Efter förra årets rekordheta sommar var klimatförändringarna på allas läppar. Men vi måste skilja på väder och klimat.
Klimatförändringar handlar om långa, subtila och ödesdigra processer. Vi känner inte av dem genom att sätta fingret i luften och känna efter hur varmt, kallt eller blåsigt det är.
Även om det är sant att extremt väder är en av den globala uppvärmningens konsekvenser, så kan det politiska samtalet om klimatet inte vara beroende av den senaste värmeböljan, eller ens av enstaka rekordtemperaturer eller stormar. Om den senaste månaden varit varm eller kall är alltså oväsentligt.
Har det varit hög- eller lågtryck i sommar? Klart och soligt eller blåsigt och kallt – eller kanske en klassisk åländsk sommar med växlande molnighet? Det spelar i sammanhanget mindre roll.
Klimatfrågans aktualitet avgörs inte av de senaste veckornas väder. Det är trenderna, de långa linjerna, som bör bekymra oss.
Tänk om alla politiker, medier och påverkare inför höstens val kunde förhålla sig till ovanliggande fakta och lova att undvika billiga populistiska poäng. Här exkluderar jag Nya Åland som jag utgår från kommer att fortsätta sin linje, men alla vi andra. Då kan vi på Åland faktiskt tillsammans komma med konstruktiva förslag.
Ibland placeras klimatfrågan på en höger-vänsterskala, där progressiva är för insatser mot uppvärmningen medan konservativa är mot. Det är en besynnerlig uppdelning. Men jag tror vi kan vara överens om att alla åtgärder behöver vara effektiva och kunna mätas. I och med att samhällets resurser är knappa måste man prioritera på ett förnuftigt sätt.
Findus

Ålandstidningen