Lite bakgrundsinformation. Två av infastrukturnämndens medlemmar, Sune Axelsson och Böge Holmberg, hade följt ombyggnaden av Ålandsvägen efter bästa förmåga på mångahanda sätt och kunde med stor säkerhet konstatera att allt inte stod rätt till och har allt sedan dess försökt få någon rätsida på de synbarligen grova avvikelserna. På infranämndens möten försökte de ta upp sina iakttagelser, men avklubbades konsekvent av ordföranden och nämnden.

Inför infrastrukturnämnden, stadsstyrelsen och fullmäktige har ledande politiker och tjänstemän, allt sedan ombyggnaden av Ålandsvägen påbörjades, hävdat att all blandasfalt förts till fastlandet för destruktion, samt att inte några oegentligheter ägt rum och att det därför inte fanns någon orsak till att tillsätta någon intern utredning.

En viktig pusselbit för att komma till rätta med vart den försvunna delen av Ålandsvägens blandasfalt på 2.500 ton tog vägen är nu på väg att klarna.

Stadsdirektören gav klara besked i en tidningsintervju den 10 juli hur miljöstaden Mariehamn tog hand om blandasfalten, på ett synnerligen iögonfallande sätt, som till en tredjedel bestod av den miljöfarliga tjärasfalten. Stadsdirektören bekräftar också att dumpning och nedgrävning ägde rum på ett privat markområde i Ödanböle, Jomala.

Stadsdirektören påstår också att platsen i Ödanböle var en av myndighet godkänd plats för mellanlagring av asfalt. Platsen i Ödanböle är inte och har aldrig varit godkänd av ÅMHM som mellanlagringsplats för asfalt.

Stadsdirektörens svar i samma tidning ger också den intressanta informationen, att stadsdirektören och den övriga ledningen från politiskt och tjänstemannahåll var fullt medvetna om hanteringen av blandasfalten och på så vis godkände dumpningen och nedgrävningen av blandasfalten på skogsområdet i Ödanböle. Men varför man bestämde sig för att göra sig av med tjärasfalten på beskrivet sätt är höljt i dunkel, man kan bara spekulera om varför.

De ledande personerna var politiker som innehade posterna som infrastrukturnämndens ordförande (Jessy Eckerman) och stadsstyrelsens ordförande (Tage Silander) och från tjänstemannasidan infrastrukturdirektören (Kai Söderlund) och stadsdirektören (Barbara Heinonen).

Ålandstidningens artikel den 10 juli bekräftar nu vad Sune och Böge hävdat, att en stor del av blandasfalten innehållande tjärasfalt på 2.500 ton saknades och inte förts till fastlandet för destruktion. Detta har nu fått sin lösning då stadsdirektören tog bladet ur munnen och berättade hur miljöstaden Mariehamn inte över huvud taget följt stadens miljöprogram, utan gemensamt beslöt att dumpa och gräva ner blandasfaltmassorna i skogen.

För att som markägare upplåta mark för sådant ändamål och med vetskapen om att man samtidigt tillåter att ett synbarligen grovt miljöbrott på markområdet får utföras, tar markägaren på sig en stor risk. Risken för att i framtiden ertappas kan bedömas som stor, med förmodligen dryga böter och sanering av området som följd. Det mest naturliga då är att hyran för området sättes på en sådan nivå att den gott och väl täcker risken. Även ett avtal borde ha upprättas mellan markägare och Mariehamns stad, där det tydligt framgår hyreskostnader och ansvarsfördelning utifall att.

Hur kan då denna finansiering möjligen se ut?

En möjlighet är att dessa medel skapades. Som ett exempel kan nämnas en faktura på cirka 60.000 euro som utbetalades för separering av tjärasfalt på Ålandsvägen etapp ett. Någon separering utfördes över huvud taget inte på Ålandsvägen etapp ett. Frågan är berättigad då det finns flera oklara regleringar utan motprestation.

Väntar på ett uttömmande besked från polisutredningen när den kommer.

Ralf Holmberg

Runa Lisa Jansson skriver i en insändare att skattemyndigheterna gör allt för många utredningar, skickar onödiga skattebeslut och som en följd av detta har behov av att öka personalen.

De allra flesta finländare och ålänningar tar coronaviruset på mycket stort allvar och följer alla rekommendationer mycket noga, vilket är en fantastiskt fin sak och styrka i vårt samhälle.

”Ansökte om utkomststöd – erbjöds tält och sovsäck” var rubriken i torsdagens Ålandstidning. ”Ålänningarna måste garanteras ett skyddsnät, ett nät som inte får vara håligt i vissa kommuner” skrev man i Nya Ålands ledare samma kväll.

Fyra miljoner av Sveriges besökare är finländare.

Det är alldeles klart att skattemyndigheterna hela tiden känner ett utökat behov av sysselsättning. Man skickar ut ett flertal skrivelser om olika beskattningsbeslut och verkningarna av dessa.

Tips till ÅCA: Gör som Ålands skogsindustrier och sänk priset på råvaran. Då blir det större vinst.

”Ekonom”

Bästa vandrare! I går då jag läste tidningen angående djurkadaver på en vandringsled på Vårdö, suckade jag lite och tänkte ännu en gång – nu får sig jägarna en känga, igen...

För en tid sedan kunde vi läsa om allt lägre nativitetstal i Finland och på Åland. Endast tre kommuner på Åland har ett födelseöverskott.

Röda korset Ålands distrikt önskar uttrycka sitt starka stöd för Erika Bomans gästledare i Ålandstidningen den 5 augusti. Åland behöver stärka sin kapacitet för psykiskt stöd och psykisk första hjälp på alla plan.

I sin krönika den 24 juli konstaterar biträdande professor i nationalekonomi Edvard Johansson: ”Även om det inte finns någon exakt gräns för när en stats skuldsättning blir för stor...” (i sig ett ganska märkligt konstaterande, med tanke på EU:s S

Visst, det finns statistik som visar att fler svarta skjuts av polisen i förhållande till folkmängden. Men det är så, att det är fattiga människor som mest råkar ut för polisens våld och skjutningar.

Jag vill bara berömma Röde orm för alla gratisresor och för den fina servicen.

Jag körde med bil i går (tisdag) från Storby och österut på huvudvägen mot Mariehamn. Till min fasa fick jag se att man har klippt bort alla vackra blommor längs huvudvägen och längs cykel- och gångvägen i Eckerö.

Fler insändare