Den 27 december var vi som vanligt på väg till Finland för att fira nyår i Korpo. På eftermiddagen drabbades jag av det som med ett mycket tydligt beskrivande namn kallas vinterkräksjukan.

Jag ringde till Viking Line och berättade att vi var tvungna att ställa in resan men att jag hoppades sjukan skulle gå över snabbt och bad om att få resa den 28 i stället. Till min förvåning gick det inte att föra över vår biljett, men överoptimistisk som jag var beställde och betalade jag en ny resa till den 28.

Följande dag stod det alldeles klart att någon resa inte var tänkbar. Jag fick igen ringa till Viking Line och fick veta att en resa måste avbokas 24 timmar innan resan; möjligen kunde man få fem procent av resans pris tillbaka. Vinterkräksjukan anmäler inte sin ankomst 24 timmar innan den slår till, den slår till utan att varsla!

Jag frågade om ett läkarintyg skulle hjälpa och fick ett jakande svar. Min man som är pensionerad läkare skrev ett intyg och jag skickade in det. Jag fick ett svar som sa att intyget inte dög eftersom det inte hade ”tjänsteställets uppgifter och logga”.

Förstår jag det rätt borde jag ha gått till ett överfullt väntrum på en vårdcentral för att få ett intyg på att min mycket enkelt diagnosticerade och mycket smittsamma sjukdom verkligen var vinterkräksjuka. Jag tror inte att jag skulle blivit populär i det väntrummet!

I över 50 år har jag åkt av och an med Viking Line, alltid reguljärt, ungefär tio resor om året. Jag har alltid varit mycket nöjd med bemötande och känt mig hemma på båtarna. Nu sitter jag med två betalda resor som jag inte kan använda. Jag har aldrig begärt pengarna tillbaka utan att få använda de resor jag betalt och på grund av akut sjukdom inte kunnat göra.

Tuva-Stina Lindén

Johanna Boijer-Svahnström, informationsdirektör på Viking Line, svarar: Vinterkräksjuka är en besvärlig åkomma och dessutom ytterst smittsam. Vi ber Tuva-Stina Lindén ringa upp avdelningschef Pia Nordberg på vår feedback-avdelning, telefon 018-27000, så reder vi upp det skedda.

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

S-O Boman förundrar sig över varför Skatteförvaltningen skickar så många brev och fattar onödiga skattebeslut. Han ifrågasätter också de onödigt byråkratiska formuleringarna och bristen på användarvänlighet.

Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland.

Svar på Henrik Herlins ledare i Ålandstidningen den 6 juli:

Stadsfullmäktige fick i november 2019 slutrapporten för ombyggnaden av Ålandsvägen. Fullmäktige fick då veta att staden har fått en modern stadsgata inom budget och inom utsatt tid.

Den 10-12 augusti går ett träningsläger för 6-15-åriga barn och ungdomar av stapeln. Arrangören är om jag har förstått rätt IFFK och Åland United. Den som genomför detta ”Summer Camp 2020” är Annica Sjölund. Jag

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Fler insändare