Man blir dagligen, då man rör sig på stan, rent ut sagt förbannad på hur det ser ut i vår stad. Skulle vi ha sopsäck med oss kunde vi snabbt fylla den med plast och papper av olika slag, pizzakartonger, tomflaskor, läsk- och kaffemuggar, tetror, öl- och läskburkar, fimpar och snusprillor etcetera.

Vad har vi för ”kultur” här på holmen? I stället för att själv sätta sopor av nämnda slag dit de hör, slängs dessa – ut genom bilfönster eller bara kastas där man råkar befinna sig på gatan. Vad ger detta för bild av Åland, till exempel bland turister? Vi har själva som turister besökt ett stort antal städer i Europa och har blivit imponerade av hur städat, eller icke nedskräpat, det kan vara. Lilla Mariehamn utmärker sig tyvärr i fel ända på skalan…

Vi inser tyvärr att det inte går att helt stävja nedskräpningen, det är för många som inte helt enkelt bryr sig.

Men vad gör Mariehamns stad? Igen i jämförelse med många städer och orter ute i Europa – inte mycket! Tydligen har man i Mariehamn under de senaste åren minskat på personal med uppgift att hålla staden ren, kostnaden för renhållningen har säkert minskat rejält – men så syns det också.

I till exempel Spanien har vissa städer tagit i med krafttag och till och med infört bestraffning för nedskräpning, med gott resultat.

Detta tangerar stadens och beslutsfattarnas syn på bebyggelsen. I stället för att sätta krafter och krav på att hus sköts och underhålls, sätts resurser och ansträngningar på att detaljstyra var man får bygga eller hur man ska renovera. Gamla hus i all ära, men inte om de står och förfaller. Målning som flagar eller murken panel är ingen vacker syn och sådana hus finns det alltför många av. Men om någon driftig person vill ersätta gamla förfallna hus med nybygge, då ställs det nog krav.

Tillbaka till nedskräpningen. Nedskräpningen kring våra skolor i centrum är en bedrövlig syn. Tar skolornas ledning upp detta problem? Här finns allt detta som nämns i inledningen – i mängder, inte i soptunnorna utan kring dem.

Mariehamn skulle vara en mycket trevligare stad för turisterna att besöka och för oss alla boende om staden skulle vara välskött.

”Stadsbor”

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Fler insändare