Det spelar ingen roll att snön yr och kölden biter i kinderna - när Liljevalchs i Stockholm öppnar sin vårsalong strömmar folk till utställningen. Förra året kom 63.000 besökare.

Alla konstverk som visas är till salu och det är inte lätt att hitta en så stor publik någon annanstans. Inte undra på att många vill ställa ut här.

I år lämnade 2136 personer in sina verk till juryn och 130 blev antagna. En del är proffs och andra amatörer. De flesta är kvinnor.

Säregen laddning

Eva Wilms är en intressant bekantskap. Hennes målningar föreställer en ensam liten flicka i öde landskap. Bilderna har en säregen laddning; både poetisk och lite skrämmande. Wilms använder temperafärg till landskapet och blyerts till figurteckningen.

Fredrik Forslind arbetar också med blyerts. Han är en ung konstnär som inspireras av fotorealism och trompe d'oeil; en gammal teknik där man lurar ögat. Han ställer ut ett par teckningar som liknar svartvita fotografier. Skickligt.

En annan som arbetar i svart-vitt heter Fredrik Säker, men här är det fråga om oljemåleri. Han har inspirerats av duschscenen i Hitchcockfilmen Psycho, där mördaren kallas Norman Bates. Fredrik Säker har placerat sig själv i offrets roll. Han ligger på badrumsgolvet och hör något som gör honom nervös. "Is that you, Norman?"

Högt & lågt

-Vårsalongen ska vara en mix av högt och lågt - det ska vara som ett smörgåsbord där alla hittar nånting, säger Liljevalchs chef Mårten Castenfors.

Man ser rätt mycket måleri på årets utställning, men här finns även mängder av andra tekniker. Bea Szenfeld rör sig i gränslandet mellan konst och mode. Hennes dräkter är gjorda av nespressokapsyler och kristaller.

Ruben Wätte har parat humor med samhällskritik i sina västar. De påminner om MC-gängens skinnvästar, men de här gängen heter Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan.

Maja Qvarnström och Erik Lagerwall har skapat en miljö i naturlig storlek med ett nergånget kök och ett lika sjabbigt vardagsrum. En gammal tv flimrar hjälplöst vid fönstret och soffan har sett bättre dagar. Vad hände? Hur blev det så här? Installationen är gjord av papier maché. Både sevärd och tänkvärd.

FAKTA

Liljevalchs Vårsalong

Var: Djurgårdsvägen 60 i Stockholm

När: pågår till 25 mars

Öppet: alla dagar utom måndagar.

Plus: årets snygga affisch som är formgiven av Clara Terne.

En tredjedel av Ålands nationaliteter finns representerade i utställningen ”Mångkulturella Åland i folkdräkt” på Kulturhistoriska museet. Bakom projektet står fotografen Tetiana Tymoshenko och stylisten Irina Bendukidze-Fisun.
– Folkdräkterna har en historia att berätta, säger de.

Med sin biografi ”Min ljusa stad” vill Ulrika Gustafsson återupprätta den åländska författaren Sally Salminen.

– Hon har blivit så orättvist behandlad och förminskad, säger hon. 

Efter framgångarna med ”Bränn alla mina brev” vill författaren, kolumnisten och poddmakaren Alex Schulman satsa än mer på sina böcker.

– Egentligen skulle jag vilja avveckla de andra sakerna, säger han. 

Franciskusfesten på Kökar 40-årsjubilerar i sommar. Årets tema är ”Det som förenar oss”.
– Det är så stort att en del av världen varje år kommer till Kökar. Det är riktiga samtal, på djupet, om viktiga saker, säger projektledaren Katarina Gäddnäs.

Vilhelm Mobergs komedi ”Marknadsafton” har 90 år på nacken men sätts fortfarande upp på teatrar i Sverige.
Nu är det Ålands tur. På fredag är det premiär för Kappsäcksteaterns version av pjäsen.

Genom att måla självporträtt har Guy Frisk tagit sig vidare när han kört fast i skapandet. Nu ställer han första gången ut några av sina introspektioner.

I sin nya roman ”Frihetens pris” återvänder Sonja Nordenswan till den värld och den tid hon skildrade i sin förra bok ”En sång ur kylan”.
–  Men det är ingen fortsättning utan en helt fristående berättelse, säger hon.

Sex kvinnor och fyra män trängs ihop på en flotte av en antropolog som hoppas på våld och sex när drifterna tar över. Men inget blir som han tänkt sig. Om detta experiment handlar Marcus Lindeens omtalade dokumentär ”Flotten” som Verafestivalen visar lördag kväll.

I sin nya roman ”Märket” återvänder Carina Karlsson till häxprocessernas 1600-tal och bondmoran Lisbeta, Per Skarps hustru, som avrättades för trolldom.
Nytt material och missnöje över långfilmen ”Djävulens jungfru” sporrade henne.

I Helsingfors går operan ”Jää”, som bygger på Ula-Lena Lundbergs roman ”Is”, för fulla hus. Själv tillbringar hon andra vintern i Diktarhemmet i Borgå.
– Det är en väldigt intressant episod i mitt liv det här, säger hon.

Anette Gustafsson är dubbelt utställningsaktuell just nu. Dels på Ålands konstmuseum, dels på Galleri Skarpans där hennes utställning ”Elefanten i rummet” öppnar i kväll.

Lasse Harkkalas detaljrika akvareller påminner om sagoboksillustrationer. Fantasin ges fritt spelrum och drömmens logik råder.
– Jag låter betraktarna hitta på historierna själva, säger han.

Färgsprakande och fullt av energi, men kanske inget för de minsta barnen, tycker vår recensent om ”Alice i underlande”t