I tisdagens Ålandstidningen (21 januari) kunde vi läsa hur en arbetsgrupp skulle tillsättas för att utreda hur en svensk lärarexamen ska kunna kompletteras för att motsvara behörighetskraven på Åland. Denna grupp ska titta närmare på behörighetskraven och klarlägga möjligheten att godkänna klasslärare för årskurserna 1-3 och 4-6.

När arbetsgruppen nu ska se över den svenska lärarutbildningen ber jag er att ordentligt fundera ett varv till kring vad specifikt en svenskt utbildad lärare saknar i jämförelse med en finskt utbildad lärare.

I Sverige krävs det fyra års heltidsstudier för att bli behörig lärare i tre årskurser. Den finska utbildningen är upplagd så att man efter fem års heltidsstudier är behörig som klasslärare i sex årskurser. Detta innebär att den svenska lärarutbildningen lägger mer tid och fler högskolepoäng per i slutändan behörig årskurs.

En svenskt utbildad lärare bör direkt bli behörig att undervisa i de årskurser man är utbildad till i Sverige, även på Åland (antingen årskurs 1-3 eller 4-6). Hoppas att detta är något som arbetsgruppen också kommer fram till då en svensk lärarutbildning i dagsläget missgynnas på Åland. En fyra års utbildad lärare i Sverige är tvungen att komplettera och bevisa sin kompetens för att få arbeta som klasslärare på Åland och få full lön för det.

Trots att Åland och Sverige använder sig av olika läroplaner kan inte det vara en befogad orsak till att en svenskt utbildad lärare missgynnas på Åland. Som lärare är man utbildad att läsa och tolka läroplaner för att skapa en undervisning utifrån det. Lita på oss, vi behöver ingen fortbildning eller något bevis på att vi klarar av att tolka Ålands läroplan, vi har redan flera års utbildning i läroplanstolkning.

Samtidigt får föräldrar undervisa sina barn genom hemundervisning på Åland. De barn som får hemundervisning på Åland ökar snabbt. Enligt SVT:s Aktuellt (22 januari) finns det i dag 67 barn som får hemundervisning på Åland.

Hemundervisning i all ära, men att föräldrar har rätt att ta ansvar över hela grundskoleutbildningen för ett barn, medan en legitimerad lärare utbildad i Sverige inte har det, känns skevt. Hur kan man på Åland anse att en person helt utan pedagogisk utbildning kan vara kapabel av att undervisa utifrån åländsk läroplan, medan en lärare med fyra års utbildning i Sverige inte är det? Är inte det märkligt?

Inom alla andra yrken uppmuntras ålänningar att utbilda sig, för att sedan återvända tillbaka till Åland. Men lärarstudenter som väljer Sverige framför Finland ska behöva bevisa sin kompetens i form av ett kompetensprov för att få komma tillbaka till Åland och utöva sitt yrke. Det känns både orättvist för oss berörda, samt otaktiskt och oförståndigt för Ålands del.

”Lärarstudent i Sverige”

Jag avser inte gå i polemik med Robert Horwood (18.2) om institutionen EU, då detta måttligt komplexa fenomen tycks befinna sig bortom hans perception, men det är svårt att låta karikatyren råda; när han lyfter pennan med EU i siktet är det inte f

Härom veckan kunde vi ta del av i media att en juniordomare i den åländska innebandyserien fick utstå hårda ord från en erfaren ledare efter slutsignal.

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. Sist ut är Malin Sandberg-Holmström, Brändö.

Gällande rekryteringen av förvaltningschef, har jag några frågor och tankar till regeringen:

Idéer av i dag är inte bara goda och dåliga utan de senare anses snarast sjukliga och förbud dryftas.

Med anledning av trenden att bildkonstnärer allt oftare underlåter att ge konstverken namn och i stället överlåter åt betraktaren att tolka vad tavlan betyder kan det vara intressant att få veta att man i Grönköping har dragit den yttersta konsekv

Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. I dag: Satu Numminen, Kumlinge 

Jag måste börja med att tacka Maria Sundberg, som ställer upp och står vid min sida fast jag inte vet vem du är. Det betyder massor för mig.

Nu har Maxingebussen en gratis vecka under sportlovet. Ett bra initiativ som stadsbussen borde ha följt upp. För nu kostar det två euro att åka ner till centrum från södra stan och två euro tillbaka efter utfärden.

Det som skrivs om jordförsäljning och bulvaner visar en syn på åländsk jord som förskräcker. Låt mig påminna om Nationernas förbunds uppmaning till Finlands regering 24 juni 1921:

Öppen fråga till minister Alfons Röblom och minister Annette Holmberg-Jansson.

Finlands kommunikationsministerium tillåter 5G på Åland, en ny elektronik som ej ännu vetenskapligt hälsotestats.

Det är intressant men alls inte oväntat att ta del av Ålands statistik- och utredningsbyrås (Åsub) bedömning av det ekonomisk läget i kommunerna och möjliga kriterier för åländska kriskommuner.

Efter de senaste dreven i media och lagtingsoppositionen mot två av Obunden samlings lagtingsledamöter kan konstateras att partiet fortfarande lever och har hälsan.

Fler insändare