Efter att ha behövts i nära 40 år var självstyrelsegården klar. För att projektet skulle förverkligas revs stadens societetshus.

En onödig konsekvens, tycker Eivor Lindström som har skapat utställningen projekt 77.

UTSTÄLLNING Vi kan alltid lära av historien heter det. Den som besöker utställningen projekt 77 som öppnade i Ålands museum i tisdags kväll kan också ta med sig viktiga reflektioner inför framtiden. Projekt 77 är en historia om tröga administrativa kvarnar. Kvarnar som malde på så långt att en älskad byggnad inte skulle få stoppa dem.

Men vi och utställningen börjar på 1940-talet. Landstinget och stadsfullmäktige trängdes i stadshuset. Alla var överens om att självstyrelsen behövde egna lokaler. Därför började politikerna se på olika lösningar till placering. Valet föll på platsen intill torget på grund av dess centrala läge. Under planeringens startskede fanns en tanke om att ett landskapsmuseum skulle inrymmas i landskapsgården.

Parallellt med utredandet om landskapsgårdens placering vaknade tankarna på att ett turisthotell behövdes på Åland. Tanken fick gehör i Helsingfors där inställningen var att fler turister borde lockas till Finland.

Skulle varit större

År 1964 utlystes en nordisk arkitekttävling för byggnationen av självstyrelsegården, turisthotellet och museet. Vann gjorde arkitekt Helmer Stenros från Helsingfors.

- Hans ursprungsförslag var en 3.000 kubikmeter större självstyrelsegård än i dag. Men det fick bakläxa i Helsingfors. I nästa version bantades byggnaden ner, förklarar Eivor Lindström.

Det är onekligen ironiskt när det i dag återigen diskuteras att självstyrelsen behöver större lokaler.

Byggherren blev densamma som för Alandica kultur- och kongresshus i dag: Ålands Bygg AB.

Första byggnaden var klar 1973, det var hotell Arkipelag. Därefter väntade ett beslut som föranledde stora protester. Nämligen det att riva stadens societetshus "Socis" för att ge plats åt självstyrelsegården.

- Sent omsider presenterade faktiskt stadsarkitekten ett förslag som innebar att självstyrelsegården skulle roteras så att societetshuset skulle kunna stå kvar. Men då hade den politiska processen redan gått så långt att man inte vågade tänka om, säger Eivor Lindström.

Det hade tagit många år att få politikerna i Helsingfors att gå med på att finansiera projektet. Nu ville landskapet inte riskera att stöta på mothugg.

Bevara historien

Societetshuset jämnades med marken och självstyrelsegården byggdes färdigt. Den invigdes 1978.

Sista byggnaden att bli färdig var Ålands museum och Ålands konstmuseum. Det stod klart 1981, alltså fyra år efter planerna.

Eivor Lindström påbörjade sina efterforskningar om projekt 77 under sin avslutande praktik på kulturvetarlinjen. Hon fann så mycket material att museet bad henne att göra en utställning. Den grafiska utformningen står Carina Sommarström för.

Vad kan vi dra för lärdomar av projekt 77?

- Jag tycker att samhället måste tänka efter innan man river gamla hus. Kanske ångrar men sig först i efterhand. Det är viktigt att det också finns äldre bebyggelse i en stad så att vi ska kunna se hur man har levat genom historien, svarar Eivor Lindström.

Författaren Carina Karlsson spelar tillsammans med filmaren Per-Ove Högnäs just nu in en dokumentär kortfilm.
– Det blir en slags grundläggande historielektion om de åländska trolldomsprocesserna, säger Carina Karlsson.

Inkommande lördag är det åter dags för evenemanget Poetry slam. 

– Man kan ha med sig dikter eller skriva dem på plats, säger Carina Karlsson från Ålands litteraturförening. 

Åsa Lind är tillsammans med Emma Virke nominerad till årets Augustpris med boken ”Kom dagen, kom natten”. Boken är nominerad i kategorin barn- och ungdomsböcker.

En mindre saklig och mer knasig revy. Det levererar teaterföreningen Kompani Nord och Cirkus Siddubarra i föreställningen ”I väntan på cirkusen”.
– Vi har improviserat väldigt mycket, säger regissör Arn-Henrik Blomqvist.

Som chef för Ålands sjöfartsmuseum har Hanna Hagmark varit med och förverkligat både den stora museiutbyggnaden och Pommerndockan. Nu premieras hon för sin banbrytande forskning, som trots närmare 20 år på nacken fortfarande är ensam i sitt slag.

Husets ursprungliga värden stod i fokus när Dickie Rosén och Kjell Hedman renoverade Södragatan 18a. Nyligen belönades de med stadens Chiewitzpris för sin insats.
– Vi är båda intresserade av inredning och det underlättar förstås att vi också har samma smak, säger Dickie Rosén.

”Franz Liszt, kontrasternas man” är inte bara en biografi över den store pianisten och tonsättaren. Boken är också författaren Anders Gabriel Sundströms försvarstal för en musikalisk förebild som uppenbarligen betytt mycket för honom.

Att njuta av gryningsljuset i en båt på fjärden, redo att låta kameran fånga intryck och stämningar – det tillhör naturfotograf Gustav Franzéns högtidsstunder.

Uppropet för Finlands kulturbransch har hittills skrivits under av över 4.600 personer. På fredag överlämnar Therese Karlsson, som är en av initiativtagarna, namnlistorna till kulturminister Annika Saarikko (C).

Dickie Rosén och Kjell Hedman tilldelas hedersomnämnandet Chiewitz pris för sin renovering av Södragatan 18a.

Hanna Hagmark, Ålands sjöfartsmuseums chef och vd för stiftelsen bakom, tilldelas årets Glete-pris för sina insatser inom sjöhistorisk forskning.

Både folkliv och byggnadskultur från Åland delas i grupper på sociala medier som växer hela tiden. Ett viktigt sätt att föra vidare det åländska arvet tycker bland andra Oscar Johansson, administratör för Facebookgruppen ”Gamla hus på Åland”.
– Jag hoppas att trenden håller i sig.

Att skriva diktsamlingen ”Genom ett hål i väggen”, som tar avstamp i sexuellt våld i hemmet, blev en bearbetning av Gerd Karin Nordlunds egna barndomstrauman. Nu ger hon ut verket igen, 22 år senare.
– Det behövs när det är så många som far illa.