Jag blev lite häpen över tidningen Ålands ledare i lördags.
Jag förstår att en vettig person som Jonas Bladh vill upprätta en distans mellan innehållet i Kaj Grüssners gästledare och tidningens linje i stort, men inte att min reaktion på den ses som ett sätt att försöka kväsa debatten.
Jag blev tvungen att läsa vad jag skrivit igen, och kunde bara konstatera att det är så jag tycker. Ledaren var en aggressiv och onyanserad text som bland annat beskrev socialdemokratisk politik som omoralisk. Trots att den var rätt extrem var den inte den första i sitt slag på sistone.
Jonas Bladh skriver att avsikten med gästledaren var att locka fram reaktioner och att den därför var bra. Jag reagerade–och det var inte bra. Är det personen eller åsikterna som är fel?
Jag kan förstå att min analys att tidningen Ålands ledarsida under Daniel Dahlén tagit ett betydande och ur mitt perspektiv oroande steg högerut kan kännas obekväm, men jag är ingalunda ensam om den åsikten. Det minskar inte mitt förtroende för de många duktiga journalister som jobbar på tidningen Åland, varav många är tidigare kollegor vars integritet jag inte hyser några tvivel kring.
Jag utgår från att det bland kommande gästskribenter finns en mångfald åsiktsinriktningar och ideologier, inte bara högerradikala sådana, och att det fortfarande är tillåtet att reagera på dem.
Nina Fellman (S)

Ålandstidningen