De flesta tycker att det är självklart med klockor överallt och de ska givetvis gå rätt - vad ska man annars ha en klocka till? Utställningen påminner om andra tider, med en helt annan syn på klockor och på tid.

På 1500-talet mätte man tiden med solur. På natten användes ett nocturnal istället. Det kunde bestämma tiden med hjälp av stjärnorna.

Ett av de mest fascinerande uren på utställningen är en hopfällbar kombination av solur och nocturnal från Nederländerna. Det här lilla uret är bara några centimeter stort, men ändå är det fullt av dekorationer ; symboliska figurer, stjärntecken och tänkespråk.

UTSTÄLLNING: Tidens form

Plats: Nationalmuseum i Stockholm
Tema: visar ca 400 ur från 1500-talet till idag. Här finns solur, timglas, smyckeur, kronometrar, väggur, golvur, armbandsur, fickur m.m.
Tid: pågår till den 19 oktober.

In i fodral

Det mekaniska uret var långt ifrån pålitligt; det visade fel på 15 minuter per dygn - som bäst. Men på 1600-talet uppfanns pendeluret som bara missade med några sekunder per dygn. I början placerades klockorna på väggen med loden under, men loden var så tunga att klockorna kunde ramla ner. Därför började man bygga in pendeluren i fodral som stod på golvet.

I början av 1600-talet kunde de förmögna ha en klocka runt halsen eller vid byxlinningen. Uren hade olika former - de liknade allt från papegojor till blomknoppar. Ofta var de dekorerade med ädelstenar. Men på 1630-talet blev det populärt med emaljmålningar på fickur och då måste klockorna vara släta. Samtidigt som uren blev släta, blev de också runda.

På utställningen finns ett litet fickur av guld och emalj från 1700-talet som har ett rätt typiskt motiv för sin tid; små änglar leker med vita duvor och hela scenen omges av rosor.

Osynliga

Det var bara de välbeställda som hade ett eget ur. De flesta andra arbetade när det var ljust och vilade när det var mörkt. Men från mitten av 1700-talet kunde allt fler köpa egna klockor. Då hade industrialismen börjat i England och där gjorde man fickur av nya och billigare material.

I 1800-talets Wien tillverkades små ur som inte syntes. De gömdes i guldbroscher som var dekorerade med emalj. Museet visar flera sådana smyckeur, där man måste öppna ett lock för att se urtavlan.

En del klockor har rätt likgiltig formgivning, men de har använts vid omvälvande händelser. Här finns ett fickur i guld som var med på Andrées polarexpedition 1896 och ett armbandsur från Christer Fuglesangs rymdfärd 110 år senare.

Cartiers mysterier

Cartier är däremot världsberömt för sin formgivning och sin exklusiva kundkrets. Utställningen bjuder på flera av deras läckra armbandsur ; alltifrån strama herrur i Tank-modell till damur som är översållade med pärlor och diamanter.

Mysterieuren är en specialitet för Cartier - man kan inte se urverket.

Kungaparet har lånat ut flera klockor till utställningen och en av dem är designad av Torun Bülow - Hübe. Hon kände att tiden alltid jagade henne. 1962 gjorde hon ett smycke med en urtavla som man kunde spegla sig i. Där snurrade en sekundvisare. Budskapet var att ta vara på varje sekund - nuet är viktigast. Själva armbandet var öppet i sidan, så att man inte kände sig fångad av tiden.

Några år senare producerades smycket av Georg Jensen och då försvann sekundvisaren och ersattes av tim- och minutvisare. Smycket hade förvandlats till en klocka - som blev en succé. Men något av den första idén finns ännu kvar ; armbandet är öppet i sidan och den spegelblanka urtavlan saknar siffror.

 

När Nobelprisen på i morgon kväll delas ut i Konserthuset i Stockholm av Sveriges kung Carl Gustaf XVI är det åländska sopranen Sofie Asplund som står för skönsången som årets sångsolist.

För 80 år sedan gick vinterkriget in på sin andra vecka. I en serie ”veckorapporter” skildrar docent Kenneth Gustavsson hur Åland påverkades under vinterkrigets dramatiska månader.

I en serie ”veckorapporter” kommer docent Kenneth Gustavsson att skildra hur vinterkriget påverkade Åland.
Han inleder den första rapporten från 30 november 1939, exakt 80 år sedan vinterkriget bröt ut.

Blott 14-årige Maximilian ”Maxi” Svensson är den yngsta konstnären någonsin som fått en separat utställning på Ålands konstmuseum. Sin unga ålder till trots har han redan ställt ut på bland annat Lars Lerins museum i Sandgrund.
– Jag inspireras mycket av resor, familjen och andra konstnärer, säger han.

Big bang och antika filosofer – under ytan på Rainer Janssons vackra och säregna metallskulpturer på Galleri Skarpans döljer sig djupa tankar.

”Mina två halva liv” är en sådan självklarhet på den åländska teaterscenen att man efteråt inte förstår hur Åland har klarat sig utan den.

En ny mosaik på Mariebad och en muralmålning på den kommande Balticarenan i Östernäs är två av stadens planerade nya konstutsmyckningar.

En informell arbetsgrupp har det senaste året arbetat med att ta ett helhetsgrepp om Bomarsunds framtida restaurering.

– Det svåraste rent restaureringstekniskt är helt klart Brännklintstornet,  det vore angeläget att börja där, säger överantikvarie Jonas Karlsson.

Mariehamns bokhandel tar i dag emot priset som Årets finlandssvenska bokhandel.

– Det är mycket hedrande, säger Pernilla Söderlund som driver bokhandeln tillsammans med Dante Söderlund. 

Tidigare Ålandsbosatta författaren Åsa Lind är nominerad till årets Augustpris för sin barnbok ”Tiger Tiger Tiger”, med illustrationer av Joanna Hellgren.

Den aviserade utställningen med Mikael Persbrandt på Ålands konstmuseum ställs in.
Han ersätts av 14-årige Maximilian Svensson som ställer ut akvareller.

Genom historien har Västra Föglö fungerat som ett gravitationscentrum när maktens män gjort upp om guld och politiskt inflytande.
I kväll kl 18 släpper Simon Holmström sin nya bok om platsens dramatiska historia.

Virkningens kulturhistoria är inte lika gammal, som stickningens, men icke desto mindre en kulturskatt att ösa ur. På Galleriets utställning ”Friheten att virka” visas nygamla exempel.