Annika Sjölund (HI) och Mats Perämaa (Lib), båda kända åländska profiler med skärgårdsbakgrund har i livligt kommenterade inlägg på Facebook uttryckt sina farhågor med riskerna vid en olycka i den aktuella Föglötunneln.

Som skärgårdsföretagare har jag sett vad bättre kommunikationer innebär i min hemkommun, Vårdö. Därför tror jag starkt på en tunnel till Föglö. Inte minst då tunneln kan genomföras till en lägre kostnad än dagens trafik!

Förbättrade kommunikationer skapar ny framtidstro, inte bara till Föglö men också övriga södra skärgården. Även för norra skärgården. Vi får ett gott exempel på hur trafiken radikalt kan förbättras och samtidigt spara pengar!

Det är därför jag blir ledsen över att ni väljer att lyfta skräckscenarion från exempel på hemska olyckor och ignorera den information som FS-links med flera förser er med. Jag upplever målsättningen med era negationer är att stoppa tunneln men jag har kanske fel. Kanske det ändå är så att ni känner en viss skräck att färdas i en tunnel, under både berg och hav, en känsla av klaustrofobi.

Tanken på att en tankbil exploderar eller en elbil fattar eld och sprider sina gaser i en begränsad tunnelhålighet kan onekligen upplevas skrämmande. Därför har jag har förståelse för frågor som rör säkerheten.

Min bild av Föglötunneln är följande. Till skillnad från en vägtunnel i en tätort är trafiken mycket, mycket glesare, även med en fördubblad trafik och befolkning. Det betyder att en enkelrörstunnel kan bli nog så säker som en dubbelrörstunnel med tillhörande utrymningstunnel i en tätort.

I tätorter behövs utrymningstunnel helt enkelt för att alla körfält kan bli ”låsta” vid en större olycka. Det är mer regel än undantag med köbildning vid rusningstrafik, ofta i alla filer. Då behövs en utrymningstunnel med tanke på den risk rökgaser medför där trafiken står stilla.

I en glesbygdstunnel är risken minst sagt minimal att ett dylikt scenario skulle uppstå. Även vid livligt trafikerade tidpunkter som midsommarafton och andra större helger är det svårt att se mer än 30-40 bilar i vardera riktning samtidigt i tunneln.

Det betyder att vid en eventuell olycka kan, för det första, andra trafikanter snabbt informeras och stoppas vid tunnelmynningarna, för det andra, de bilar som finns i tunneln vända om, helt enkelt för att filen i motsatt körriktning inte är blockerad.

En långtradare kan måhända inte förutsättas vända men vi kan ändå utgå från att ett långt fordon kan backas några hundra meter från en eventuell olycksplats.

Gällande släckning av en eventuell brand kan man givetvis installera ett avancerat och automatiserat brandsläckningssystem. Frågan är om det är värt pengarna? Månne det inte ska räcka med pulversläckare utplacerade med jämna mellanrum och ett antal brandposter?

Varför skulle det vara tillräckligt? Åter igen, därför att detta är en glesbygdstunnel utan köbildning där det är enkelt att vända om och köra bort från olycksplatsen, bort från eventuella hotande rökgaser.

Summa summarum: den tänkta tunneln till Föglö har en stor potential att vända både Föglös och hela skärgårdens utveckling i postiv riktning. Därför är det olyckligt att måla upp skräckscenarion och kräva utrymningstunnlar och avancerade släckningssystem då de blir orimligt dyra i förhållande till riskerna och då de i praktiken ändå inte behövs.

I varje investering finns risker och möjligheter. Sällan har jag sett ett projekt där möjligheterna så vida överstiger riskerna som i detta fall!

Mikael Lundell

skärgårdsföretagare, Vårdö

Med spänning kastade jag mig över det nya regeringsprogrammet för att läsa om den nya regeringens planer för äldreomsorgen.

Angående regeringens eventuella kostnader för avbryta kortrutten/tunnel till Föglö. Här är mina svar på frågorna.

• Vad kommer skadestånden bli på avbruten upphandling av kortrutten?

Sent ska en syndare vakna.

I den ursprungliga insändaren från S-lagtingsgruppen kritiserades Obunden samling och dess partiledare för att man tillåtit att jag fick ställa upp som kandidat i lagtingsvalet trots att jag av Åbo hovrätt hade dömts till ett villkorligt fängelsst

Då Alexander Kerenskijs provisoriska ryska regering störtades 7 november 1917 i vad som senare kom med sovjetisk terminologi att kallas ”oktoberrevolutionen” blev följden en skarp tudelning av det politiska fältet i Finland.

I början av mars 2019 fick styrelseledamoten Birgitta Johansson, ledamot av stadsstyrelsen, i uppdrag att boka ett presentationstillfälle inför stadsstyrelsen där utvärderingar, erfarenheter och arbetssätt skulle presenteras.

Att gå till personangrepp brukar betyda att argumenten tryter. Det är helt uppenbart när det gäller Marcus Måtars osakliga reaktion på den socialdemokratiska lagtingsgruppens insändare.

Nu är det adventstid, och vi väntar på julen, att ljuset ska återvända, att solen ska skingra alla mörka moln som döljer vår himmel, både utomhus och inombords.

Det är kanske denna tid på året, som det kan vara på sin plats att tala om flyktingpolitiken och flyktinghjälp. Den är en sak, som Åländsk demokrati har engagerat sig i.

Klarlägganden gällande Enerexit Ab:s tidigare styrelses beslut och de goda samarbetsförhållandena med stadsledningen (Tage Silander, Barbara Heinonen och Emma Dahlén) där fyra till antalet konstruktiva möten hölls med fullständig öppenhet.

Nej, det var ingen anonym ”kortfilm”, ”visad på Sjöfartsmuseet”, som så inspirerade kompositören Maria Grönlund att hon skapade konceptalbumet ”Songs of a sad sailor”, anmäld av Zeb Holmberg i Ålandstidningen den 4 december.

Det enda parti som veterligen ställt upp någon som dömts till ovillkorligt straff är Socialdemokraterna. Hur kan man då kritisera Obunden samling och dess ledning för att jag som dömts till villkorligt straff tilläts ställa upp i val för partiet?

I Ålands lagting sitter en lagtingsledamot, Marcus Måtar (Ob), med en nyligen fastslagen villkorlig fängelsedom för grovt ocker.

Fler insändare