Foto:

Vad händer med tunneln?

Regeringsförhandlingarna är i full gång. De mest tunnelvänliga partierna ska försöka snickra ihop ett handlingsprogram som alla tycker dom kan leva med. En självklar ”action point” blir förstås då att gå vidare med tunneln. Väl?
Det är vad jag hoppas på nu: Att de som argumenterade stort och klokt för en fast förbindelse till Föglö, och som fick väljarnas förtroende delvis tack vare det, inte tappar fokus och börjar darra på manschetterna när det nu är dags.

Regeringsförhandlingarna är i full gång. De mest tunnelvänliga partierna ska försöka snickra ihop ett handlingsprogram som alla tycker dom kan leva med. En självklar ”action point” blir förstås då att gå vidare med tunneln. Väl?
Det är vad jag hoppas på nu: Att de som argumenterade stort och klokt för en fast förbindelse till Föglö, och som fick väljarnas förtroende delvis tack vare det, inte tappar fokus och börjar darra på manschetterna när det nu är dags.
Därför: Inled det förberedande steget till en partneringupphandling för en fast förbindelse mellan Svinö och Degerby! Det är enkelt, och det är riskfritt. Så här funkar det:
Det första steget i en partneringupphandling blir att sätta upp mål för ett tunnelprojekt. Exempelvis hur tillgänglig, hur säker, hur dyr att bygga, hur dyr att driva och hur dyr att finansiera den bör och får vara. Man bestämmer även om man själv vill sköta drift och underhåll, eller om man ska låta byggaren sköta även det. Mycket arbete är redan gjort, vilket gör processen snabbare och enklare.
Det här tas fram av en liten arbetsgrupp, som ska inkludera en expert på partneringupphandlingar, användarrepresentanter och representanter för myndighet. Denna grupp tar även fram ett förfrågningsunderlag för att kunna upphandla en entreprenör för bygget. Det funkar nämligen så i partnering, eller ”samverkansupphandling” som det heter på fackspråk.
Man upphandlar bästa möjliga byggare först, vilket visat sig väldigt framgångsrikt. Processen ska genomsyras av transparens och målmedvetenhet.
Detta första steg kostar några tiotal tusen. En så pass låg summa att det kan direktupphandlas av LR på dagen.
Nu har vi gläntat på dörren in till ett tunnelprojekt, utan att ha satt några stora pengar eller någon stor politisk prestige i potten. Riskfritt, som utlovat, och vi börjar redan ha ett gediget beslutsunderlag. Vallöftena kan nu börja infrias utan några större åthävor.
Hur går man sen vidare? Ja, det är inte heller förenat med någon nämnvärd risk: Man utvärderar jobbet så här långt, och ser om gruppen lyckats sätta ett antal mål som alla kan omfatta. Är svaret ”ja”, så går vi till nästa steg:
Lagtinget briefas om de mål som satts upp, och tar på basen av dem ett beslut om att inleda en partneringupphandling med syfte att förverkliga tunneln.
Detta beslut tas på ett villkor: Om inte de mål som är satta uppnås, till exempel hur mycket projektet maximalt får kosta, då avbryts upphandlingen automatiskt vid en given tidpunkt. På det här sättet slipper vi hamna in på stickspår av osäkerhet, gissningar och skräckscenarion!
Skulle man vid denna definierade tidpunkt konstatera att projektet kommer att nå målen, då går projektet direkt vidare, och då byggs tunneln och vi kan då äntligen skapa en reformerad skärgårdstrafik som är bättre, billigare och mer framtidssäker.
Så nära, eller långt borta är alltså tunneln just nu. Det här är den väg jag vill att vår blivande regering ska ta, för ni måste ju hålla med om att förefaller vara den klokaste vägen? En där möjligheten finns att visa på stor integritet och handlingskraft för en nytillträdd regering.
Hasse Holmström

Ålandstidningen

Hittat fel i texten? Skriv till oss