Diskussionen om skärgårdens framtid dominerades i valkampanjen av enstaka frågor, som färja eller tunnel till Föglö eller om en kommunsammanslagning är önskvärd. För att bredda debatten fokuserar Ålandstidningens insändarsida den här veckan på skärgården, och har därför bjudit in en skribent från varje skärgårdskommun för att ge sin vision om skärgårdens framtid. I dag: Satu Numminen, Kumlinge 

Ålands skärgård, de fem skärgårdskommuner som nås enbart av frigående färjor, är för merparten av ålänningar en fritidsort, om ens det.

För oss några få tusen ålänningar är skärgården ett hem året runt. För våra behov trafikerar färjorna i februari och för vår skull finns det hälsovård på holmarna i mars. Men när våren kommer betjänar infrastrukturen många fler och så gör även vi, många skärgårdsföretagare i otaliga branscher från butik och restaurang till bilmekaniker och båtförvaring.

Vår kundkrets är mycket begränsad på hemmamarknaden under vinterhalvåret men under sommarhalvåret är de potentiella kunderna till och med tio gånger fler. Alla behöver förstås inte våra specialtjänster men livsmedel använder varenda skärgårdsbesökare!

För att vända trenden med skärgårdsbutikernas sviktande lönsamhet behövs ett enkelt löfte från fritidsskärgårdsborna: kom med tom bil, inklusive bränsletanken, till stugan!

Varje förpackning flingor och pasta till torrförrådet, varje kakpaket till sommarens picknickar, varje droppe bränsle till bilen och snurran som köps från fasta Åland till stugan är bort från semesteröns lilla bybutik och dess kassaflöde.

Butikerna kan och vill dessutom sälja så mycket mer än mjölk, bröd och glass bara efterfrågan finns. Det gäller för kunden att våga fråga, ställa krav och komma med sina önskemål om nya utemöbler, virke och specialprodukter. Det gäller också att ha lite tålamod och framförhållning eftersom varorna inte alltid finns på hyllan utan beställs enligt önskan och ofta levereras inom en vecka.

Det gäller också för butikerna att vara lyhörda och serva utöver det vanliga. Ett väl fungerande sätt i min hemmabutik på Seglinge är förhandsbeställningar per mejl. Kunden hör av sig i början av veckan med sin beställningslista till butiken som ser till att varorna finns på fredag kväll när kunden når stugan.

Varorna ska kunna levereras även utanför öppethållningstiden när veckoslutsbefolkningen anländer med kvällsfärjan. Hellre det lilla extra besväret för butikspersonalen än att stugorna fylls av folk som handlat i stan.

Priserna i skärgårdsbutikerna upplevs ofta lite högre än i tätorter men det gäller inte i alla fall och har givetvis ett samband med mängden varor som säljs, så den biten är vi alla högst delaktiga i. Dessutom kan kunden lätt räkna hem vinsten i mängden uteblivet besvär i att få varorna direkt till trappan jämfört med att handla i kylväskor efter jobbet i brådskan på väg till färjan eller själv ordna med transporten av större grejer till stugan.

På längre sikt handlar mina visioner för skärgården mycket om att vi ska bli fler som handlar året runt, men så här inför stundande vår, som dessutom verkar komma tidigt i år, är min kortsiktsvision enkel: tomma bilar på färjorna. Förstås fyllda med folk men tomma på livsmedel och andra varor som går att skaffa i bybutiken!

Den här relativt enkla åtgärden får fler hjul att snurra i skärgården eftersom butikerna är motorn till mycket: de borgar för fortsatta mötesplatser, erbjuder sommarjobb, sysselsätter kommuninvånare och servar också med sådant som sommarkafé, posttjänster med mera. Sådant som vi alla gärna vill ha på orten, oavsett om adressen är där permanent eller bara på fritiden.

Om min uppmaning känns svår eller orättvis på något sätt så vill jag påminna om att vi skärgårdsbor är en del av kundkretsen på fasta Åland, vare sig vi vill eller inte. Varje resa till stan tar en dag och under den dagen spenderar vi pengar hos bildoktorn, lunchserveringen och frissan, direkt till de faståländska företagens kassa.

Därför hoppas jag på vice versa – välkommen att fylla stugans köksskåp och bilens tank i bybutiken på din ö! Här kan vi göra skillnad redan i vår utan att behöva ge avkall på annat än det gamla mönstret.

Satu Numminen, Kumlinge

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

I lagtingets debatt om tilläggsbudgeten förra veckan utlovades att redan denna vecka skulle finansministern och regeringen påbörja arbetet med nästa tilläggsbudget som skulle ha kommunernas behov i fokus.

Mitt i allt pandemimörker dyker ett nytt otrevligt ord upp: coronafyllan. För många barn blir hemmakarantänen ett dysfunktionellt helvete, på motsvarande sätt som under långhelger.

Saltviksborna intar rätt perspektiv på frågan (Ålandstidningen 27.3) när de ifrågasätter omfattningen av området som ska ingå i havsplanen.

I min senaste insändare om landskapet ska låna pengar från banken för att finansiera sin tilläggsbudget polemiserar jag mot uppfattningen att Paf-pengar är det enda rätta i detta nu.

Alltså vad händer, samhället sätter sina medmänniskor i en framtida psykisk ohälsa. Folk blir permitterade och andra får jobba dubbelt, skolbarn får uppgifter som om de hade två vuxna och inga syskon till hands.

Nu tycker jag att livsmedelsbutikerna inför ett nytt system med att på kassadisken införa ett mellanrum med en halv meter mellan varje ny kunds varor. Vi kan kalla det värnavstånd.

Hur entusiasmerar man sin personal när det är känt att man seglar i motvind? Jo, samtidigt som man informerar om permitteringarså ställs det krav på att personal ska komma till arbetet med egna skyddskläder!

Med anledning av lagtingets beslut om en tillfällig förhöjning av dagpenningen florerar det på sociala medier och till och med i lagtinget felaktig information i sakfrågor.

Fler insändare