Det är med stort intresse jag läser om tankarna på att förändra Högskolan på Åland. När den första lagen om Ålands högskola stiftades var jag kritisk till högskolan i flera avseenden. Liksom då diskuteras mest organisationsformen och finansieringen av högskolans verksamhet. Innehållet i verksamheten och hur den ska styras är däremot fortfarande vagt formulerade. Att verksamheten behöver förnyas står klart sedan länge.
Däremot undrar jag om fokus är riktigt rätt.
I en artikel i Tidningen Åland den 4 april understryker utbildningsminister Tony Asumaa att bolagsformen ska ge högskolan större autonomi vilket skulle medföra att högskolan snabbare kan anpassa sig till samhällsförändringar och näringslivets behov.
I bolagsstyrelsen skulle autonomin säkras genom att politiker inte skulle få sitta i styrelsen. Däremot efterlyser Asumaa tydligare ägarstyrning. Av vem kan man fråga?
Ambitionerna är säkert goda men strukturen verkar inte glasklar. Universitetens autonomi går tillbaka flera hundra år i tiden. Modellen finns i Humboldtuniversitetet i Berlin. Dess grundare Wilhelm von Humboldt ville frigöra forskningen och utbildningen från kyrkans dominans och styrning. Humboldt menade att universiteten skulle garantera akademisk frihet och att undervisning och forskning skulle praktiseras av samma personer. Med akademisk frihet menade han frihet från kyrklig eller senare statlig inblandning både när det gäller forskningens syfte och innehåll men också att en forskare ska ha frihet att undervisa om det hen vill.
Det humboldtska idealet har starkt påverkat de finländska universiteten. I och med nyliberalismens framfart i våra samhällen sedan 1980-talet har den akademiska friheten ifrågasatts. I stället har krav rests att den akademiska forskningen och utbildningen ska vara till nytta särskilt för näringslivet. Risken med en sådan utveckling är att humanistiska ämnen får stryka på foten.
Ålands högskolas autonomi hotas inte av enskilda politiker. Att ersätta politiker med näringslivsrepresentanter är inte ett sätt att garantera högskolans autonomi. Frågan är betydligt mera komplicerad än så. För att få en vettig diskussion om Ålands högskola borde man fästa större vikt vid innehållet i verksamheten och hur man kan rekrytera tillräckliga resurser för att garantera den vetenskapliga nivån och den akademiska friheten.
Om Ålands högskola till sitt innehåll i första hand ska utbilda personer som ska jobba inom sjöfarten borde man överväga att kalla den yrkeshögskola med uttryckligt syfte att producera innovationer för det lokala näringslivet. Den ambitionen är kanske mera realistisk med tanke på Ålands förutsättningar och behov. En högskola är något mera krävande och troligen en för stor munsbit för vårt lilla samhälle att svälja.
Barbro Sundback (S)
Ålandstidningen