Under mina snart åtta år i Europaparlamentet har jag skrivit hundratals spalter – om skarven, om Britanniens förhandlingar, om skog, om biodiversitet, om skatteflykt och om krångliga förhandlingar mellan politiska partier på hela spektret och med nationella (och nationalistiska) glasögon. Men jag tror att jag aldrig har skrivit om våren.
Det kan i och för sig bero på en så enkel omständighet som att en Europaparlamentariker nästan aldrig hinner ut för att njuta av våren. Och upplever man till äventyrs våren är det en alldeles annorlunda vår än vår nordliga.
I Strasbourg är det körsbärsträden som blommar utanför parlamentsbyggnaden. I Bryssel är det magnoliorna och den första ostcrepen på Flagey-torget. Det är alltså i normala fall en tid när snön ännu ligger kvar hemma i Finland.
Men coronaviruset har alltså förändrat våra liv – på många olika sätt. För min del har det inneburit, att jag efter en arbetsvecka i Bryssel kom ut till skärgården för att fira min karantän med att jobba med solpaneler och stentunga ackumulatorer. Efter år av skrivbordsarbete gör det riktigt gott, men det gör dessutom ont på kvällen när jag lägger mig.
Men allting har en annan sida. När jag på måndagen körde in i Hemviken på Tunhamn och det var lä för den kalla västliga vinden föreföll det som om alla fåglar också hade lagt sig på läsida av Västerön. De sjöng för fulla näbbar och jag blev fullständigt tagen. Och där fanns näktergalen. Jag tror att jag måste stiga upp mitt i natten bara för att kolla att den håller sin ton och sitt ord – och sitt namn – nattens sångare.
Vansinnigt vackert och stämningsfyllt.
På nordsidan kan det vara dåligt både med fågelsång och fågelmat. I går såg jag hur en svala – bokstavligen – vände om eftersom det i den snåla blåsten säkert inte fanns någonting att fånga i flykten. Men det är inte enbart fåglarnas sång våren i ytterskären handlar om. Trädens lövsprickning är två, tre veckor senare än på fastlandet och just nu är det som underbarast.
Unga björkar står som ljust gulgröna facklor i solljuset. Alen har småsmå, lite mörkare blad. På marken ligger massor av fjolårets alkottar. En del av dem kommer jag – dessvärre – att ha i nätet (som jag inte lägger ut nu eftersom det bara kommer hornsimpor). Alkottar och hornsimpor i samma vårnät ger full sysselsättning, men just nu behöver jag det inte.
Det är bara asken som ännu envisas med att inte låta bladen slå ut, men heliga träd har sina egna vårfasoner.
Nils Torvalds, EU-parlamentariker

Ålandstidningen