Foto:

En stor sommargåva

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö. Det är något speciellt med stenrösena och labyrinterna invid den urgamla kung Valdemars segelled, vraken från Flisöslaget för 300 år sedan, resterna på Skansbacka, kulturmiljön vid Enigheten, den speciella Gripönaturen och de vidunderliga historierna från internationella besök.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö. Det är något speciellt med stenrösena och labyrinterna invid den urgamla kung Valdemars segelled, vraken från Flisöslaget för 300 år sedan, resterna på Skansbacka, kulturmiljön vid Enigheten, den speciella Gripönaturen och de vidunderliga historierna från internationella besök.
Men det är inte som om ordet kulturarv har varit särskilt spännande för politiker att driva valkampanj på. Inte heller klibbalskärr, ålgräsängar, hassellundar eller havsstrandängar. I allt snabbare takt har naturen och kulturen snarare fått stå som hot för samhällsutvecklingen.
I ett samhälle där ekonomiska värden alltid får gå före andra, där kultur och natur ses som förbrukningsvaror är exploatering alltid en enkel lösning. Det är samma förhållningssätt som fört världen in i djupa hållbarhetskriser.
Att nya kvastar har behövt sopa rent är inte svårt att förstå. Den nya berättelsen får möjligheten att ta form. För dem som värnar skärgårdens kulturarv och änglamarker måste beslutet att förhindra exploatering av Gripö komma som en stor sommargåva.
Simon Holmström (HI)

Ålandstidningen

Hittat fel i texten? Skriv till oss