Från att inte ha haft något museum till att tvingas flytta massor med gånger har Ålands museum nu äntligen både magasinering och en tillräckligt stor byggnad för utställning.

Mycket har hänt under museets 75 år.

UTSTÄLLNING Alla väggarna i specialsalen på Ålands museum är täckta av stora ark med bilder och text. Hela museets historia finns dokumenterad där. Det är nämligen exakt 75 år sedan Ålands museum i den form det finns i dag kom till.

-Men historien börjar före det, i slutet av 1800-talet, säger Annika Dahlblom, enhetschef för utställningsenheten på Ålands museum.

Redan 1897 kom ett upprop i Ålandstidningen om att ålänningarna skulle ta tillvara på de olika etnologiska fynden eftersom uppköpare började föra bort dem från landskapet. Föreningen Ålands vänner tillsammans med eldsjälen Lars Wilhelm Fagerlund tog tag i det och öppnade ett litet museum i Kastelholms slott som senare flyttade till Skogshyddan i Mariehamn. Det var år 1905 och från det räknar man att Ålands kulturhistoriska museum grundades.

-Ålands vänner har varit en viktig aktör hela vägen.

Allt brann upp

Skogshyddan såldes sedan och man flyttade en byggnad från Jomala gård till Tullarns äng dit man sedan flyttade in museet.

-Men då utbröt första världskriget och museet hade inbrott flera gånger. Till slut beslutade man att flytta de mest värdefulla föremålen till säkrare platser. Och det var tur, 1918 började museet brinna och allt brann upp.

Det enda man kunde rädda var en riktigt svedd rokokostol.

-Det hade varit jättekul att kunna visa den stolen, men den finns inte kvar längre, säger Annika Dahlblom.

I samband med att Åland blev självstyrt 1921 fick man en fornminnesförordning som innebar att landskapet skulle ordna ett landskapsmuseum.

Något år senare flyttade Ålands kulturhistoriska museum till Kastelholm och i samma veva anställdes Matts Dreijer till landskapsarkeolog. Han hade i uppgift att skapa ett landskapsmuseum.

-Den 25 oktober 1934 nämns för första gången det officiella namnet Ålands museum.

Då fanns museet på Torggatan 4.

Nya museet stod klart

Åren därefter var en enda stor flyttkarusell. Museet växte ur ett otal lokaler.

-Samlingen växte snabbt. Man hade en stående annons i Ålandstidningen där man efterlyste föremål, säger Annika Dahlblom.

1962 tillsattes så en kommitté med uppgift att lösa frågan om en landskapsgård och ett landskapsmuseum. Projektet tog flera år och under tiden lades Ålands kulturhistoriska museum ner då Kastelholms slott skulle restaureras.

-Så 1966 fick Ålands museum en värdefull samling därifrån.

1981 var projektet i hamn och Ålands museum kunde äntligen flytta in i de lokaler museet finns i i dag. Samtidigt lät man också Ålands konstmuseum disponera en stor del av lokalerna.

-Samma år som museet öppnades vann vi ett pris för nya museer och det var jättebra PR-mässigt. Besökarantalet gick från kanske 1.000 på ett år till omkring 60.000.

Nöjd med lokalerna

Under de senaste nästan 30 åren har förändringarna varit mindre. Bland annat nämner Annika Dahlblom museikaféet som lades ner i början av 1990-talet.

-Vi skulle gärna ha ett museikafé igen, säger hon.

Hon berättar också om arbetet som Kjell Ekström gjorde med att locka ny publik till museet.

-Han hade ett öga för hur vi skulle marknadsföra oss mot nya målgrupper. Som utställningen "den tatuerade ålänningen". Han tog också initiativet till den första Kulturnatten för 20 år sedan.

Rent utrymmesmässigt har den största förändringen varit att museilagret i Ribacka blev klart 2008 vilket innebar att större delen av föremålen nu är samlade på ett och samma ställe.

