I två insändare presenterar ”nya” Hållbart initiativ sig och sina ideer med Simon Holmström, som första undertecknare. Det är viktiga områden, som de vill revirmarkera.
Även vi från Åländsk demokrati inser och anser att vi bara har en planet, varför hållbarhet är en självklarhet.
De brinner för att rädda Östersjön, och vi anser att det är bra att fokus igen kommer på miljöfrågorna. Miljön vill och kan vi påverka och förbättra. Det har vi kunnat se lokalt exempelvis i Slemmern, även om förändringarna i andra vatten ännu går i fel riktning. Men det behövs ännu många och svåra åtgärder innan vi återställt Östersjön.
Att fasa ut plasten är också en sak, som många håller med om. Men häromdagen upptäckte jag än en gång att jag köpt ett paket med tre lager av plast innanför det, som kunde ha varit det enda emballaget. Men glädjande nog har vissa produkter börjat lämna bort inre plastpåsar.
Men så skriver HI ”De senaste fem åren var de varmaste som vi människor uppmätt på planeten”. En sanning med modifikation.
Av eget intresse så håller jag på att läsa ”Klimatet och människan under 12.000 år” av historikern och klimatforskaren Fredrik Charpentier Ljungqvist.
Där får vi en beskrivning av ”Den lilla istiden” under 1300-1600-talet, då exempelvis Bodensjön frös upp till sju gånger per århundrade. På 1900-talet frös den endast en gång. Themsen frös elva gånger under 1600-talet. Vi minns kanske den svenska kungen som då kunde gå över Stora Bält? Det är denna ”lilla istid”, som vi nu återhämtar oss ifrån. Som tur är.
Men där beskrivs också den ”globala uppvärmningen under tidig medeltid”. Kring första millenieskiftet var klimatet varmare än nu. Då kunde Grönland koloniseras och även Vinland upptäckas. Då det senare blev kallare, så övergavs de igen.
Han beskriver även den så kallade Romerska värmeperioden (300 f Kr-300 e Kr) då det var betydligt varmare än nu. Vi minns kanske Hannibal, som vandrade med sina elefanter över Alperna. Jag har själv besökt en stad där man ännu hävdar att han slog läger med sina elefanter.
Historikerna har länge tvivlat på den väg, som man uppgett i historiska källor. Men klimatforskarna har nu kunnat visa att tack vare den värmeperiod, som då rådde så var glaciärerna betydligt mindre än vad de är nu. Så kanske han i alla fall gick ”över Alperna”.
En lång och spännande värmeperiod sträckte sig från mellan 7000 f Kr – 3000 f Kr. Det var då vi kanske hade den varmaste perioden under mänsklighetens historia. Den har bland annat avslöjats av grottmålningar I Sahara, som då inte var en öken. Ett varmare klimat får nämligen Sahara att blomstra. Hur detta kommer sig, så kan ni läsa om i boken.
Och faktum är ju att öknarna minskar i omfattning för närvarande. Liksom isbjörnarna är flera nu än när Al Gore föddes. ”Klimat” är längre än fem år. Klimatet fanns innan Celcius uppfann termometern.
Och stora klimatförändringar fanns även långt innan människan kom till jorden.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

Ålandstidningen