Annika Sjölund (HI) och Mats Perämaa (Lib), båda kända åländska profiler med skärgårdsbakgrund har i livligt kommenterade inlägg på Facebook uttryckt sina farhågor med riskerna vid en olycka i den aktuella Föglötunneln.

Som skärgårdsföretagare har jag sett vad bättre kommunikationer innebär i min hemkommun, Vårdö. Därför tror jag starkt på en tunnel till Föglö. Inte minst då tunneln kan genomföras till en lägre kostnad än dagens trafik!

Förbättrade kommunikationer skapar ny framtidstro, inte bara till Föglö men också övriga södra skärgården. Även för norra skärgården. Vi får ett gott exempel på hur trafiken radikalt kan förbättras och samtidigt spara pengar!

Det är därför jag blir ledsen över att ni väljer att lyfta skräckscenarion från exempel på hemska olyckor och ignorera den information som FS-links med flera förser er med. Jag upplever målsättningen med era negationer är att stoppa tunneln men jag har kanske fel. Kanske det ändå är så att ni känner en viss skräck att färdas i en tunnel, under både berg och hav, en känsla av klaustrofobi.

Tanken på att en tankbil exploderar eller en elbil fattar eld och sprider sina gaser i en begränsad tunnelhålighet kan onekligen upplevas skrämmande. Därför har jag har förståelse för frågor som rör säkerheten.

Min bild av Föglötunneln är följande. Till skillnad från en vägtunnel i en tätort är trafiken mycket, mycket glesare, även med en fördubblad trafik och befolkning. Det betyder att en enkelrörstunnel kan bli nog så säker som en dubbelrörstunnel med tillhörande utrymningstunnel i en tätort.

I tätorter behövs utrymningstunnel helt enkelt för att alla körfält kan bli ”låsta” vid en större olycka. Det är mer regel än undantag med köbildning vid rusningstrafik, ofta i alla filer. Då behövs en utrymningstunnel med tanke på den risk rökgaser medför där trafiken står stilla.

I en glesbygdstunnel är risken minst sagt minimal att ett dylikt scenario skulle uppstå. Även vid livligt trafikerade tidpunkter som midsommarafton och andra större helger är det svårt att se mer än 30-40 bilar i vardera riktning samtidigt i tunneln.

Det betyder att vid en eventuell olycka kan, för det första, andra trafikanter snabbt informeras och stoppas vid tunnelmynningarna, för det andra, de bilar som finns i tunneln vända om, helt enkelt för att filen i motsatt körriktning inte är blockerad.

En långtradare kan måhända inte förutsättas vända men vi kan ändå utgå från att ett långt fordon kan backas några hundra meter från en eventuell olycksplats.

Gällande släckning av en eventuell brand kan man givetvis installera ett avancerat och automatiserat brandsläckningssystem. Frågan är om det är värt pengarna? Månne det inte ska räcka med pulversläckare utplacerade med jämna mellanrum och ett antal brandposter?

Varför skulle det vara tillräckligt? Åter igen, därför att detta är en glesbygdstunnel utan köbildning där det är enkelt att vända om och köra bort från olycksplatsen, bort från eventuella hotande rökgaser.

Summa summarum: den tänkta tunneln till Föglö har en stor potential att vända både Föglös och hela skärgårdens utveckling i postiv riktning. Därför är det olyckligt att måla upp skräckscenarion och kräva utrymningstunnlar och avancerade släckningssystem då de blir orimligt dyra i förhållande till riskerna och då de i praktiken ändå inte behövs.

I varje investering finns risker och möjligheter. Sällan har jag sett ett projekt där möjligheterna så vida överstiger riskerna som i detta fall!

Mikael Lundell

skärgårdsföretagare, Vårdö

Här kommer några reflektioner som undertecknad upplevt under senare tid.

När man läser infranämndens beslut samt stadsdirektörens uttalanden gällande asfalthanteringen från Ålandsvägens ombyggnad, kan man konstatera följande:

Jag fattar ingenting? Eller så gör jag det!

Hur är det möjligt att man kan ha en ”Torgfest” men inte Rockoff? Är inte detta samma sak?

Med tanke på att Viking Line marknadsför sig med coronacertifiering är jag chockad över avsaknaden av åtgärder för att minimera ofrivilliga närkontakter under mina egna resor till och från Åbo senaste veckor, nu när passagerarantalen tilltagit.

Finska regeringen, landskapsregeringen och landskapsläkaren har tidigt insett allvaret med corona och tagit ett fast grepp om pandemin. Gränser har stängts och begränsningar har införts för allmänheten.

Tack Hanna för svaret på min insändare fast att det, som du skrev inte är en inbjudan till debatt. Låt mig ändå komma med några synpunkter.

Det brukar sägas att det är som mörkast innan det ljusnar. I våras var det onekligen mörkt för åländsk sjöfart.

För många av oss har den senaste tidens påtvingade isolering inneburit en exceptionell omständighet. Men för andra hör social isolering och ensamhet till vardagen. Närmare bestämt en tiondel av Finlands befolkning upplever fortgående ensamhet.

Jag önskar att alla skulle ta sig tid att lyssna på Sommar i P1 den 9 juli då Eveline Jacobson som är intensivvårdssjuksköterska berättar om sin avdelning på Mälarsjukhuset i Eskilstuna så som den såg ut innan och under pandemin med covid-19.

En läsare ställer på insändarplats frågor om löparbanorna på WHA.

Jag tycker de flesta i Sverige är ganska usla på att hålla avstånd, men det är nog till och med värre här på Åland. Folk går ju omkring precis som vanligt och ställer sig precis bakom en i kön.

Redaktör Jonas Bladh ställer en relevant fråga om vem som egentligen bestämmer i Mariehamn med anledning av infrastrukturnämndens beslut att anslå 300.000 euro för att finansiera transport av tjärasfalt till behörig destruktionsanläggning.

Våra politiker har bestämt att WHA efter ombyggnaden ska ha två löparbanor. Nu är ombyggnaden klar och löparbanorna övermålade. Vet någon politiker eller tjänsteman vad som hänt? Tacksam för svar.

”Friidrottare”

Fler insändare