År 1908 föddes Elvi Andersson (senare gift Knahpe) på gården Östra Hinders, oftast kallad Östras, i Önningeby, Jomala. Hon var det enda barnet i familjen, som också bestod av föräldrarna Elin och Theodor samt morföräldrarna Ida och Karl.
Det är just från barnet Elvis perspektiv som författaren och etnologen Kjell Ekström i sin nya bok berättar om hur det var på bondgården under första världskriget. Kjell Ekström, som själv växte upp i Önningeby började redan som tonåring gå över till grannen Elvi och hennes make Olof Knahpe, och lyssna på – men även dokumentera – Elvis berättelser från förr.
– Jag har bandutskrifterna kvar, men mycket i boken är också sånt som jag minns.
Muntlig tradition
Elvi hade bland annat mycket att berätta om vad som hände under första världskriget, då hundratals ryska soldater kom till byn, och det är också just på denna tid som fokus i boken ligger.
Kjell Ekström redogör för hur Ryssland, för att skydda sig mot den ryska flottan, började befästa Åland 1916. Som mest fanns 4.000 ryska soldater på ön, och de inkvarterades främst i olika byar i Finström, Jomala och Hammarland. Elvis familj inhyste en officersfamilj i sin bostad och en militärläkare i lillstugan. Granngårdarna tvingades ta emot fler soldater än så, där byggdes hög- och lågsängar i salarna för att alla skulle rymmas.
Elvis familj kom att få ett nära förhållande till officersfamiljen på gården, och hon blev god vän med barnen Panja och Kola. På omslagsbilden syns Elvi tillsammans med en grupp ryska soldater och officersfamiljen vid Lemströms kanal.
– Tänk att föräldrarna vågade skicka sitt enda barn med idel ryska soldater till kanalen. Det visar på en enorm tillit. Men jag tror inte att Elvi hade fått följa med om inte kaptensfamiljen hade varit där.
Detaljrik historia
Fotografierna i boken är till största del hämtade från Elvi och Olof Knahpes bildsamling, som arvingarna har överlåtit till Önningebymuseet.
– Det finns flera hundra bilder, berättar Kjell Ekström.
En av bilderna han valt ut till boken visar Elvis föräldrars bröllopsdag. En stor församling står samlade på gården. I bakgrunden skymtar den pyntade trappan och en av gästerna håller i en fiol. Kjell Ekström skriver om maten och drycken, och om dansen som pågick hela natten. På det sättet ger han en bild av hur ett bröllopfirande kunde se ut vid den här tiden.
– Det är en yrkesskada, jag är ju etnolog och märker att kunskapen om gammalt liv är bristfällig i dag. Förhoppningsvis har boken en liten pedagogisk funktion också, säger han.
Fakta och fiktion
Kjell Ekström understryker att han inte gör anspråk på att ge en exakt historisk skildring. Även om alla personer i boken har funnits på riktigt, och även om det mesta i boken har starka rötter i verkligheten, så har han ibland saknat uppgifter och då fyllt på med fiktion. I slutet av boken redogör han för vilka delar det handlar om.
– Jag hade till exempel bara namnen på de ryska officersbarnen, så soldaterna har jag namngivit.
Kjell Ekström har tidigare bland annat skrivit böckerna ”Alarik och konstnärerna i Önningeby”, ”Siri från Signilskär” och ”Siri flyttar till Mariehamn”. Också de är skrivna ur barnets perspektiv.
– När jag skrev de första böckerna trodde jag att främst barn skulle läsa dem, men det visade sig att också vuxna uppskattade dem och jag har berättat om dem på äldreboenden. Jag hoppas att också den här boken ska läsas över generationsgränserna.
”Elvi och de ryska soldaterna” är 67 sidor lång och ges ut på Kjell Ekströms eget förlag Finos.