-Det har varit jättenyttigt för mig att se hur det har varit med utrymmesbrist och ekonomiskt jobbiga perioder. Jag är jätteglad över att jag har möjlighet att jobba nu när det här huset finns, säger Annika Dahlblom och erkänner att hon är nöjd.

-Men det är klart, man vill alltid mer och framåt. Nu ska vi i sakta mak börja med att förnya basutställningen.

Speciella föremål

Utställningen öppnar på torsdag och den beskriver hela händelseförloppet. Det är Carina Sommarström vid Mc Arena som står för utformningen.

Förutom arken med berättelsen finns även en del speciella föremål att titta på. Det är bland annat de första och senaste föremålen som kommit till museet.

-Den här sälbössan från 1797 var det första etnologiska föremålet, säger Amppi Darmark, assistent, och håller upp vapnet.

Det finns även speciella arkeologiska föremål och Ålands första flagga från 1954.

Utställningen har öppet från klockan 10 till 20 och klockan 18.30 håller vice lantråd Britt Lundberg (C) ett hälsningstal.

Författaren Carina Karlsson spelar tillsammans med filmaren Per-Ove Högnäs just nu in en dokumentär kortfilm.
– Det blir en slags grundläggande historielektion om de åländska trolldomsprocesserna, säger Carina Karlsson.

Inkommande lördag är det åter dags för evenemanget Poetry slam. 

– Man kan ha med sig dikter eller skriva dem på plats, säger Carina Karlsson från Ålands litteraturförening. 

Åsa Lind är tillsammans med Emma Virke nominerad till årets Augustpris med boken ”Kom dagen, kom natten”. Boken är nominerad i kategorin barn- och ungdomsböcker.

En mindre saklig och mer knasig revy. Det levererar teaterföreningen Kompani Nord och Cirkus Siddubarra i föreställningen ”I väntan på cirkusen”.
– Vi har improviserat väldigt mycket, säger regissör Arn-Henrik Blomqvist.

Som chef för Ålands sjöfartsmuseum har Hanna Hagmark varit med och förverkligat både den stora museiutbyggnaden och Pommerndockan. Nu premieras hon för sin banbrytande forskning, som trots närmare 20 år på nacken fortfarande är ensam i sitt slag.

Husets ursprungliga värden stod i fokus när Dickie Rosén och Kjell Hedman renoverade Södragatan 18a. Nyligen belönades de med stadens Chiewitzpris för sin insats.
– Vi är båda intresserade av inredning och det underlättar förstås att vi också har samma smak, säger Dickie Rosén.

”Franz Liszt, kontrasternas man” är inte bara en biografi över den store pianisten och tonsättaren. Boken är också författaren Anders Gabriel Sundströms försvarstal för en musikalisk förebild som uppenbarligen betytt mycket för honom.

Att njuta av gryningsljuset i en båt på fjärden, redo att låta kameran fånga intryck och stämningar – det tillhör naturfotograf Gustav Franzéns högtidsstunder.

Uppropet för Finlands kulturbransch har hittills skrivits under av över 4.600 personer. På fredag överlämnar Therese Karlsson, som är en av initiativtagarna, namnlistorna till kulturminister Annika Saarikko (C).

Dickie Rosén och Kjell Hedman tilldelas hedersomnämnandet Chiewitz pris för sin renovering av Södragatan 18a.

Hanna Hagmark, Ålands sjöfartsmuseums chef och vd för stiftelsen bakom, tilldelas årets Glete-pris för sina insatser inom sjöhistorisk forskning.

Både folkliv och byggnadskultur från Åland delas i grupper på sociala medier som växer hela tiden. Ett viktigt sätt att föra vidare det åländska arvet tycker bland andra Oscar Johansson, administratör för Facebookgruppen ”Gamla hus på Åland”.
– Jag hoppas att trenden håller i sig.

Att skriva diktsamlingen ”Genom ett hål i väggen”, som tar avstamp i sexuellt våld i hemmet, blev en bearbetning av Gerd Karin Nordlunds egna barndomstrauman. Nu ger hon ut verket igen, 22 år senare.
– Det behövs när det är så många som far illa.