Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden gynnat två fastighetsägare gällande ändring i stadsplanerna för stadsdelen Sveden. Detta för att nämnden beslutat, avvikande från stadsarkitektens förslag, att stadsplanen för dessa fastigheter ska vara oförändrad. Det vill säga fastighetsägarna får varken mer eller mindre byggnadsrätt eller utökade byggnadsytor.

Det borde vara naturligt att såväl tjänstemän som beslutande politiker har en öppen muntlig dialog med de som berörs av olika ärenden. Detta skulle föranleda att antalet anmärkningar och besvär sannolikt skulle minska. En utökad medborgardialog är något som borde eftersträvas, framom ensidigt ställda förslag. Att kompromissa och ha förståelse för att saker kan ses ur olika synvinklar är åtminstone min ledstjärna.

Intressant är att kritikerna inte riktar någon kritik mot stadsarkitekten och hela stadsutvecklingsnämnden för beslutet att även sju övriga fastigheter i Sveden får oförändrad stadsplan. Då benämns det inte som att dessa fastighetsägare undantas från nya regler och blir gynnade. Men där kom ju förslaget från stadsarkitekten och då behöver det uppenbarligen inte motiveras.

Nu är förslaget utställt vilket ger medborgarna möjlighet att återigen inkomma med anmärkning, sedan blir det sannolikt en ny beslutsrunda efter det.

För min del avser jag nog att även framledes föra en muntlig dialog med medborgarna i Mariehamn för att finna lösningar som kan omfattas av de som berörs.

Tom Forsbom

Ordförande i stadsutvecklingsnämnden

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

När svenska strejker kan räknas på en hand kan finska räknas i hundratal. Ständiga strejker är ett av svaren på varför den finska tillväxten stampar och ekonomin går kräftgång.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Fler insändare