En varg har skjutits på Åland efter en utdragen och besvärlig jakt. Vargen hade rivit får, alltså åstadkommit lidande bland husdjur och ekonomiska förluster för bonden. Ändå säger näringsminister Camilla Gunell (S) att det var ett svårt beslut att bevilja fällningstillstånd.

Man frågar sig varför? Vargen är ju ett skadedjur, ett rovdjur som inte hör hemma i bebyggda trakter. Åland behöver lika litet som det övriga Finlanden enda varg.

Vargskötselplanen, detta befängda påhitt, ger visserligen arbete åt en stab av tjänstemän, som övervakar vargstammen, beviljar jakttillstånd och behandlar skadeersättningar. Men för husdjursuppfödare är vargens förekomst en sten på bördan och för gemene man är vargen ett livsfarligt hot; Bernt Nordman (Gröna) och andra vargvänner må nu hävda motsatsen så gott de kan.

Minister Li Andersson (V), som vill återinföra den obligatoriska historieundervisningen i gymnasiet, borde själv ta lärdom av historien beträffande vargfrågan och ta initiativ för att avskaffa vargens skyddsstatus. Vi borde vörda fädernas gärning, det att de gjorde Finland vargfritt, och därför genast tillåta fri vargjakt. Att låta vargen sprida sig såsom nu sker gör situationen värre med tiden. Vi bör minnas ordspråket att det är lättare att stämma i bäcken än i ån.

Jag hörde en gång en ålänning säga: ”På Åland tar vi bort vargarna efter hand”. Det låter klokt!

Jan-Erik Ingvall

Helsingfors

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

S-O Boman förundrar sig över varför Skatteförvaltningen skickar så många brev och fattar onödiga skattebeslut. Han ifrågasätter också de onödigt byråkratiska formuleringarna och bristen på användarvänlighet.

Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland.

Svar på Henrik Herlins ledare i Ålandstidningen den 6 juli:

Stadsfullmäktige fick i november 2019 slutrapporten för ombyggnaden av Ålandsvägen. Fullmäktige fick då veta att staden har fått en modern stadsgata inom budget och inom utsatt tid.

Den 10-12 augusti går ett träningsläger för 6-15-åriga barn och ungdomar av stapeln. Arrangören är om jag har förstått rätt IFFK och Åland United. Den som genomför detta ”Summer Camp 2020” är Annica Sjölund. Jag

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Fler insändare