Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

”Patologisk konsumtion har blivit så normaliserat att vi inte längre noterar den” inleder George Monbiot en artikel från 2012 i vilken han hänvisar till kortfilmen ”The Story of Stuff”.

Upphovsmakaren bakom filmen, Annie Leonard, omtalar att blott 1 procent av det vi köper använder vi längre än ett halvår.

Är det värt att vi spenderar våra pengar på gåvor som aldrig kommer att användas och som för användaren kanske sist och slutligen blir mer en börda än en lättnad?

Vi behöver tänka om som individer och inte lockas av erbjudanden på onödiga produkter som marknadsförs. Marknadsföringen kan formas om, det är vi som konsumenter som sätter standarden genom våra handlingar och konsumtionsmönster.

Så ställ er själva frågan, hade personen köpt detta själv? Är det verkligen för personens skull som man skänker gåvan om den ändå kunnat införskaffa den själv?

Du behöver inte alltid köpa en materiell sak för att stilla ditt konsumtionsbegär. En bättre present kan vara ett presentkort på något som mottagaren verkligen kommer att konsumera vare sig det är en tjänst, upplevelse, eller förbrukningsvaror i form av mat. Eller varför inte fynda på en second hand-butik, loppis eller på Facebookgruppen Ålands Köp & sälj.

Men tänk steget längre. Den dyrbaraste gåvan vi kan ge någon annan i dag, med fullspäckade scheman, kalendrar och mycket skärmtid både på jobb och privat, är ens tid. Tiden är en rättvis valuta. Den fördelas lika mellan alla människor både lokalt och globalt; ingen kan köpa mer tid.

Så tänk efter vad kan du ge till någon du bryr dig om som ingen annan kan ge. Tid med dig. Så skippa den onödiga konsumtionen i år och låt årets julklapp bli tid för dina nära och kära. Både naturen och vi människor vinner på det i slutändan.

Ålands Natur & Miljö

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

När svenska strejker kan räknas på en hand kan finska räknas i hundratal. Ständiga strejker är ett av svaren på varför den finska tillväxten stampar och ekonomin går kräftgång.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Fler insändare