Dammet efter Europaparlamentsvalet har knappt hunnit lägga sig innan spelet kring vem som ska få vilket inflytande i EU under de kommande fem åren börjar. Just nu är nämligen alla kort uppe i luften och det gäller för länder, partier och enskilda politiker att hitta en väg till att säkra inflytande i de frågor som är viktigast för dem.
I Europaparlamentet handlar det mycket om vilka utskott de olika parlamentarikerna ska få. Det är i utskotten det absolut mesta av arbetet görs och för att ha bästa möjliga utsikter att kunna påverka i en fråga är det en stor fördel att sitta i rätt utskott.
Den här gången är det exempelvis ett stort tryck på miljöutskottet. Klimat- och miljöfrågorna tog stor plats i valrörelsen och därför är parlamentet nu fullt av politiker som är intresserade av att jobba med dessa frågor. Andra utskott som ofta är eftertraktade är ekonomi- och valutautskottet och utskottet för fri- och rättigheter.
Några utskott är populära bland vissa men ointressanta för andra. Fiskeriutskottet är till exempel högsta prioritet för politiker från kustregioner med stor fiskeindustri men ointressanta för politiker från Tjeckien eller andra länder mitt på kontinenten.
Förhandlingarna om platserna kommer att bli hårda och det gäller verkligen att visa framfötterna tidigt för att han en chans på de bästa posterna.
På ett lite mer generellt plan handlar mycket av diskussionerna om de olika ”toppjobben” i EU-systemet. Vem som ska ta över efter Jean-Claude Juncker som ordförande för EU-kommissionen är kanske den hetaste diskussionen.
Där har partigrupperna i parlamentet redan innan valet lanserat så kallade ”spetskandidater” och sagt att den största gruppens spetskandidat automatiskt borde bli ordförande för kommissionen. Med den logiken borde det nu bli tysken Manfred Weber från EPP-gruppen som får jobbet men det är inte självklart att det blir så. Det är nämligen sist och slutligen länderna som lägger fram sitt förslag till ordförande och de kan välja att lägga fram någon helt annan.
Ordförandepositionen för kommissionen är dessutom bara en av många toppositioner som ska delas ut och det handlar om att hitta en balans. Det måste finnas folk från de olika politiska grupperna, olika delar av EU och helst av allt av olika kön (även om äldre herrar fortfarande tenderar dominera, så mycket för alla fina ord om jämställdhet...).
Positioner som Europaparlamentets talman, Europeiska rådets ordförande och EU:s ”utrikesminister” är andra tunga poster som ska delas ut, men med i vågskålen finns också en något mindre ”sexig” men kanske ännu mera betydelsefull post, nämligen den som ordförande för den Europeiska centralbanken.
Den som tar över den posten efter Mario Draghi kommer att ha ett enormt inflytande över ekonomin i hela eurozonen. Spännande nog finns det två finländare med i spekulationerna, Olli Rehn och Erkki Liikanen. Skulle någon av dessa herrar bli valda skulle det betyda mycket för finländskt inflytande i Europa.
Det är alltså många bitar som ska falla på plats och det återstår många turer fram och tillbaka innan allt är klart. Men en sak har vi i alla fall säkrat i valet: någonstans i det här stora, politiska spelet finns en ålänning med på ett litet hörn!
Anton Nilsson
Ålandstidningen