De flesta tycker att det är självklart med klockor överallt och de ska givetvis gå rätt - vad ska man annars ha en klocka till? Utställningen påminner om andra tider, med en helt annan syn på klockor och på tid.

På 1500-talet mätte man tiden med solur. På natten användes ett nocturnal istället. Det kunde bestämma tiden med hjälp av stjärnorna.

Ett av de mest fascinerande uren på utställningen är en hopfällbar kombination av solur och nocturnal från Nederländerna. Det här lilla uret är bara några centimeter stort, men ändå är det fullt av dekorationer ; symboliska figurer, stjärntecken och tänkespråk.

UTSTÄLLNING: Tidens form

Plats: Nationalmuseum i Stockholm
Tema: visar ca 400 ur från 1500-talet till idag. Här finns solur, timglas, smyckeur, kronometrar, väggur, golvur, armbandsur, fickur m.m.
Tid: pågår till den 19 oktober.

In i fodral

Det mekaniska uret var långt ifrån pålitligt; det visade fel på 15 minuter per dygn - som bäst. Men på 1600-talet uppfanns pendeluret som bara missade med några sekunder per dygn. I början placerades klockorna på väggen med loden under, men loden var så tunga att klockorna kunde ramla ner. Därför började man bygga in pendeluren i fodral som stod på golvet.

I början av 1600-talet kunde de förmögna ha en klocka runt halsen eller vid byxlinningen. Uren hade olika former - de liknade allt från papegojor till blomknoppar. Ofta var de dekorerade med ädelstenar. Men på 1630-talet blev det populärt med emaljmålningar på fickur och då måste klockorna vara släta. Samtidigt som uren blev släta, blev de också runda.

På utställningen finns ett litet fickur av guld och emalj från 1700-talet som har ett rätt typiskt motiv för sin tid; små änglar leker med vita duvor och hela scenen omges av rosor.

Osynliga

Det var bara de välbeställda som hade ett eget ur. De flesta andra arbetade när det var ljust och vilade när det var mörkt. Men från mitten av 1700-talet kunde allt fler köpa egna klockor. Då hade industrialismen börjat i England och där gjorde man fickur av nya och billigare material.

I 1800-talets Wien tillverkades små ur som inte syntes. De gömdes i guldbroscher som var dekorerade med emalj. Museet visar flera sådana smyckeur, där man måste öppna ett lock för att se urtavlan.

En del klockor har rätt likgiltig formgivning, men de har använts vid omvälvande händelser. Här finns ett fickur i guld som var med på Andrées polarexpedition 1896 och ett armbandsur från Christer Fuglesangs rymdfärd 110 år senare.

Cartiers mysterier

Cartier är däremot världsberömt för sin formgivning och sin exklusiva kundkrets. Utställningen bjuder på flera av deras läckra armbandsur ; alltifrån strama herrur i Tank-modell till damur som är översållade med pärlor och diamanter.

Mysterieuren är en specialitet för Cartier - man kan inte se urverket.

Kungaparet har lånat ut flera klockor till utställningen och en av dem är designad av Torun Bülow - Hübe. Hon kände att tiden alltid jagade henne. 1962 gjorde hon ett smycke med en urtavla som man kunde spegla sig i. Där snurrade en sekundvisare. Budskapet var att ta vara på varje sekund - nuet är viktigast. Själva armbandet var öppet i sidan, så att man inte kände sig fångad av tiden.

Några år senare producerades smycket av Georg Jensen och då försvann sekundvisaren och ersattes av tim- och minutvisare. Smycket hade förvandlats till en klocka - som blev en succé. Men något av den första idén finns ännu kvar ; armbandet är öppet i sidan och den spegelblanka urtavlan saknar siffror.

 

I samband med att det nya polishuset uppförs i Mariehamn ska Fastighetsverket tillämpa enprocentsprincipen som klubbades 2015.
– Det här är bra för alla – konstnärer, besökare och stadsbilden, säger konstintendent Susanne Procopé Ilmonen.

Ett avlångt hus helt i trä, med fönstervägg mot vattnet och plats för en stor böjd filmskärm som placerar besökaren mitt i en virtuell upplevelse av 1850-talets Bomarsund.
Nu är ritningarna klara för det kommande besökscentret.

250.000 euro i produktionsstöd och en rak investering på 265.000 euro är Filmbolaget B Reels utgångsbud för att förlägga inspelningen av sin Agatha Christie-deckarserie på Åland.
– Men det här är bara början och mycket kan förändras innan det är klart, säger filmkommissionär Titte Törnroth.

Med sin stora tillbakablickande utställning uppmärksammar Ålands konstmuseum att det gått ett sekel sedan Ålands-koloristen Bo Högnäs föddes. Samtidigt utkommer en ny bok om hans liv och gärning.

Anita Husell-Karlström (C) är ny ordförande i Ålands kulturdelegation.
Hon brinner för en åländsk nationalscen, berättar hon.

Olle Törnqvist bjuder in till en konstnärlig skogspromenad med tid för eftertanke i sin nya utställning på Galleri Skarpans som öppnar i kväll.

För exakt 80 år sedan gick vinterkriget in på sin elfte vecka. I en serie ”veckorapporter” skildrar docent Kenneth Gustavsson hur Åland påverkades under vinterkrigets dramatiska månader.

Skyddsrummets psykologi intresserar fotograf Christian Langenskiöld som nu ställer sin dokumentation av Bergsskyddet i Mariehamn på Ålands konstmuseum.

Åland kan bli inspelningsplatsen för en serie om fyra Agatha Christie-inspirerade långfilmer om den åländske detektiven Sven Hjerson.
– Miljön här är perfekt. Den fungerar som en extra karaktär i berättelsen, säger producent Patrik Andersson

Drömmen om trygg kärlek förbyttes snart i misshandel och upprepade dödshot. Till slut lyckades hon fly från den våldsamme mannen.
I sin nya film ”Inte alla män” berättar Johan Kerrento kvinnans historia.

Som sitt examensarbete från arkitektutbildningen på KTH i Stockholm, har åländske Oscar Wasström ritat ett krematorium med tillhörande ceremonirum. Han har placerat det på Lotsberget med utsikt över inloppet till Mariehamn.

För exakt 80 år sedan gick vinterkriget in på sin nionde vecka. I en serie ”veckorapporter” skildrar docent Kenneth Gustavsson hur Åland påverkades under vinterkrigets dramatiska månader.

För exakt 80 år sedan gick vinterkriget in på sin åttonde vecka. I en serie ”veckorapporter” skildrar docent Kenneth Gustavsson hur Åland påverkades under vinterkrigets dramatiska månader.