Båda två är kvinnor, båda jobbar med annat för försörjningen och båda två älskar att skriva och publicera sig. Och båda två har köksbordet som skrivplats.

Vi har träffat Nina Backlund i Mariehamn och Isebell Bergman i Hammarland och pratat om hur det är att vara författare med webben som forum.

SKRIVANDE Alla som har författardrömmar vet att steget från att skriva till att visa vad man skriver är svårt. Men med Internets hjälp har den tröskeln blivit mindre. På bloggar och specialsajter som Kapitel 1 (se faktarutan) kan man testa hur de egna texterna uppfattas. man får kommentarer och beröm, betygsättning och hjälp om man vill gå vidare.

Foto: Sebba Södergård

Veteran redan

En av dem som för länge sedan insett nätets fördelar är Nina Backlund, som har egen reklambyrå. Hon har publicerat sex titlar på Kapitel 1, två lyrikböcker, två noveller och en roman. Av dem har novellerna Hoppa jämfota och Nitlotten placerat sig högt på sajtens boktopp.

-Jo, det har blivit en del skrivet, medger Nina och avslöjar att hon råkade snubbla över sajten Kapitel 1 när hon surfade på nätet.

Det hon gillar är att man kan publicera sig i olika former. Hon har testat limerickar och haiku, kortprosa och roman.

- Jag rör om i många soppor, konstaterar hon glatt.

Och visst vill hon också ge ut sina böcker på ett etablerat förlag.

- Mitt romanmanus "Mors lilla Ulli" ligger just nu hos ett finlandssvenskt förlag och jag väntar på utlåtande, säger Nina.

Hon har också diskuterat medverkan i en limerickbok, möjligen i samarbete med Bosse Österberg.

- Om de inte tycker mina limerickar är för fräcka, funderar Nina som också, som alla som skriver i ett litet sammanhang funderar över hur nära man kan gå verkligheten i det man skriver.

Litterära förebilder tycker hon inte att hon har men Anne Tyler som skriver om Baltimore i USA är en författare hon följt i decennier och som hon älskar. En sak har de två gemensamt - intresset för att krypa nära inpå vardagen och skildra de skiftningar som finns under ytan.

-Isaac Bashevis Singer läste jag intensivt en period men nu är det länge sedan jag läst någonting av honom. Jag lyssnar också mycket på ljudböcker, säger hon.

Bloggar första året

Isebell Bergman blir glatt överraskad över att hennes novellblogg (www.isebellnovell.blogspot.com) är känd. Hittills har hon publicerat 29 noveller på bloggen och hon började i februari i år.

-Utan ordbehandlaren hade det inte blivit någonting men med hjälp av den kan man få ihop otroligt mycket, säger hon men har lite dåligt samvete för att hon inte skrivit under sommaren.

Hon är utbildad primärsköterska men läsandet och skrivandet har alltid följt henne.

-Det finns inga gränser när man skriver, orden formar världen och det känns som att man i skrivandet har makt att styra den värld man skapar, säger Isebell.

Just nu är det kortprosa hon skriver, noveller som tar avstamp i relationer och vardagsverklighet.

-Men jag har skickat ett romanmanus till förlag och har ett annat som är halvskrivet, säger hon.

Ämnen hon ofta behandlar är människor med problem och människor som avviker från standardmallen.

- Jag har väl ett socialt tänkande inte minst efter alla år inom vården, säger hon.

En författare hon gärna läser är Anna Jansson, deckardrottningen.

- Hon har ju också arbetat inom vården och skrivit en faktabok om vård och etik. Henne skulle jag gärna se som gäst på Åland, säger hon.

Carsten Jensens sjöfartsroman "Vi de drunknade" tycker hon mycket om.

- Jag råkade läsa en av Uno Salminens böcker nyligen och slås att de har ett grundtema som är gemensamt. Jensen skriver ju roman och är mycket bredare men det finns nåt hos Uno Salminen jag gillar. Och så är han ju vårdöbo, som jag!

Biblioteket erbjuder nu alla låntagare att se gratis streamad film på sajten cineasterna.se.
En film i veckan går att se.

Musikern Judit Deáki har livet igenom hyst ett brinnande intresse för att sy historiska kläder. Nu ställer hon för första gången ut några av sina skapelser, med förlagor från mellan 1300-tal och 1900-tal.

I kväll öppnar bildkonstnären Kjell Ekströms utställning ”Akryl och akvarell – nya målningar” på Föglö bibliotek i Degerby. De färska tavlorna, som alla har målats 2018, är inspirerade av miljöer i samma kommun.
– För att vara ett så litet bibliotek har det fantastiska utställningsmöjligheter, säger Kjell Ekström.

Fotografen Nayab Ikram från Mariehamn, numera bosatt i Åbo, är med på Hufvudstadsbladets lista ”Svenskfinlands framtidshopp – 40 under 40”.

Nu börjar det bli klart vilka författare som deltar i nästa omgång av Mariehamns litteraturdagar. Bland annat kommer Agnes Lidbeck, Alex Schulman och
Jack Werner.

Elva temperament och elva olika uttryckssätt möts i konstmuseets nya specialutställning Pop up 2, där medlemmar från Ålands konstförening fått fria händer att visa vad de vill.

Kulturföreningen Katrina planerar att beställa en nyskriven opera baserad på Carina Karlssons texter om 1600-talets häxprocesser på Åland.
Premiären är tänkt till 2021.

Glädjekällan är temat för årets utgåva av årsboken Sanct Olof.
– I år har vi vågat vara lite spralliga, säger redaktör Kiki Alberius-Forsman.

Svenskåländska folkmusikbandet Skrömta släpper nu sin tredje skiva ”Skrömtology”.
– Vi spelar en slags fusion mellan rock och folkmusik. Det finns säkert en massa regler för hur folkmusik egentligen ska låta – vi bryter mot dem alla, säger Robert Zetterqvist.

Två mycket ovanliga Abba-skivor hamnade härom dagen på Ålands skivbörs när en man klev in och erbjöd dem.
– Jo de här två skivorna är nog i särklass de ovanligaste och mest värdefulla skivor vi haft i butiken, säger Göran Jansson på Skivbörsen.

De tar i från knäna, Kökars nybildade teatergrupp, när de sätter upp det historiska dramat ”Kedjan”. Och trots de skavanker som ofrånkomligen vidlåder amatörteater, går de i land med projektet

Om en drygt vecka har Kökars nybildade teatergrupp premiär för sin pjäs ”Kedjan”. En historia från 1500-talets Kökar om pirater, hämnd och en mans kamp för att inte förlora sig själv.
Repetitionerna är på väg in i det intensiva finalskedet.

Folkdräktsparaden på Bolstaholms gård under lördagen drar blickarna till sig. Det är inte ofta som så många åländska folkdräkter går att skåda vid ett tillfälle.

– Man borde använda dem mer, säger May Karlsson som har vävt tyget till, och sytt, både sin och Karl-Johan Mörns dräkter.