Min rubrik är en direkt slutsats av de två faktarutorna och övrigt innehåll som presenteras i Petra Dahlgrens förtjänstfulla artikel på sidan tio i torsdagens Ålandstidningen. Där presenteras två studier av de troligen enda källor i världen just i dag som kan tillmätas någon faktabaserad betydelse i sammanhanget, Kina och Italien.

Trots att Jonas Bladh tyckte att vi i detta skede bara ska vara tysta och lydiga (något överraskande åsikt hos en journalist, i sig hedervärt) vill jag ändå häva upp min i sammanhanget något avvikande stämma och peka på vissa brister i de slutsatser som lett till de nationella handlingsmönster vi ser i dag.

De präglas av den panik som förstås i rådande läge är naturlig. Ingen av oss torde avundas de nationella ledarnas eller landskapsregeringens sits i dag. Men panik är ett dåligt underlag för beslutsfattande.

På Åland skulle vi, tycker jag, i vårt tillsvidare förmodat smittfria läge kanske kunna göra några saker bättre än omvärlden.

Den som läser igenom sammandraget av den kinesiska och den italienska studien och är det minsta bekant med enkel procenträkning och något har följt med pandemiers utveckling, kan säkert dra samma slutsatser som undertecknad.

Vår i sammanhanget högkompetenta landskapsläkare Knut Lönnroth säger: ”Alla åtgärder som vidtas och alla rekommendationer som går ut, är till för att skydda äldre och de i riskgrupperna”.

Och det är just där de kirurgiskt rakknivsvassa precisionsåtgärderna borde sättas in: skydda alla riskgrupper!

Om vi nu i stället för att koncentrera oss på just det i stället sätter samhället i stå och saboterar en stor och samhällsfinansiellt bärande skara människors utkomstmöjligheter (läs: skattebetalning) för lång tid framåt, så kommer vårt Ålands ekonomiska svängrum för att hantera problem av detta slag, både nu och i framtiden, att starkt begränsas. Resultatet blir en rutten samhällsekonomi. Och det leder till en betydligt sämre hälsa och högre dödlighet på både rätt kort, medel- och lång sikt.

Så handlingsplanen borde enligt min mening alltså vara:

• Isolera de faktiska riskgrupperna från smittorisk med stor handlingskraft och resoluta insatser också för den underhållande logistiken.

• Låt arbetslivet i all den mån det är möjligt och med kraft fungera med sin huvuduppgift: att se till att skapa de resurser med vilka vi kan bekosta detta kalas.

• Låt barnen och ungdomarna fortsätta att bereda sig för sina kommande liv.

Naturligtvis kommer flera att bli coronasmittade i detta scenario, men det kommer att drabba de grupper som både enligt de enda två valida studierna och några rapporter som tills vidare existerar, faktiskt tål det, det vill säga barn och ungdomar samt friska vuxna.

Resultatet blir en så kallad ”vanlig” influensa (med en mycket lägre dödlighet i riskgrupperna). Då utvecklas också en immunitet på populationsbasis på ett naturligt men inte katastrofalt vis. Hur det går vid nästa infektionsvåg om vi helt saknar denna kollektiva immunitet är ett synnerligen riskabelt vågspel, både medicinskt och samhälleligt. Vi kan inte varje gång släcka ner hela Åland. Det ”kan” vi egentligen inte nu heller.

Med vänlig omtanke och önskan om välgång, trots det psykologiskt knepiga läget, för våra stackars samhällsledare!

Mikael Lagström

tandläkare

tidigare styrelseordförande i ÅHS

numera formellt i (ålders)riskgruppen

I dag följer de flesta av oss rekommendationerna om att arbeta hemifrån och skolundervisningen sker på distans, många fritidsaktiviteter har paus och vi ska undvika sociala kontakter.

Vid fredagens presskonferens med fru lantrådet Thörnroos (C) vid rodret, så framkom att Finlands omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) under riksdagens frågestund hävdat att alla inresande testades för covid-19.

På Åland är gott att vara i dessa coronära tider, synes det mig!

När det blir dåliga tider upphör privatpersoner och företag att investera. I stället sparar man sina pengar i väntan på bättre tider. Detta förlänger den ekonomiska krisen.

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

I lagtingets debatt om tilläggsbudgeten förra veckan utlovades att redan denna vecka skulle finansministern och regeringen påbörja arbetet med nästa tilläggsbudget som skulle ha kommunernas behov i fokus.

Mitt i allt pandemimörker dyker ett nytt otrevligt ord upp: coronafyllan. För många barn blir hemmakarantänen ett dysfunktionellt helvete, på motsvarande sätt som under långhelger.

Saltviksborna intar rätt perspektiv på frågan (Ålandstidningen 27.3) när de ifrågasätter omfattningen av området som ska ingå i havsplanen.

I min senaste insändare om landskapet ska låna pengar från banken för att finansiera sin tilläggsbudget polemiserar jag mot uppfattningen att Paf-pengar är det enda rätta i detta nu.

Fler insändare