De libertarianska ledarna fortsätter på Ålandstidningens ledarsida. Kaj Grüssner företräder samma ifrågasättande av välfärdstaten som tidigare Daniel Dahlén (6 maj) och Henrik Herlin (8 maj). 
Den ideologiska grunden är något som kallas libertarianism där man vill minska statens roll och minimera skatterna. En känd företrädare är Milton Friedman. I dess mer extrema former finner vi anarkokapitalismen där Grüssner delat länkar med Stefan Molyneux (googla och häpna!) som anses vara alt-rightrörelsens största Youtubestjärna.
Enkelt kan man sammanfatta synsättet med att skatter är stöld och statens roll bör minimeras. Dahlén vill sätta ”stopp för mer offentligt finansierade lösningar” och ”hela den offentliga apparaten kommer att behöva skäras ner”.  
Grüssner hävdar att ”den enkla sanningen är att vi inte har råd med den välfärdsstat vi har i dag”. Att fortsätta bygga välfärden är ”både omoraliskt och oetiskt”. ”Det går ut på att konsumera i nuet och lämna räkningen till kommande generationer”.
Man kamouflerar denna ideologiska kamp mot välfärdstaten med hänvisning till en oacceptabel statsskuld för att ge sken av ekonomisk ansvarskänsla.
Att tala om statsskulden utan att nämna det offentligas tillgångar och investeringar är trams. Alla tre herrar har sannolikt samtliga kört på offentligt finansierade vägar, anlitat den offentligt sjukvården och gått i en offentligt  finansierad skola/ högskola. Många av oss har lån som vida överstiger familjens ”BNP” investerade i våra bostäder eller i miljövänlig bergvärme. Talar man om skulder bör man tala om tillgångar och investeringar. God folkhälsa och god utbildning är en mycket god framtidsinvestering.
Grüssner anser att Finlands klimatpåverkan inte behöver diskuteras ”som om det spelade den minsta roll vad finländare gör eller inte”. Detta på tal om vilken värld vi lämnar till kommande generationer. Är klimatkrisen en myt? Är biodiversitetskrisen med en ofattbar artdöd struntprat?
Det är nog mer ideologisk nit än ekonomisk ansvarskänsla som ligger bakom dessa ledare. Och det är också märkligt att dessa tre ideologiska musketörer inte alls synes bekymra sig över att den privata skulden i  BNP-procent är mångdubbelt större än den offentliga skulden? 
Vad man vill ta bort ur välfärdstaten? Skolan, åldringsvården, daghem eller sjukvården? Eller kanske privatisera våra farleder och vägar (Anne Berners förslag)? I en debatt på Facebook hävdade Grüssner ”generellt sett är jag för allting som minskar stöld, vilket beskattning till syvende och sist är”. Som vi vet undanhålls tusentals miljarder i skatt genom skatteplanering och skatteparadis. Små och mellanstora företag sköter sig men de stora multinationella bolagen betalar den skatt de vill och som de tycker att är medialt klädsamt. Gynnar detta en rättvis konkurrens?
Jag tycker att samtliga tre ledarskribenter är skyldiga att vara konkreta. Vad vill ni lägga ner i den offentliga sektorn? Vi kan även konstatera att landskapet Åland inte har någon som helst ”statsskuld”. ( Frankrike 96 procent,  Tyskland 66 procent, Finland 64 procent men Ryssland 12 procent, Bulgarien 29 procent i BNP-procent)
Gå in på Facebook och se vilka politiker som delar Grüssners syn på vår välfärd och lägg detta på minnet inför höstens val. 
Visst har vi ett ansvar för våra offentliga tillgångar och Grüssner delar kanske min åsikt i det vansinniga att lägga tiotals miljoner på Gripöbron och att bygga ännu en konstgräsplan på Åland?
Mogens Lindén
Läkare i offentlig sjukvård
 
Vd och chefredaktör Daniel Dahlén svarar:
Ålandstidningen har varje sommar en rad olika gästledarskribenter som helt själva väljer vilket ämne de vill behandla i sina ledare. Gästskribenternas åsikter är deras egna vilket även framgår tydligt och klart för den som, tillskillnad från minister Fellman, läser hela ledarsidan.
Dessa gästskribenter kommer från olika delar av samhället och har olika åsikter. I sommar kommer flera av dem till och med att tala emot varandra. Åsikterna skiljer väsentligt mellan dem. Det är just det som är det fina med demokrati och det fina med att lyfta fram gästskribenter.
Ålandstidningen uppmuntrar till debatt och vill genom det lyfta fram olika åsikter i samhället och visa på bredden i det åländska samhället. Att dra slutsatsen att det skulle vara tidningens åsikter är att göra det enkelt för sig, inte ta till sig budskapet och samtidigt undvika fakta. Åsikterna är helt och hållet skribentens egna.
Mogens Lindén lyfter vidare samma ledare i sin insändare men inkluderar även tidigare ledare i Ålandstidningen.Gästskribenten Kaj Grüssner får besvara eventuella frågor gällande sin text, då det är gästskribentens egna åsikter som framförs. Däremot kan det konstateras att när det gäller Lindéns tyckanden gällande ledaren den 6 maj gör Mogens Lindén en klassisk retorisk manöver och rycker valda delar ur ledaren för att lyfta fram sin egen åsikt. Bara för att förvirra och skapa skiljelinjer som gynnar hans egna politiska linje. Det står nämligen klart och tydligt i ledaren från den 6 maj att vi alla har ett ansvar utifrån var och ens förmåga. Att vi alla bidrar på vårt sätt borde även omfattas av Lindén men det väljer han att bortse från. Tråkigt då det inte gynnar debatten utan bara skapar en vi mot dem-diskussion.

Ålandstidningen