De flesta tycker att det är självklart med klockor överallt och de ska givetvis gå rätt - vad ska man annars ha en klocka till? Utställningen påminner om andra tider, med en helt annan syn på klockor och på tid.

På 1500-talet mätte man tiden med solur. På natten användes ett nocturnal istället. Det kunde bestämma tiden med hjälp av stjärnorna.

Ett av de mest fascinerande uren på utställningen är en hopfällbar kombination av solur och nocturnal från Nederländerna. Det här lilla uret är bara några centimeter stort, men ändå är det fullt av dekorationer ; symboliska figurer, stjärntecken och tänkespråk.

UTSTÄLLNING: Tidens form

Plats: Nationalmuseum i Stockholm
Tema: visar ca 400 ur från 1500-talet till idag. Här finns solur, timglas, smyckeur, kronometrar, väggur, golvur, armbandsur, fickur m.m.
Tid: pågår till den 19 oktober.

In i fodral

Det mekaniska uret var långt ifrån pålitligt; det visade fel på 15 minuter per dygn - som bäst. Men på 1600-talet uppfanns pendeluret som bara missade med några sekunder per dygn. I början placerades klockorna på väggen med loden under, men loden var så tunga att klockorna kunde ramla ner. Därför började man bygga in pendeluren i fodral som stod på golvet.

I början av 1600-talet kunde de förmögna ha en klocka runt halsen eller vid byxlinningen. Uren hade olika former - de liknade allt från papegojor till blomknoppar. Ofta var de dekorerade med ädelstenar. Men på 1630-talet blev det populärt med emaljmålningar på fickur och då måste klockorna vara släta. Samtidigt som uren blev släta, blev de också runda.

På utställningen finns ett litet fickur av guld och emalj från 1700-talet som har ett rätt typiskt motiv för sin tid; små änglar leker med vita duvor och hela scenen omges av rosor.

Osynliga

Det var bara de välbeställda som hade ett eget ur. De flesta andra arbetade när det var ljust och vilade när det var mörkt. Men från mitten av 1700-talet kunde allt fler köpa egna klockor. Då hade industrialismen börjat i England och där gjorde man fickur av nya och billigare material.

I 1800-talets Wien tillverkades små ur som inte syntes. De gömdes i guldbroscher som var dekorerade med emalj. Museet visar flera sådana smyckeur, där man måste öppna ett lock för att se urtavlan.

En del klockor har rätt likgiltig formgivning, men de har använts vid omvälvande händelser. Här finns ett fickur i guld som var med på Andrées polarexpedition 1896 och ett armbandsur från Christer Fuglesangs rymdfärd 110 år senare.

Cartiers mysterier

Cartier är däremot världsberömt för sin formgivning och sin exklusiva kundkrets. Utställningen bjuder på flera av deras läckra armbandsur ; alltifrån strama herrur i Tank-modell till damur som är översållade med pärlor och diamanter.

Mysterieuren är en specialitet för Cartier - man kan inte se urverket.

Kungaparet har lånat ut flera klockor till utställningen och en av dem är designad av Torun Bülow - Hübe. Hon kände att tiden alltid jagade henne. 1962 gjorde hon ett smycke med en urtavla som man kunde spegla sig i. Där snurrade en sekundvisare. Budskapet var att ta vara på varje sekund - nuet är viktigast. Själva armbandet var öppet i sidan, så att man inte kände sig fångad av tiden.

Några år senare producerades smycket av Georg Jensen och då försvann sekundvisaren och ersattes av tim- och minutvisare. Smycket hade förvandlats till en klocka - som blev en succé. Men något av den första idén finns ännu kvar ; armbandet är öppet i sidan och den spegelblanka urtavlan saknar siffror.

 

Lasse Harkkalas detaljrika akvareller påminner om sagoboksillustrationer. Fantasin ges fritt spelrum och drömmens logik råder.
– Jag låter betraktarna hitta på historierna själva, säger han.

Färgsprakande och fullt av energi, men kanske inget för de minsta barnen, tycker vår recensent om ”Alice i underlande”t

Tre generationer Mörn ställer ut tillsammans på Galleri Skarpans. Ett möte mellan keramik, målningar och ”hittade objekt”.

Biblioteket erbjuder nu alla låntagare att se gratis streamad film på sajten cineasterna.se.
En film i veckan går att se.

Musikern Judit Deáki har livet igenom hyst ett brinnande intresse för att sy historiska kläder. Nu ställer hon för första gången ut några av sina skapelser, med förlagor från mellan 1300-tal och 1900-tal.

I kväll öppnar bildkonstnären Kjell Ekströms utställning ”Akryl och akvarell – nya målningar” på Föglö bibliotek i Degerby. De färska tavlorna, som alla har målats 2018, är inspirerade av miljöer i samma kommun.
– För att vara ett så litet bibliotek har det fantastiska utställningsmöjligheter, säger Kjell Ekström.

Fotografen Nayab Ikram från Mariehamn, numera bosatt i Åbo, är med på Hufvudstadsbladets lista ”Svenskfinlands framtidshopp – 40 under 40”.

Nu börjar det bli klart vilka författare som deltar i nästa omgång av Mariehamns litteraturdagar. Bland annat kommer Agnes Lidbeck, Alex Schulman och
Jack Werner.

Elva temperament och elva olika uttryckssätt möts i konstmuseets nya specialutställning Pop up 2, där medlemmar från Ålands konstförening fått fria händer att visa vad de vill.

Kulturföreningen Katrina planerar att beställa en nyskriven opera baserad på Carina Karlssons texter om 1600-talets häxprocesser på Åland.
Premiären är tänkt till 2021.

Glädjekällan är temat för årets utgåva av årsboken Sanct Olof.
– I år har vi vågat vara lite spralliga, säger redaktör Kiki Alberius-Forsman.

Svenskåländska folkmusikbandet Skrömta släpper nu sin tredje skiva ”Skrömtology”.
– Vi spelar en slags fusion mellan rock och folkmusik. Det finns säkert en massa regler för hur folkmusik egentligen ska låta – vi bryter mot dem alla, säger Robert Zetterqvist.

Två mycket ovanliga Abba-skivor hamnade härom dagen på Ålands skivbörs när en man klev in och erbjöd dem.
– Jo de här två skivorna är nog i särklass de ovanligaste och mest värdefulla skivor vi haft i butiken, säger Göran Jansson på Skivbörsen.