Jag älskar politik. Helst på landskapsnivå! Just nu handlar det mesta om stormen Alfrida, av förståeliga skäl, men jag tänkte att vi skulle glömma den en stund. Jag vet nämligen resultatet i det kommande lagtingsvalet. Jag har funderat hit och dit, och kan avslöja höstens valresultat redan nu! Vi börjar från den ljusbruna sidan:
Ljusbruna Toivonens Demokrati (LTD) faller ur Lagtinget. Hans långa och stundtals lite förvirrade insändare kommer ligga honom till last. Så är det bara! Han får njuta av pensioneringen i Cascais. Noll mandat.
Mörkmörk-blå Obundnas Bert Häggbloms (MMH) högsta önskan är att bli vald till lantråd. Det är för sent för Bert, tror jag. Men han kommer samla många hundra ålänningar som misstror alla politiker. Bert är ju absolut inte politiker själv, eller hur? Inte heller Lars Häggblom, va? Hmmm... MMH tar fyra mandat.
Centern är splittrade. De har gått igenom ett stålbad de första åren i opposition efter att ha ridit på en framgångsvåg sedan Hammarbo 1977. Nu får bönderna bekänna färg. Är de splittrade eller inte? Jag gissar att C tar sju mandat.
Liberala Katrin har gjort ett bra jobb. Ålands lantråd har lyckats rida ut flera stormar, än vad jag trodde var möjligt! Perämaa och Sjögren spänner över hela skalan. Imponerande, men L får bara sju mandat.
Moderaterna saknar en stark ledare. Men minst en fjärdedel av Ålands befolkning är konservativa. Vem kan återupprätta Moderaterna? Jag gissar att M tar fyra mandat.
Sossarna och Camilla Gunell är ett kapitel för sig. Vem kan inte vara imponerad av Camilla? Hon är en given ledare, oavsett vilket parti som vinner nästa val. Jag röstade på henne i förra valet. Jag vet inte om jag kommer att göra det igen.
Problemet för Sossarna är Nina Fellman. Hennes humorlösa attityd kommer sänka Sossarna, tror jag! Dessutom sumpade hon nästan hela kommunreformen, eftersom hon inte hade tid att lyssna på kommunerna. S får i alla fall hela fem mandat.
Ålands framtids nya ledarinna är ett oskrivet kort. Sjabblet i staden med Birgitta Johanssons så kallade ”chem trail politics” och inställningen till HBTQ, gör faktiskt att ÅF riskerar att falla ur! Men det finns säkert tillräckligt många som är besvikna på den blåa regeringen i Hesa, för att rädda ÅF kvar i lagtinget. De får två mandat.
Då återstår ett mandat. Det går till den helt igenom gröna politiker, som lyckas ena miljörörelsen och ställer upp i höstens val. Men vem? Var finns hon eller han? Hen är saknad!
Mats Granesäter
Debattör

Ålandstidningen