabiliserar sig.

Elva temperament och elva olika uttryckssätt möts i konstmuseets nya specialutställning Pop up 2, där medlemmar från Ålands konstförening fått fria händer att visa vad de vill.

Kulturföreningen Katrina planerar att beställa en nyskriven opera baserad på Carina Karlssons texter om 1600-talets häxprocesser på Åland.
Premiären är tänkt till 2021.

Glädjekällan är temat för årets utgåva av årsboken Sanct Olof.
– I år har vi vågat vara lite spralliga, säger redaktör Kiki Alberius-Forsman.

Svenskåländska folkmusikbandet Skrömta släpper nu sin tredje skiva ”Skrömtology”.
– Vi spelar en slags fusion mellan rock och folkmusik. Det finns säkert en massa regler för hur folkmusik egentligen ska låta – vi bryter mot dem alla, säger Robert Zetterqvist.

Två mycket ovanliga Abba-skivor hamnade härom dagen på Ålands skivbörs när en man klev in och erbjöd dem.
– Jo de här två skivorna är nog i särklass de ovanligaste och mest värdefulla skivor vi haft i butiken, säger Göran Jansson på Skivbörsen.

De tar i från knäna, Kökars nybildade teatergrupp, när de sätter upp det historiska dramat ”Kedjan”. Och trots de skavanker som ofrånkomligen vidlåder amatörteater, går de i land med projektet

Om en drygt vecka har Kökars nybildade teatergrupp premiär för sin pjäs ”Kedjan”. En historia från 1500-talets Kökar om pirater, hämnd och en mans kamp för att inte förlora sig själv.
Repetitionerna är på väg in i det intensiva finalskedet.

Folkdräktsparaden på Bolstaholms gård under lördagen drar blickarna till sig. Det är inte ofta som så många åländska folkdräkter går att skåda vid ett tillfälle.

– Man borde använda dem mer, säger May Karlsson som har vävt tyget till, och sytt, både sin och Karl-Johan Mörns dräkter.

Ålands veterantraktorklubb smög igång sitt gårdsmuseum i fjol.
Nu har man vuxit med ytterligare en utställningshall.
– Utrymmesbristen är vårt ständiga problem. Vi kunde fylla ett tredje hus, säger Tore ”Putte” Karlsson från Ålands veterantraktorklubb som står bakom museet.

I morgon släpper Marcus Boman sin fotobok ”Skaparkraft” med 60 personliga porträtt av åländska konstnärer som påverkat honom.
– Det är min hyllning till dem, säger han.

Tystnad är inte detsamma som tomhet.
– När jag dröjer i tystnaden börjar jag uppleva massor av saker, säger Henrika Lax som i sin utställning på Galleri Skarpans målat tystnad.

Efter drygt två års byggtid, 50 miljoner euro och mycken förväntan öppnar Helsingfors nya kulturcenter Amos Rex i övermorgon. För öppningsutställningen står det japanska teamLab som skapar spektakulära digitala rumsinstallationer.

På drygt ett år har Sottungabon Peter Wahlbeck blivit ett känt namn på den åländska teaterscenen. Debuten gjorde han i Robert Liewendahls Sottungapjäs ”Storm över Södö”, och förra helgen var han med i arrangerandet av en teaterhelg på Sottunga – både som skådespelare och manusförfattare.
– Jag är allätare när det kommer till teater och vill inte stänga några dörrar.