Varför ser husen ut som de gör i Mariehamn? Till stor det beror det på byggmästaren Hilda Hongell. Konstvetaren Mia Åkerfelt har skrivit en doktorsavhandling om Finlands första kvinnliga byggmästare.

ARKITEKTUR Hilda Hongell föddes i Mariehamn 1867 och hade huvudsakligen sina verksamma år mellan 1889 och 1912.

- Hon var den första kvinnan som fick en byggmästarexamen. Utöver det var hon den enda kvinnliga byggmästaren under den här tiden med en självständig karriär, säger åbobon Mia Åkerfelt.

Efter fyra års intensivt arbete är nu avhandlingen klar. "För fremlingarnes trefnad - Byggmästaren Hilda Hongell och iscensättningen av badorten Mariehamn på 1800-talet", är titeln på boken som försöker förklara dels varför just Hilda Hongell blev den hon blev, dels hur just Mariehamn påverkade henne.

- Det spelade in att hon hade tillgång till utbildning och en social position. Sedan verkade hon i Mariehamn under badhusepoken där det fanns en jättemarknad och hon fick i princip monopol. Hon hade inte blivit den hon blev utan Mariehamn och Mariehamn hade inte blivit som det blev utan Hongell, säger Mia Åkerfelt.

Intresse under studietiden

Intresset för byggmästaren väcktes hos Mia Åkerfelt redan under studietiden vilket resulterade i uppsatser i frågan, innan hon tog sin magisterexamen 2004. Tre år senare arbetade hon med en utställning om Hilda Hongell och Lars Sonck i Jugentsalen i Helsingfors och intresset väcktes på nytt. Sedan dess har hon skrivit och forskat i ämnet.

- Hon är jättespännande. Hon går inte att placera i några enkla fack.

Mötte hon motstånd som första kvinna?

- Det är inte så hemskt mycket skrivet om det. I Mariehamn hade hon i stort sett monopol på att rita bostäder. I Helsingfors var hon tvungen att arbeta genom andra som till exempel sin makes firma.

Hur skiljde sig Hilda Hongell från den mest kända arkitekten under den här tiden, Lars Sonck?

- Dels yrkesnivån. Sonck var arkitekt och Hongell var byggmästare. Hon kunde inte ta ut samma priser och han var nationellt profilerad och kunde arbeta med officiella byggnader. Hon ritade mer privata bostäder.

Och i stilen?

- De är faktiskt inte så lika. Sonck ritade fornnordiska och nationalromantiska byggnader. Ett exempel är stockhuset på Södragatan. Hongell ritade hus i den borgerliga semesterkulturens villastil. Träsniderier och ljusa pastellfärger. Hon skapade det som sedan blev Mariehamns arkitektur på tidigt 1900-tal. Den spreds sedan också ut på landsbygden.

Grävt i arkiven

Av Hilda Hongells produktion finns 107 ritningar bevarade. Av dem går det att hitta 104 hus i Mariehamn. Alla är inte nybyggnationer utan vissa är enbart fasadförändringar där hon satte sin prägel på redan färdigbyggda hus.

Informationen till avhandlingen är bland annat hämtad i intervjuer med släktingar, men främst genom källforskning. Mia Åkerfelt har gått igenom stadens alla handlingar kring arkitektur från 1861 till 1915 för att få en tillräckligt lång jämförelseperiod. En del har skrivits om byggmästaren tidigare men ingenting lika ingående.

- Jag är den första som skrivit så mycket om Hongell. Men i Mariehamn var hon aldrig bortglömd. Jag jag har skrivit den första monografin över hennes arbete.

Hur har intresset varit?

- Det har varit intresse både på Åland och Finland. I Finland är intresset främst för den kvinnovetenskapliga aspekten.

Var ska man leta för att få se hennes hus?

- Mariegatan och Södragatan är heta tips. Det finns också en vägledning på stadens hemsida med en karta och information om byggnaderna.

Hur känns det att bli klar nu efter fyra års arbete?

- Det är skönt. När man jobbar med forskning ser man sällan konkreta resultat. Nu finns det där.

Och vad blir nästa projekt?

- Nu fortsätter jag att undervisa på Åbo akademi. Och så ska jag vila lite.

Tre svenska hobbyarkeologer har hittat överraskande fynd i närheten av Lövökongressens fredade område – nästan fyra kilogram mynt och knappar från 1600-talet framåt och ett ryskt kors i mässing eller brons.
– Det här hjälper att bidra till Lövös historia, säger vikarierande antikvarie Freya Roe vid enheten för kulturförvaltning.

Trubadur-duon Emil Grönvall och Yohan Henriksson har under nio år spelat på Arken Garden. Med över 500 spelningar i ryggen har de varit med om det mesta, och byggt upp en stark kemi tillsammans.

Teater, musik, dans, poesi och många aktiviteter för barn och familjer. Det erbjuds under kulturnatten som går av stapeln under den soliga och fina fredagskvällen.
– Vi tycker att det är värt att lyfta poesin in i vardagen och ut på torgen, säger Eva Johansson som deltar i en poetisk flash mob.

Nanna Sjöström var en åländsk grafiker och formgivare. Hon påbörjade sin konstnärliga bana under 80-talet, och arbetade in i det sista.
– Det finns en stor efterfrågan efter Nanna, säger Leila Cromwell-Morgan vid Galleri Skarpans.

I tisdags gick den tjugonde Katrinafestivalen av stapeln. Öppningskonserten hölls i en fullpackad S:t Görans kyrka, där musiken kom från alla håll och kanter.

Anna Nygård studerar modefotografi i London och är nu aktuell med en utställning i Galleriet ovanför Viktor Crafts and Design, som tar fasta på hållbarhet inom mode.
– Det är en blandning mellan konst- och modefoto, säger Anna Nygård.

”Livet är en schlager”. Det är årets festivaltema när Katrina kammarmusik firar 20-
årsjubileum. Allt från tidiga dansmelodier,
operor och berömda kammarmusik-verk till
välkända Eurovisions dängor kommer framföras under fem dagar.

Flera av de åländska biblioteken vägrar ta
emot den åländska poeten Linda Smiths
senaste bok ”Fågelperspektiv från Djävulsberget”, menar hon. Hittills har bara Mariehamns och Sunds bibliotek tagit in den.
– De åländska biblioteken borde ju ta in allt
av åländska författare, säger Linda Smith.

I lördags anordnade Geta sockensällskap en antikrunda i Kulturarvsstugan, Geta. På plats fanns expertvärderaren Hans Örnback från antikhandeln Patina. Särskilt ett av föremålen överträffade hans förväntningar.
– Den är ovärderlig, säger han.

I år det exakt 20 år sedan Vikingamarknaden anordnades första gången.
I Kvarnbo, Saltvik springer barnen runt
med svärd och vikingarna ligger i sina tält
för att få en paus från solen.
– Det är aningen för varmt, säger Bill
Persson som är här för sjätte gången.

Värmen är förskräcklig, men skön. Hundarnas tungor hänger tungt, turisterna äter bullar och tar bilder på de gamla husen.
Det är onsdag och hantverksdag på Jan Karlsgården.

I sin masteruppsats ”Byggnadskultur och nationsbygge” skriver Johan Häggblom om arkitekten Einar Rudskogs uppdrag han fick av Ålands ungdomsförbund i början på 1900- talet.

Det är något med att hålla en fysisk skiva i handen. Drömmen blir till verklighet. Musik ska vara en upplevelse, och det börjar redan i skivaffären.