Efter att ha behövts i nära 40 år var självstyrelsegården klar. För att projektet skulle förverkligas revs stadens societetshus.

En onödig konsekvens, tycker Eivor Lindström som har skapat utställningen projekt 77.

UTSTÄLLNING Vi kan alltid lära av historien heter det. Den som besöker utställningen projekt 77 som öppnade i Ålands museum i tisdags kväll kan också ta med sig viktiga reflektioner inför framtiden. Projekt 77 är en historia om tröga administrativa kvarnar. Kvarnar som malde på så långt att en älskad byggnad inte skulle få stoppa dem.

Men vi och utställningen börjar på 1940-talet. Landstinget och stadsfullmäktige trängdes i stadshuset. Alla var överens om att självstyrelsen behövde egna lokaler. Därför började politikerna se på olika lösningar till placering. Valet föll på platsen intill torget på grund av dess centrala läge. Under planeringens startskede fanns en tanke om att ett landskapsmuseum skulle inrymmas i landskapsgården.

Parallellt med utredandet om landskapsgårdens placering vaknade tankarna på att ett turisthotell behövdes på Åland. Tanken fick gehör i Helsingfors där inställningen var att fler turister borde lockas till Finland.

Skulle varit större

År 1964 utlystes en nordisk arkitekttävling för byggnationen av självstyrelsegården, turisthotellet och museet. Vann gjorde arkitekt Helmer Stenros från Helsingfors.

- Hans ursprungsförslag var en 3.000 kubikmeter större självstyrelsegård än i dag. Men det fick bakläxa i Helsingfors. I nästa version bantades byggnaden ner, förklarar Eivor Lindström.

Det är onekligen ironiskt när det i dag återigen diskuteras att självstyrelsen behöver större lokaler.

Byggherren blev densamma som för Alandica kultur- och kongresshus i dag: Ålands Bygg AB.

Första byggnaden var klar 1973, det var hotell Arkipelag. Därefter väntade ett beslut som föranledde stora protester. Nämligen det att riva stadens societetshus "Socis" för att ge plats åt självstyrelsegården.

- Sent omsider presenterade faktiskt stadsarkitekten ett förslag som innebar att självstyrelsegården skulle roteras så att societetshuset skulle kunna stå kvar. Men då hade den politiska processen redan gått så långt att man inte vågade tänka om, säger Eivor Lindström.

Det hade tagit många år att få politikerna i Helsingfors att gå med på att finansiera projektet. Nu ville landskapet inte riskera att stöta på mothugg.

Bevara historien

Societetshuset jämnades med marken och självstyrelsegården byggdes färdigt. Den invigdes 1978.

Sista byggnaden att bli färdig var Ålands museum och Ålands konstmuseum. Det stod klart 1981, alltså fyra år efter planerna.

Eivor Lindström påbörjade sina efterforskningar om projekt 77 under sin avslutande praktik på kulturvetarlinjen. Hon fann så mycket material att museet bad henne att göra en utställning. Den grafiska utformningen står Carina Sommarström för.

Vad kan vi dra för lärdomar av projekt 77?

- Jag tycker att samhället måste tänka efter innan man river gamla hus. Kanske ångrar men sig först i efterhand. Det är viktigt att det också finns äldre bebyggelse i en stad så att vi ska kunna se hur man har levat genom historien, svarar Eivor Lindström.

Vilhelm Mobergs komedi ”Marknadsafton” har 90 år på nacken men sätts fortfarande upp på teatrar i Sverige.
Nu är det Ålands tur. På fredag är det premiär för Kappsäcksteaterns version av pjäsen.

Genom att måla självporträtt har Guy Frisk tagit sig vidare när han kört fast i skapandet. Nu ställer han första gången ut några av sina introspektioner.

I sin nya roman ”Frihetens pris” återvänder Sonja Nordenswan till den värld och den tid hon skildrade i sin förra bok ”En sång ur kylan”.
–  Men det är ingen fortsättning utan en helt fristående berättelse, säger hon.

Sex kvinnor och fyra män trängs ihop på en flotte av en antropolog som hoppas på våld och sex när drifterna tar över. Men inget blir som han tänkt sig. Om detta experiment handlar Marcus Lindeens omtalade dokumentär ”Flotten” som Verafestivalen visar lördag kväll.

I sin nya roman ”Märket” återvänder Carina Karlsson till häxprocessernas 1600-tal och bondmoran Lisbeta, Per Skarps hustru, som avrättades för trolldom.
Nytt material och missnöje över långfilmen ”Djävulens jungfru” sporrade henne.

I Helsingfors går operan ”Jää”, som bygger på Ula-Lena Lundbergs roman ”Is”, för fulla hus. Själv tillbringar hon andra vintern i Diktarhemmet i Borgå.
– Det är en väldigt intressant episod i mitt liv det här, säger hon.

Anette Gustafsson är dubbelt utställningsaktuell just nu. Dels på Ålands konstmuseum, dels på Galleri Skarpans där hennes utställning ”Elefanten i rummet” öppnar i kväll.

Lasse Harkkalas detaljrika akvareller påminner om sagoboksillustrationer. Fantasin ges fritt spelrum och drömmens logik råder.
– Jag låter betraktarna hitta på historierna själva, säger han.

Färgsprakande och fullt av energi, men kanske inget för de minsta barnen, tycker vår recensent om ”Alice i underlande”t

Tre generationer Mörn ställer ut tillsammans på Galleri Skarpans. Ett möte mellan keramik, målningar och ”hittade objekt”.

Biblioteket erbjuder nu alla låntagare att se gratis streamad film på sajten cineasterna.se.
En film i veckan går att se.

Musikern Judit Deáki har livet igenom hyst ett brinnande intresse för att sy historiska kläder. Nu ställer hon för första gången ut några av sina skapelser, med förlagor från mellan 1300-tal och 1900-tal.

I kväll öppnar bildkonstnären Kjell Ekströms utställning ”Akryl och akvarell – nya målningar” på Föglö bibliotek i Degerby. De färska tavlorna, som alla har målats 2018, är inspirerade av miljöer i samma kommun.
– För att vara ett så litet bibliotek har det fantastiska utställningsmöjligheter, säger Kjell Ekström.