I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv). Vi får hoppas att all energi inte läggs på att dela på den krympande kakan, utan i stället på hur man ska åstadkomma en större kaka, åstadkomma en högre produktivitet och produktion av välfärd.

Det krävs visioner, strategier och taktik. Ett konkret område där det behövs är vår skogspolitik. Skogspolitikens mål ska vara att värna om vår natur och samtidigt åstadkomma resursproduktion. Skogsresursen kan sedan genom olika förädlingssätt resultera i produkter, arbete men även naturområden; vandringsleder, svamp- och bärställen dit man söker sig för naturupplevelser och rekreation.

Kruxet är att en vettig skogspolitik sträcker sig betydligt längre än en politisk mandatperiod. Att få massaved tar årtionden, att få den eftertraktade produkten sågstock tar minst 80 år, att få en ”urskog” tar århundraden. En modern skogspolitik ska kunna balansera mellan dessa och många andra mål som berör hur vi bevarar och använder våra naturresurser.

Den förra regeringen tog fram skogsprogrammet Skogsåland 2027. Ett program där många förslag och viktiga konkreta åtgärder från beredningen till sist föll bort. Hur som helst, med stormen Alfrida blev kolsänkan man ställvis med djupa brösttoner talar om, förvandlad till en förmultnande koldioxidkälla, som kommer att leda till ytterligare skador genom insektangrepp med mera.

Men var står man nu? Har man skapat projekt och gett resurser att planera om hur våra skogar ska utvecklas och förvaltas framöver efter förödelsen? Skapat nya naturområden genom att köpa upp mark, gett stöd till skogsägare för att de ska få ut vindfällen för att påbörja förnyandet och intensifiera vården av skogen? Kanske, men det har jag nog totalt missat.

Det är ju inte det offentliga som i sista ändan ska dra tåget. Det borde ju vara det privata och näringslivet som även tar initiativ. Eftersom den privata industrin uttalat sitt ointresse för att dra tåget, måste det offentliga agera lokomotiv, eftersom följderna för samhället annars kan bli väldigt dåliga.

Man kan notera att monopol i näringslivet, vare sig de är privata eller offentligt ägda, allt som oftast är ineffektiva ur samhällets synpunkt. Monopol stryper innovation, och det är genom innovation som man skapar nytt värde. Det gäller likväl skogsnäring som avfallshantering! Hoppas man i näringslivet och det offentliga börjar agera innovativt. Innovation är mer än en produktförbättring eller uppfinning (vilka ju även de behövs).

Vi får hoppas att den kommande regeringen som ett av sina prioriterade mål har ett nytt skogsprogram på listan, ett med konkreta mål kring hur man får ut mervärde i form av olika produkter (det tangerar näringspolitiken), utvecklar kolsänkan, bildar nya naturområden (Åland kunde ha mål att bli bäst i klass på det området).

Varför inte stifta om byggbestämmelserna så att byggandet i helträ/limträ med mera utan plast blir en reell möjlighet (det är ju egen behörighet)? Man vet att byggnader i stock kan bevaras över hundra år, men det vet vi inte om det nu avkrävda låg- och nollenergibyggandet kan. Satsa på lokal utbildning och spetsprojekt där konkreta ramverk och användning av tekniska träprodukter utvecklas.

Jag hoppas tjänstemännen ges möjligheter och resurser att ta fram ett dynamiskt skogsprogram tillsammans med näringslivet. Det är mer än en kolsänka vi ska värna om.

Ralf Häggblom

Jag vill ställa några frågor angående Eckerö/Birka:

Om 2020 varit ett år som omkullkastat hela vår omvärld så kan 2021 vara året som omkullkastar det sociala arbetet på Åland.

Rainer Juslin, ordförande för lag- och kulturutskottet, skriver i en insändare att ”Lagen föreskriver att skolan ska säkerställa att alla barn, oberoende av ekonomiska och sociala förhållanden eller funktionsnedsättning har tillgång till en inklud

I Ålandstidningen den 3.7 finns en insändare där fil.dr. Alf Ronnby dels analyserar bakgrunden till, dels kritiserar BLM-rörelsen i USA, där han framhåller att klassamhälle och fattigdom lägger grund för de våldsamheter som nu pågår.

Jag är biodlare, miljöaktivist och har valt att bo i skärgården för att det är ett sätt att få leva nära djur och natur. Jag ser med glädje att det på insändarplats nu diskuteras hantering av vägrenar.

Tisdagen den 28 juli demonstrerade sympatisörer till Black lives matter (BLM) i Mariehamn. Men ett stöd för svarta just för att de är svarta är grundläggande feltänkt. Är det verkligen att dessa människor är svarta, som är problemet?

Enligt Deepak Chopra är meningen med livet glädje och att med glädje delta i universums utveckling.

Vi går nu mot augusti och många återgår till sina arbeten efter en välförtjänt semester. Skolledarna står nu i startgroparna i sina tills vidare ganska tomma skolor.

Från och med den 1 augusti öppnar Danmark upp gränsen mot hela Sverige. De danska myndigheterna bedömer att smittspridningen i Sverige minskat tillräckligt under juli för att tillåta resor från alla delar av landet.

Sommaren är här och ljuvliga dagar på sjön kan lätt förändras om vi inte tar ansvar och visar hänsyn. Havet och våra vikar kan tyckas stora och fria. Sanningen visar dock på något helt annat.

Jag vill tacka Albin för hans beundransvärda insändare i Ålandstidningen den 15.7. Håll gränsen stängd länge. Vart är Ålands politiker på väg?

Vilken statsmakt som vidtagit rätt åtgärder för att hindra coronapandemins framfart kommer säkert att analyseras många gånger än.

Polismyndigheten på Åland jobbar fokuserat på de inriktningsmål som tagits fram i samarbete med polisstyrelsen och som slagits fast i samband med budgeten. Dessa fastställs varje år.

Fler insändare